Etikett: 30 dagar

Dag sjutton, mitt favoritminne.

Det absolut vackraste jag varit med om i hela mitt liv är en fantastiskt kväll när jag och en vän till mig hängde vid maria. Vi hade suttit på en bänk och rökt ett helt paket cigaretter och kollat på en flicka i ett fönster när vi bestämde oss för att gå därifrån. Vi gick ner mot londonviadukten. Vi kom ner till vägen som var nästan tom. Efter att en bil rusat för bi så sprang vi över vägen och känslan när jag var på den var så jävla mäktigt. Jag kände mig som världens minsta och världens mäktigaste på samma gång.

Sen balanserade min vän på trottoarkanten och jag gick efter, och när jag gick där så kändes det precis som i rasmus på luffen, som om jag sögs in i filmen. Och jag blev helt jävla perplex och sa till min kompis att sluta, att det blev för mycket, men sen ångrade jag mig och lät mig sugas i i det. Det är nog det absolut häftigaste jag upplevt, att bara släppa allt och låta sig själv bli insugen i händelserna, verkligen bara känna.

Den kvällen kändes det som om jag levde i alla mina idéer, alla fantasier man har. Skräck, ångest och sorg blandat med absolut jävla lycka, alla känslor rena och oförfalskade, alla intryck är knivskarpa. Och jag levde mig verkligen in i det, tillät mig att släppa allt annat. Det är svårt att förklara, men kanske liknar det lite vad jag skrev om på dag ett. Att försvinna in i verkligheten, att bara uppleva den utan att analysera.

Dag 16, min första kyss.

Min första kyss skedde när jag gick i mellanstadiet. En vän till familjen var ute på vårat landställe och vi låg på en klippa med våra sovsäckar och kysstes. Jag tror inte jag tyckte att det var en sådär jättestor grej, jag hade inte blivit tillräckligt stor för att längta efter den där kyssen.

Jag kommer ihåg att jag förutsatte att vi skulle vara tillsammans sedan. Inte för att jag var kär men för att jag tänkte att det var så man gjorde.

Dag femton, mina drömmar.

Hela den här listan är egentligen bara för att komma fram till dag tjugosex, mina rädslor. Åh, vad jag ska skriva där.

Mina drömmar är ambivalenta. För det mesta drömmer jag om vanliga saker, som ett roligt jobb och en strålande karriär, en snygg kropp och en välläst blogg. Ni vet vad jag menar.

Andra delen av tiden drömmer jag om ett klasslöst samhälle, att leva oberoende ute i skogen och jag drömmer om förändring. Om en väg ut ur denna gråa sörja som utgör mitt liv och samhället.

Jag är så trött på mitt inrutade liv, jag är så trött på att känna någon slags odefinierbar plikt inför saker och ting. Men samtidigt vill jag bara ha trygghet. Krypa upp i mammas fitta igen och ligga inne i magen och höra hjärtat slå. Ett jobb att gå till, en pojkvän att krypa ner hos, en hobby att underhålla.

Men egentligen så vill jag mest bara slippa vara så jävla rädd. Jag är nästan förlamande rädd för att ta beslut, för att förändra min livssituation eller ta några som helst risker. Om jag bara kommer ifrån detta så inbillar jag mig att jag kanske skulle må bättre och kunna ordna upp mitt liv i alla fall något sånär bra.

Jag skulle vilja våga ta risker i livet och vilja våga pröva nya saker. Jag skulle vilja göra något jag gillar och ha mål och drömmar som jag orkar genomföra och inte bara faller platt till marken.

Dag tretton, den här veckan.

Den här veckan har jag jobbat i en etta nästan hela veckan. Jag har gått upp klockan sex varje morgon och inte orkat göra något mer än att träffa min pv och en gång Hilda, en gång blev jag arg när mina kompisar ringde så galet sent som klockan nio (!) en vardagskväll eftersom det var så orimligt att jag skulle kunna tänkas ha möjligheten att göra något då.

Jag har med andra ord varit en tråkig jävel, mer än så finns inte att säga.

Däremot har jag tagit många fina bilder som jag kommer bomba er med. Alltid något.

Dag elva, mina syskon.

Jag har två syskon. Boel och Elis.

Boel är nio är gammal och socialt inkompetent. Elis är sjutton och går elgymnasium.

Det finns egentligen inte så mycket att skriva om dem. Jag älskar dem som man älskar sin familj men vi är ganska olika. Speciellt jag och Elis. Boel, däremot, är som en mindre intelligent version av mig: skrikig och krävande.

Det bästa är dock derasrelation till varandra. Elis tycker att det är jätteroligt att reta Boel för allt. Det roliga är dock att han bara retas när mamma eller pappa är med, fast om han och Boel hänger ensamma är han hur gullig som helst.

Jag gillar verkligen den här bilden eftersom Elis ser så kärleksfull ut.

Dag tio, det här hade jag på mig idag (igår).

Vad jag hade på mig igår: Långkalsonger, konstiga chinos, ”nån jävla topp” (hatar f.ö. ordet ”topp”. Ger fruktansvärda associationer) och en grön stickad tröja. Orkade inte fota någon outfit.

Låg inne hela dagen med Emanuel men vi hann varken ha sex eller kolla på ett endaste avsnitt Mad Men. =(

Dag åtta, ett ögonblick.

Alla ögonblick jag verkligen vill berätta om är antingen olämpliga eller totalt obegripliga för gemene man. Det får jag ta när jag skriver min självbiografi, full av smaskiga bekännelser (ni får göra reklam för mig så att allmänintresset blir stort nog ;)).

Ett skönt minne jag har är mitt första telemarketingsamtal (skedde idag). Den stora ångestklumpen jag hade i min mage ville aldrig släppa och jag snackade lika snabbt som min hispiga mor. FY! Fick dock nästan igenom en sale, måste ha berott på att jag var genomgående ironisk.