När vi är inne på klassafaris av olika slag så kan vi ju ta upp NK:s lakan med mönster av wellpappkartonger som säljs under parollen ”sov som en hemlös”. Överskottet på försäljningen går till hemlösa vilket förvisso är bra, men jag tycker verkligen att det är osmakligt att göra om ett samhällsproblem till en konsumtionsprodukt. Utsatta grupper i samhället inspirerar designers och får ofrivilligt låna ut sin livssituation, tillbaka får de några kronor från försäljningen. Rika människor köper dessa lakan och känner sig goda och öppensinnade när de sover i dem efter att de gjort lite skatteavdrag på kvällen.
En sån här produkt behöver inte vara problematisk, det är givetvis bättre att man köper en produkt där en del av försäljningen går till ett gott ändamål. Problemet är att samhällsproblem har mer och mer kommit att kommersialiseras på det här sättet istället för att tas upp till verklig debatt om hur samhället bör ordnas. Istället för att rösta på en politik som faktiskt hjälper hemlösa så köper man den här typen av statementprodukter, så att man kan visa att man faktiskt bryr sig med hela sin livsstil. Att vara god ska vara valfritt, inte bara för att det ska vara möjligt att välja bort utan också för att den som väljer det ska kunna sola sig i glansen.
Den som verkligen är intresserad av att medelst konsumtion förbättra situationen för människor borde se till att köpa sina produkter från företag som lägger så stor del som möjligt av sin tillverkning nära, betalar anständiga löner, låter arbetarna organisera sig i fackföreningar, vars produkter är ekologiska och hållbara, inte på ett företag som skänker allmosor. Men egentligen är det väl ingen som är intresserad av att människor ska få det bättre, de flesta bryr sig nog mest om att känna sig goda och framförallt att se goda ut för andra. Att pryda sitt kavajslag med rosa band, att ha kläder från h&m:s hypade ”medvetna” kollektion och att sova i lakan som alla vet gett några kronor till de hemlösa.
Men jag tycker fan att det blir etter värre när man inte bara ägnar sig åt denna välgörenhetskonsumtion som lösning på samhällsproblem utan dessutom banaliserar något så fruktansvärt som hemlöshet genom att trycka kartongmönster på lakan och kallar det att ”sova som en hemlös”.
Wtf? Det där kändes iiiiiinte OK.
Håller med dig, klart det är bättre att stödja välgörenhet genom konsumtion än att inte göra det alls, men det säger verkligen något om vår tid när konsumtion är sättet folk stödjer välgörenhet på. Det är ju lite av en livsstilsgrej, man ska kunna visa med en t-shirt från H&M att man minsann BRYR sig. För det är coolt att bry sig, inne liksom.
Jag skulle önska att folk kunde bry sig mer genuint och se över om det verkligen är så vettigt att stödja välgörenhet genom konsumtion, konsumtion är ju ändå ofta problematisk eftersom de flesta av oss överkonsumerar = dåligt för jorden och alla arter på den, ökar problemen med globala orättvisor, o.s.v..
Beisdes, så är texten i reklamen väldigt osmaklig. ”Sov som en hemlös”. Okeeej… förlåt, men hur många jävla lakan man än köper på fina NK kommer man INTE att sova som en hemlös, inte ens i närheten. Folk som hittar på sådana citat har då ingen skam i kroppen, och heller ingen empatisk förmåga.
I över 100 år har vi tillåtit en Socialtjänst, kyrkor, föreningar, ”frivilligorganisationer” och olika aktiebolag oemotsagda bygga upp hela sin grund på våra hemlösa människor. Därefter har dessa ”hemlöshetsaktörer” med bland annat statliga och kommunala medel tillåtits växa både till antal och i storlek med förljugna välformulerade bidragsansökningar om att de hjälper hemlösa människor.
Kan det verkligen kallas hjälp om aktörerna inte kan hjälpa till med vad en hemlös människas primära behov består av?
Vilket av ordet hemlös rimligtvis är ett tryggt hem med möjlighet till ett privatliv.
Då orsaken till hemlöshet inte kan avhjälpas med den hjälp som erbjuds idag, blir dessa verksamheter alltså kvarhållande. Med dessa hemlöshetscementerande åtgärder skapas samtidigt en massa arbetstillfällen åt redan etablerade personer. Detta görs med allas goda minne på hemlösa människors bekostnad. För att alla dessa i grunden verkningslösa system ska ges möjlighet att expandera, behövs självklart även också ett växande underlag, vilket också det ständigt ökande i antal hemlösa i vårt land påvisar. Detta trots alla olika försök från ansvariga att dölja detta genom att försöka omdefiniera vad hemlöshet egentligen betyder, vilket är avsaknad av ett tryggt eget hem och inget annat.
Denna i grunden mycket uppenbart ineffektiva hjälp omsätter i vårt land bara i skattemedel ca 11 miljarder, vilket är en siffra Lunds Universitet sammanställt utifrån att varje hemlös kostar runt 600 000 kronor om året. Det är anmärkningsvärt att varje hemlös kan kosta samhället så mycket, utan att bli hjälpt med det primära!
Eller är det just därför kostnaden är så hög?
Ännu mer häpnadsväckande blir om vi ser det från en annan infallsvinkel. Den vinklingen som gör att varje hemlös vi har i vårt land är så mycket värd för alla ”hjälparna” att människor och organisationer som jobbar med att ”hjälpa” hemlösa fördelar 600 000 mellan sig på varje hemlös för att hålla dessa människor kvar i hemlöshet!
Är det då inte dags för ett nytt och mänskligt agerande i denna fråga?
Då menar jag inte att den idag avlönade ”hjälpande” personalen ska ges möjlighet att känna sig ännu mer självgoda i sitt jobb än de redan gör. Nej, med mänskligt menar jag att våra hemlösa människor ska ges en ärlig chans till möjligheten till ett någorlunda värdigt liv med ett fungerande privatliv i ett tryggt hem.
Vi kanske till och med skulle kunna göra en unik studie här i Sverige, där människor som idag på nåder lever i något av alla lukrativa villkorade boenden “testades” att klara av ett eget integrerat hem. Denna “test” bör då för trovärdighetens skull genomföras med samma stöd och den “hjälp” människor får idag för att klara av att bo som uteliggare, på härbärgen eller i något av otaliga benämningar på de befintliga vinstdrivande ”boendeformerna”. Det skulle inte vara svårt att finna personer som under många år smittats av ett sjukt och omänskligt samhälle som fortsätter smittas av en “Reinfeldtdeffekt” fortsätter sprida den smittan i vårt land som i folkmun kallas hemlöshet.
I vårt välfärdssamhälle har vi råd med respekten för individen. Vi har råd att respektera den enskilda individens förutsättningar, behov och önskningar om ett autonomt liv. Spelar ingen roll om du är där du är pga. olycka i livet, arbetslöshet, dyslexi, psykos, psykopati, skilsmässa, olycksfall i arbetet eller vilken anledning man kan tänkas hitta på. Respekten för individens behov och förutsättningar har vi i vårt välfärdssamhälle, med grundläggande solidariska värderingar om individens rätt, råd med!
Sluta prata om hemlöshet som om det vore en psykiatrisk diagnos – det är en diagnos på samhället – inte på individen.
Rolf Nilsson
Svenska brukarföreningen
Tel: 0736-764286/08-208070