Sitter här med sedvanlig framtidsångest och försöker komma underfund med vad jag ska läsa nästa termin. Funderar seriöst på att ta en kurs i kreativt skrivande eller journalistik. Det som får mig att tveka är två saker: 1.) nyttogrejen. Jag bara tycker inte att det känns ”vettigt” att skriva ett halvår och 2.) rädslan för misslyckande. Jag identifierar mig så jävla mycket med skrivandet och det skulle kännas så jobbigt om jag inte pallade med. Tänk om jag förlorar lusten helt.
Hej, Fanny!
Jag läser nästan aldrig bloggar, men råkade stöta på din och fastnade för ditt engagemang och vältalighet, så nu tittar jag in då och då! Min åsikt betyder kanske mindre i sammanhanget, men jag tycker iallafall att du, pga ditt uttryck och ditt samhällsintresse, skulle bli en utmärkt journalist!
För trots att du här på din blogg kan vara subjektiv och helt och hållet personlig (något som man kanske inte kan vara helt och hållet i ett journalistiskt skrivande) så känns det som du är noggrann med fakta och respektfulla svar på oliktänkande kommentarer. Jag menar respektfull i den meningen att du inte bara skriver ”fuck you, jävla pucko” när någon skriver något som inte överensstämmer med det du tycker.
Jag tycker det är extra viktigt med kvinnor som gör sin röst hörd i ett samhälle som blir mer och orättvist och individualiserat. Jag tror inte att du skulle tröttna på skrivandet! Världen är stor och ny varje dag!
Du kan! Pepp på dig!
Statskunskap och statistik?
Känner igen mig i beslutsångesten över vad en ska välja att läsa. Men, rent generellt så tror jag på att våga testa. Bättre att göra och misslyckas än att inte våga prova alls.