Språkfascism.

Vissa människor alltså. Denna kommentar kom (mycket väntat) på en artikel om att ”hen” skrivs in i nationalencyklopedin:

Botten av myndigheten att låta ett litet särintresse som hbtrörelsen sätta agenda åt den stora folkmajoriteten. Jag har inget minne av att cvi nån gång hörts om förändringar av än det ena än det andra som särintresset önskar sig. Myndigheter och makthavare är alldeles för ivriga att framstå som politiskt korrekta. De kör över folkflertalet för att ängsligt visa vad trendiga de är.

Ordböcker ska ju spegla språket som det talas. Det finns nog gott om ord i Nationalencyklopedin som används mer sällan än hen, till exempel ordet chimär är ganska ovanligt. Jag förstår inte detta snacka om att språket har ”ändrats” för att en politisk elit ”krävt” det. Det finns ingen myndighet som bestämmer över det svenska språket; språkrådet samlar in ord som används och ordböcker syftar till att beskriva språket som det används, inte till att beskriva hur man vill att språket ska vara.

Ska man strunta i att skriva in ord som används och förstår av en stor grupp människor bara för att det finns folk som inte använder ordet och rentav ogillar det? Jag vill ha en mångfald i språket och då tycker jag att det är naturligt att man skriver in de ord som faktiskt används, varför skulle man inte göra det? Det om något är väl fan språkfascism, att vägra erkänna ett frekvent använt ord legitimitet bara för att vissa inte gillar ordet?

Om det hade varit så att man i Ne tog bort orden ”hon” och ”han” och bara hade med hen hade jag hållit med alla de som skriker om språkfascism. Då hade man struntat i hur språkets faktiskt används. Men nu är inte fallet så.