Etikett: 2011

Januari 2011.

Kollar igenom bildarkivet från Januari 2011 och tänker på Mitt Liv.
003Mådde ganska dåligt den vintern. Gick ut gymnasiet den månaden, gick en termin extra på grund av utbrändhet. Den började jag jobba som lärarvikarie visa ett bemanningsföretag vilket vad vidrigt på många olika vis. Här är en bild från gamla stan.

064Den här gången gick jag till när jag skulle till skolan! Även känd som pissgången.

054Var hemma ganska mycket. Såhär såg det ut.

073Gjorde slutarbete i Foto A på skogskyrkogården. Blev ganska fina bilder.

182Gjorde nästan slut med min dåvarande pojkvän. Bråkade jättemycket och mådde jättedåligt. Det var verkligen jobbigt på en massa olika sätt. Men det ”löste sig” och vi var ihop typ ett halvår till. Bilden ovan är tagen dagen efter detta drama ägde rum.

115Det byggdes en arena vid Globen. Nu är den färdig och är oerhört stor och väldigt väldigt ful. Märkligt då det byggdes två jättelika arenor i Stockholm i princip samtidigt, har svårt att se syftet med det.

150Var fortfarande typ liberal (vill minnas att det var ungefär vid denna tidpunkt jag började förstå problemen med den ideologin). Den här bilden är tagen när jag hängde hos en annan liberal.

126Hängde med Emil.

2011.

2011 har varit både ett av de pissigaste åren i mitt liv och ett av de bästa. På den dåliga sidan ligger att jag slet som lärarvikare, att jag var så väldigt väldigt trött och att mitt förhållande med Emanuel började knaka i fogarna för att till sist ta slut. På den bra sidan ligger att jag gick ut gymnasiet, visserligen ett halvår försenat men ändå med bravur, då de sista stora inlämningarna jag gjorde alla blev otroligt bra.

2011 blev också året då jag gjorde en helomvändning i mitt politiska perspektiv, från liberal till vänsterfeminist. Jag sällade mig till miljöpartiet där jag känner mig hemma, om än på vänsterkanten.

Jag har nått många insikter i år. Dels om mig själv, mina fördelar och brister, men också om världen. De sociala kretsar som jag innan sett som omöjliga att komma in i har jag nu samlat självförtroende nog för att våga kontakta, alternativt börjat se som totalt ointressanta. Jag har börjat se ett värde i att ta det lugnt och att vara ödmjuk, att lyssna och förstå. Jag har slutat vara så okontrollerat arg hela tiden.

Men det största är kanske att jag vågat ta mig själv på allvar. Jag har vågat tycka att jag är bra på riktigt, jag har vågat tycka att mina perspektiv är viktiga, jag har vågat tycka att jag har något att tillföra, att jag är bra på något. Men jag har också vågat inse mina begränsningar; begränsningar i social förmåga och i kunskap.

Mitt löfte till 2012 är att fortsätta denna utveckling. Det kommer nog gå ganska mycket av sig själv, så det är väl ett utmärkt löfte.