En grej som har börjat hända mig på sista tiden är att jag liksom känner mig så jävla frigjord. Jag har slutat tråna efter manlig bekräftelse, jag har slutat inordna mina relationer efter tvåsamhetsnormen, jag har slutat tänka att jag ska göra någon jävla ”karriär” och tjäna en massa pengar, jag har slutat raka mig, jag har blivit helt jävla befriad från mina ätstörningar, jag har slutat dricka. Det känns liksom som om jag har hittat mig själv, och det har skett genom politisk analys och utveckling.
Det finns många aspekter i detta, många politiska tankar och ideologier som har format mig. Däribland kommunism och nykterism. Men det har framförallt varit feminismen. Feminismen har tagit mig längre i mitt personliga mående än vad något annan någonsin har gjort. Ingen självhjälpsbok, ingen psykolog, har kunnat hjälpa mig mer än vad feminismen har gjort. Feminismen har fått mig att inse att mycket av det jag innan skuldbelade mig själv för egentligen beror på det samhälle vi lever i, och det har också hjälpt mig att slutligen bli av med dessa beteenden. Att bli fri från skulden har gjort att jag kunnat fokusera på att bli fri från beteendena också, och detta kan ärligt talat vara något av det viktigaste och bästa som inträffat i mitt liv.
Med detta vill jag säga att feminism inte bara är en politisk ideologi utan att det även är ett förhållningssätt till sig själv. Det är ett sätt att se många av de problem en går omkring och bär på ur ett annat perspektiv, att söka efter orsakerna i samhället och inte i sin egen otillräcklighet. För mig har det varit omtumlande, smärtsamt men också otroligt frigörande. Det känns som om jag tagit ett jävla berg av skuld och skam och kastat iväg det från mina axlar. Som att all den ilska och frustration jag innan vände inåt nu kan uttryckas i en ilska mot samhället. Och denna ilska kan vara jobbig och smärtsam men den är aldrig självdestruktiv. För jag vet nu, att skulden är inte min. Och jag vet också att jag trots detta ska göra allt som står i min makt att förändra detta samhälle.
Gud, vad jag blir glad av att läsa det här inlägget! Vi behöver fler Fannysar!
Sounds like you’ve been ”born again”.
Yey, härligt inlägg! Inte för jag vill förespråka att du ska göra ”karriär”, men vore himlans fint om du satsade på att bli politiker tycker jag 🙂
Blir så glad, för precis så känner jag också.
Jag är sjutton år och sedan typ ett år tillbaka har jag inte sminkat mig eller rakat mig eller alls ursäktat mig. Jag kan äta vad jag vill och ha på mig vad jag vill. Och det är så JÄVLA SKÖNT.
Jag tror verkligen att jag mår bättre än de flesta andra i min ålder som rakar sig dagligen, tänker på vilka byxor de inte kan ha för att de inte tycker om sina ben etc. Jag kan säga vad jag vill utan att vara rädd för att folk ska ogilla mig.
Jag kan sitta på bussen med bara orakade ben en sommardag och bara vara jävligt stolt över mig själv.
Så himla skönt.
Gud vad lycklig jag blir av att läsa det här!
Känner om du, feminism har påverkat mig på liknande sätt och satt en viktig prägel på mitt liv. Hur jag för mig, vad som har blivit viktigt och vad som är mindre viktigt osv. Känner mig starkare nu än för ett par år sen!
Jag har nog inte kommit lika långt, men sedan jag ”upptäckte” feminismen för lite drygt över två år sedan, så har jag gjort flera framsteg mot att bli en lyckligare människa… Utan att liksom försöka köpa mig lyckan genom en massa grejer, eller förändra mig för att se ut så som normerna vill att jag ska se ut. Jag har börjat ifrågasätta, hela tiden nästan! Jag märker att vissa blir lite irriterade på mig, och typ menar på att jag förändrats och inte är mig själv längre. Men jag säger alltid att det är tvärtom, jag har funnit mig själv! Känner mig mycket starkare nu än tidigare, har fortfarande en del osäkerheter, men de ska jag övervinna en efter en.
Däremot tycker jag det känns lite knepigt att ”läsa på” om just feminism, hittills har jag i princip bara läst bloggar och då klickar man ju sig fram och tillbaka, men det skulle vara trevligt med lite riktig litteratur, bra sådan dessutom…
Du låter som en nyfrälst born again christian. Den svenska radikalfeminismen börjar allt mer likna en religiös rörelse
Moa, boken Feminism av Lena Gemzöe används bland annat under kursen Genusvetenskap A på både Uppsala Universitet och Stockholms Universitet. Den är lättläst och där finns det källor som kan inspirera till vidare läsning! För övrigt rekommenderar jag att gå kursen Genusvetenskap A, där kan vi verkligen snacka om att det finns mycket litteratur kring bland annat feminism men också postkoloniala studier och maskulinitetsstudier (och såklart mycket annat!).
Jag har faktiskt gått just den kursen, det var bla den boken du nämner och Maktens (o)lika förklädnader av Paulina De Los Reyes som jag fastnade för. Men har inte hittat så mycket som lyckas fånga mitt intresse efter det. Men ska googla ett par ”klassiker” och se om dessa kan vara något för mig! 🙂
You and me both Fanny! Jag kan ibland känna att jag står i skuld till feminismen för vad den gjort för mig, min familj och mina vänner men så minns jag att feminismen inte pysslar med skuld.
För många handlar det inte bara om att sluta med beteenden som en själv inte gillar, utan även om att överleva. Hur kan du, Jonte, förringa och förlöjliga en sån sak?! Antagligen för att du inte gått ens en meter i de människornas skor, eller ens försökt anstränga dig en tiondels sekund i att försöka sätta dig in i andra människors livssituation.
Feminismen har betytt liv i stället för död för min del, och det vet jag att den gjort för många andra. Både på det sättet att de genom den lyckats uppbåda både ett psykiskt och fysiskt försvar mot sina angripare (som kan vara allt från killkompisar och pappor till gubbar på stan eller hela jävla släkten) och genom att ta sig ur de psykiska trauma som kan komma efter övergrepp. Eller helt enkelt bara från att leva i ett samhälle där en hela tiden får lära sig att en inte duger, och där självföraktet hotar att ta livet av en. Du förstår verkligen inte vad det är du kritiserar. Leve feminismen!
Det spelar ingen roll, det finns ingen som helst korrelation mellan att må bra över att tro på någonting och hur sant det är i verkligheten. Snarare tvärtom, vi alla är mer benägna att tro på saker vi vill tro på, det kallas ”Confirmation Bias” och är ett känt psykologiskt fenomen. Folk får gärna fortsätta tro på sina ”må bra”-teorier om det hjälper dom personligen men teorier som ska styra samhället ska helst vara baserad på en objektiv verklighet snarare än ”jag vill tro på det för det stärker mitt självförtroende”.
Därav likheten med religion, religion ger många trygghet och botar många människors dödsångest. Det är inte ovanligt att människor som råkar ut för stora tragedier som tex att deras barn dör blir religiösa. Folk får gärna tro på det privat, men självterapi är en sak och samhällsanalys en annan.
Allt sånt är givetvis förskräckligt. Skillnaden är att feminismen inte är en religion, utan en politisk ideologi, och att patriarkatets existens är välbelagd.
Politiska ideologiers syfte är inte att fungera som självterapi eller en snuttefilt utan att återge en korrekt analys av hur samhället och vi människor fungerar.
Feminism har inget med tro att göra. Att jämföra feminism med religioner är inte bara felaktigt utan löjligt.
Har varit igenom samma process den senaste tiden, det är inte över än men lättnaden hittills är enorm. En radikal feminism är det enda som någonsin hjälpt mot mina (visserligen hyfsat lindriga) ätstörningar. En revolutionerande insikt! Detta, och inte märkliga coachingföretag, borde få uppmärksamhet som en effektiv metod att bota ätstörningar (och andra psykiska problem hos unga personer).
Kul att höra! Jag tror aldrig att en blir ”klar” med att frigöra sig från normer som stammar från patriarkala strukturer, eftersom de går så långt in.
Jag håller absolut med dig – feminism är bra för självkänslan. Förut kände jag mig tvungen att sota ögonen så fort jag gick utanför dörren och jag såg till att vara ”gullig och flickig” för att bli omtyckt, och det blev jag. En gullig flicka bekräftar folk och får dom att känna sig stora och duktiga. Men nu vänder jag på steken, jag känner mig avslappnad utan smink och har slutat raka benen eftersom jag själv aldrig känt behovet utan påtryckningar har kommit från andra håll. Jag känner inte att jag måste ingå i mallen snygg och förförisk för att duga. Nu kan en fokusera mer på att ta plats fysiskt och argumentera. Att utstråla kompetens istället för söthet och inte ha behovet av att folk på stan eller jobbet/skolan/etc ska titta och tycka saker. Min kropp = inte någon annans angelägenhet. Möjligen min partners delvis, men för det mesta min.
Det är verkligen en av de stora fördelarna, att en slipper bygga si självkänsla på hur en bekräftar andra.
När mina barn blir lite äldre så skall jag inte låta dem gå och lägga sig utan att varje kväll läsa någonting från din blogg.
Eller… de får kanske läsa vad de vill… men jag tycker att din blogg är något alla människor borde läsa då och då. Det känns viktigt att det finns så kloka människor mitt i allt det eländigt närsynta.
Nästa gång jag kommenterar så skall jag ha en annan åsikt än du, och inte bara ställa mig in. Lovar. (Trivs egentligen rätt dåligt i lovordskörer).
Jag tycker detta inlägg är väldigt viktigt. Ofta målas feminismen upp som något nödvändigt ont, typ som ett par jobbiga glasögon man aldrig kan få av sig, något som tvingar en att se klart medan andra kan fortsätta typ raka sig, få manlig bekräftelse och vara nöjda och glada. Jag tror också att detta gör att många ryggar inför feminismen (och för politisk analys öht) – man känner av att det kommer att göra för ont att se sanningen i vitögat. Det kommer kräva för mycket förändringar i ens liv. Och när det gäller feminism är det ju inte bara rent praktiska grejer som kan bli konsekvensen av t.ex. ett miljöengagemang – utan man måste omvärdera sina mest intima relationer och känslor.
Så skönt att du påminner om hur mycket feminismen GER. Syskonskap, självkänsla, ren eufori, massa roliga fester och knull, en känsla av att delta i något som är större än en själv men som samtidigt berör en mest. Tack igen för denna blogg. Har inga problem med att lovebomba den.