När vi nu ändå är inne på skön kristen moral så tyckte Marcus Birro uppenbarligen att det var en bra idé att åter stiga fram i ljuset och skriva ytterliggare en pinsam, högst subjektiv och fördömmande krönika. Den handlar om hur fegt och fel det är att kritisera religion och hur vackert det är att tro på gud.
Det finns en saga som väntar på att bli läst, men slarvar man bort sitt liv på världsliga ting, på fyllor, plast och cynism, så missar man den där sagan. Mysteriet förblir olöst. Sagan blir aldrig läst.
Utan helighet kommer dina tårar aldrig sluta rinna. Om du envisas med att trampa på allt heligt, och blundar för miraklet, kommer du aldrig hitta källan till de där tårarna. Din kran kommer stå öppen tills allt ditt ljus har runnit ut och du sitter ensam, yr och full av mörker och vind.
När du hånskrattar åt min tro eller min svaghet är jag inte längre där. Jag är där trösten är.
Jamen synd för dig att det enda som kan skänka ditt liv mening är tron på något högst irrationellt och totalt obevisbart. Synd att du inte bara kan finna mening i livet som det är.
Vissa religiösa verkar leva i tron att den enda vägen till ”helighet” är tron på gud. Jag har svårt att begripa vad den här idén kommer ifrån. Inget ont om religion i sig (för den här gången). Jag kan bara bli så jävla irriterad på de som verkar tro att de har hittat den enda och sanna vägen till lycka och att alla vi andra bara lever små futtiga obetydliga jordeliv och inte tror eller kämpar för något.
Jag har nyheter till er: jag kan fan älska och ta saker för ”heligt” utan att acceptera en gud. Det är verkligen inga problem. Jag kan gå omkring och tycka att världen är farbannat vacker och ”magisk” utan att tro att det är gud som har skapat den. Inget fattas mig för att jag inte tror på gud. Synd för er att ni behöver gå den vägen, men jag måste inte!
Om man nu ska vara sådan så tror jag fan bara att tro är ett uttryck för djup rädsla. Denna ovilja att ta livet för vad det är: lidande och död. Och sen denna insikt om att man själv måste fatta beslut över hur man önskar leva och dessutom själv stå ansvarig för dem. Hemsk tanke för alla religiösa som förlitar sig på att det finns något ”rätt” som står utanför deras förstånd.
Religiösa anklagar ofta oss ateistiter för att vara oödmjuka inför den ”högre makten”. Om det finns något som är sjukt högfärdigt så är det väl att åberopa att man själv skulle ha nått någon slags högre insikt: den ödmjuka insikten.
Men vad fan. Jag kanske skulle bli lite mer ”andlig” och ”ödmjuk” och fokusera lite mer på att älska ”gud” så att jag får komma till himlen än att ge kärlek till mina nära och kära och fylla upp mitt jordeliv med mening. Kanske ska jag även skriva långa texter om hur fattiga och futtiga alla andra människors liv är och hur rikt mitt eget är.
Visst, men det skall ju i sanning bli intressant att se vad sekulariseringen ska visa sig få för betydelse på lite längre sikt. Det har än så länge nätt och jämt börjat. 🙂
Här vill ajg verkligen veta vad du tycker. Är du ett fan av religion eller ej? Båda åsikterna ter sig för mig lika troliga.
Jag har redan sagt att jag uppfattar samtliga abrahamitiska ”religioner” (villfarelser) som vidriga pedofilpsykoptaiska rassupremasistiska lipsektrörelser och störningar, som av diverse historiska skäl kommit att internaliseras och etableras även i den anglosaxiska/germanska människovärlden. Idag används skiten för att legitimera de mest bisarra och degenererade känsloargument. Allt detta hör det förflutna till och bör således motverkas. Judarnas utvaldhetsmyt är t.ex. extremt elakartad, skadlig och tragisk, inte minst in i vår tid.
Jag har personligen inga som helst behov av att ”tro” ett förbannat skit.
Samtidigt kan man kanske ställa sig frågan vad som i förlängningen hindrar random människovarelse från att ta sig för precis vad fan som helst när religionens sociala bromsklossar oåterkalleligen avlägsnats. ”Humanism”? ”Socialism”? ”Jämställdhet”? 😀
Jag är trött på Birros dubbelmoral.
Hej, nice blogg!
Jag har inga problem med människor är religiösa, jag har faktiskt växt upp i ett frireligiöst hem och jag tycker ju mina föräldrar är ok…av andra anledningar än att dom är religiösa iofs, som att de ger mig pengar när jag supit bort mina egna och aldrig visat mig annat än kärlek…och att de alltid gett mig fria val till allt i livet. Men hursomhelst, inga problem med att folk är religiösa…jag tycker bara dom är dumma i huvudet, men skulle jag gå omkring och ha problem med alla jag tycker är dumma i huvudet skulle jag ha massor med problem.
Jag tycker du gör en bra summering av dumheten i Birros krönika.
Att den gudomliga heligheten skulle vara bättre än den verkliga heligheten är fucked up, som en riktigt bra speedad fylla, ett grymt knull, första morgonciggen, en återställare när man är bakis och all annan dekadent lycka som han förkastar bara för att han inte kunde hantera den. Vilket givetvis är sorgligt, det ÄR sorgligt att han supit ner sig så hårt att han nerpissad stod bakom sin lägenhetsdörr och svor åt grannarna i trapphuset. Det tycker jag av hela mitt trasiga hjärta, men det ger honom ingen anledning att se sig som mer upplyst än oss andra. Speciellt inte när hans syn på upplysning är något så banalt som en Gud. Ex-alkisar som hittat glädjen i livet igen är jag väldigt tacksam om jag får lyssna på, men uppblåsta journalister som tagit sig igenom 12 steg i AA och därför tror de vet mer betackar jag mig för. Socialt arv och att fånga människor på botten i livet är det enda sättet för religion att fortgå, och det är så det utnyttjas.
Och förutom den dekadenta lyckan så är det ju precis som du säger. Världen är på alla sätt som den inte är helt fucked up på…grym, och det kan man njuta av utan att tillbe religioner som är uppsatta för att kränka, begränsa och kontrollera.
Livet är -antagligen- helt meningslöst, varav man får skapa sin egen mening. Det gör om möjligt livet ännu vackrare eftersom det blir mer dyrbart, än om man väntar på att man ska dö för att Gud då ska öppna sina armar för en och man först DÅ får uppleva ”paradiset” ”himmelen” eller whatever.
Äh, troende människor får så pass mycket skit dagligen att det inte är mer än rätt att någon därifrån får stoltsera med sin syn att se på livet.
Synd att han kastar skit på andras i samma veva.