alternativmedicin – Fanny Åström

De som har rätt.

En grupp människor som verkligen stör mig är så kallade Vettiga Personer som driver Vettiga Frågor. Detta kan till exempel vara: humanister, republikaner, drogliberaler, prostitutionsliberaler. Ungefär såhär kan det låta: ”men det är faktiskt en jätteviktig fråga det här för det är ju HELT ORIMLIGT att vi till exempel ska… tro på gud/ha en kung/inte låta folk göra vad de vill med sina kroppar i detta MODERNA LAND”. De vettigaste människorna är humanisterna, så därför tänker jag skriva om dem.

Humanisters världsbild tenderar att vara något i stil med: ”det här samhället är så jävla fett på alla sätt vi måste bara rensa ut alla som har orimliga åsikter och sedan kommer det att bli bra”. Visionen för samhället är att det ska vara ungefär som nu men att människor ska agera mer rationellt, alltså mer som i någon nyliberal ekonoms fantasi (som såklart är just en fantasi). Problemet i samhället definieras som att ”folk tänker fel”, varken mer eller mindre. Även om vissa humanister såklart ser bakomliggande orsaker också så ligger fokuset fortfarande på att typ uppfostra folk i att ”tänka rätt”.

Problemet med detta är att det inte kommer att bli såhär bara för att olika humanister hånar människor som tänker fel. Vidskepelse, gudstro och så vidare existerar av en anledning. Om du vill att religion och vidskepelse ska upphöra så borde du snarare vända dig emot det samhälle i vilket människor har ett behov av att fly in i sådant. Det är väl ganska uppenbart att då jordelivet inte har något att erbjuda så flyr en gärna in i mysticism eller gudstro, det är ingenting som bara sker utan orsak. En humanism som tog dessa frågor på allvar skulle jag absolut kunna tänka mig att respektera. Men humanistiskt engagemang brukar i praktiken inte se ut så. Humanistiskt engagemang brukar i princip gå ut på att berätta för olika människor att de har fel och sitta och bekräfta andra humanister för att de tänker rätt och inte är så himla tokiga som alla de som tänker fel. För känslan av att ha rätt, det är den skönaste känslan humanisten vet. Det är så himla himla skönt att veta att en trots allt är ”vettig” och inte sådär knasig som alla som tror på gud och alternativmedicin.

Humanister brukar också omfamna ett rationalitetsideal, för det mesta helt okritiskt. Problemet med detta är att ”rationalitet” definieras utifrån den vita mannen, och alltså är såväl rasistisk som patriarkal. Rationalitetsbegreppet har sällan rum för strukturtänk, även om det såklart finns vissa humanister som applicerar ett sådant. För det mesta är det så att bevisbördan ligger på den som anser att det finns strukturer, den som tycker att världen är befriad från sådant kan lugnt luta sig tillbaka och vara ”skeptisk”, som mest bara är en försvarsmekanism för att slippa ta till sig saker en inte tycker är bekväma. Lustigt nog tenderar folk att vara mer ”skeptiska” (aggressivt ifrågasättande) när det kommer till till exempel feminism, trots att det ju faktiskt finns mycket goda belägg för att kvinnoförtryck existerar.

I rationalitetsidealet ingår också en idé om att det finns en ”sanning” som vi kan hitta genom vetenskap. Det som humanisten glömmer bort är en inom all vetenskap gör antaganden om hur världen ser ut och hittar förklaringsmodeller. Det finns ideologi i all vetenskap, men humanister brukar uppmärksamma detta först när det är en ideologi som hen själv finner obekväm, för det mesta en ideologi som ifrågasätter hens egen position.

Jag uppfattar i regel att humanister framförallt är människor som gillar att ha rätt och trycka ner andra för att de ha fel och tycker sig ha hittat en legitim arena för detta i humanismen. Detta gör dem i mina ögon till ganska dåliga människor som arbetar kontraproduktivt. Jag önskar att fler humanister kunde fråga sig vad som behövs för att vi ska kunna skapa ett fetare samhälle och börja jobba lite mer emot det istället för att spendera sitt engagemang på att trycka ner andra för att de har fel.

Ordinera lite skön Yoga istället för dyr och meningslös ”mångtusenårig kunskap”.

När alternativmedicin diskuteras så hörs ofta argumentet om holism, alltså att man inom de flesta alternativa synsätt ser ”hela människan” medan man bara ser symptomen inom skolmedicinen. Alternativmedicin bygger dessutom enligt utövarna på flera tusen år av kunskap och antas alltså på grund av tradition vara något bra.

Detta är för det första inte sant, även inom västerländsk medicin är man väl medveten om att kroppens olika delar påverkas av varandra, av ditt psykiska välmående och av yttre faktorer. Om du motionerar och och äter bra mår du bra och så vidare. Iden om att holism bara finns inom österländsk läkekonst är på det stora hela bara en välspridd myt.

Jag gick till en massör för några veckor sedan och hon talade mycket om hur mitt psyke och min kropp skulle samspela. Bland annat hade jag ryckningar i händerna som enligt henne kunde bero på att jag blivit överfallen och därmed hade kvar i muskelminnet att reagera vid beröring eller när jag kände att jag inte hade kontroll. Hon berättade också om att hennes jobb som massör inte bara är att massera, utan även att tala med patienten om vad vissa spänningar kan bero på eller bara rent allmänt om livet. Det handlar om att få patienten att slappna av och känna en samhörighet, detta är folk som sysslar med alternativmedicin djupt medvetna om (massage är ju visserligen inte pseudo, men folk som sysslar med massage är ofta positivt inställda till alternativmedicin i stort och arbetssätten är liknande).

Alternativmedicins effekt bygger allt som oftast på placebo. När du ligger där och får nålar stuckna i dig kan det vara första gången på flera år du känner på din kropp, pratar om din kropp och ”tar hand om” din kropp. Medvetenhet om din kropp är bra för både den fysiska och den mentala hälsan och därför mår du ofta automatiskt bättre när du har ägnat den lite uppmärksamhet. Sen vill man nog gärna känna att det gav effekt vilket man således också gör.

Det som hjälper dig när du går hos en akupunktör är inte deras ide om var man ska sticka en nål för att det ska sluta göra ont i huvudet, det är att du får tid att känna och att någon ägnar dig uppmärksamhet och givetvis att du tror att det ska hjälpa. Man ska givetvis inte underskatta effekten av att bli tvingad att känna efter och reflektera över sin kropp men en sån behandling tar tid och tid är pengar, i alla fall när staten ska betala för en timmes akupunktur.

Mycket mer kostnadseffektivt är då att ordinera yoga eller liknande mindfullnessträning, det ger inte bara samma positiva effekt på välmåendet utan är även just träning, vilket alla är överens om är bra. Det riskerar inte heller att vara skadligt, och eftersom det är så jävla hypat som träning för välmående så kan man nog få lite placebo på köpet. Men framförallt är det mycket billigare, det kostar 150 spänn för en timme på stockholms stads gym, istället för 800 drygt spänn i timmen som de flesta akupunktörer, homeopater och liknande kvacksalvare tar.

VETENSKAPEN!

Jag visste redan innan att folk tenderar att vara mer vidskepliga än vad som är rimligt, jag tolkar det som någon slags expertförakt eller i alla fall djup skepsis inför folk som är utbildade inom det dem uttalar sig om.

En vanlig sak man hör är folk som säger att det ”kanske finns något mer därute” eller ”vetenskapen kan inte säga allt” och använder det som ett slags argument för guds existens eller bara lite skön andlighet. Eller när min mamma säger att något är ”deras sanning” när jag ondgör mig över religiösa.

Grejen här är att folk inte fattar något alls. För det första så kritiserar jag och i regel folk religion för att jag tycker att det är pissigt att hela samhällen styrs av och människor förtrycks på grund av en totalt ogrundad ide med bibeln som enda källa. Jag tycker också att det är trist att folk ägnar sig åt saker som skadar andra människor djupt för att det står så i bibeln. Skittrist. Därför lackar jag också på moderat religiösa, som för det första inte fattar att religionen har lett till mycket ont, att de genom sin tro försvarar ett system som skadar så många individer och för att de utan omsvep accepterar en hel världsbild, bara sådär.

Jag fattar varför folk blir religiösa, det är svårare att acceptera den oerhörda komplexitet, ondska och menlöshet som finns i vår värld än att bara hänge sig åt en religion och utgå från att det finns någon slags mening med allt eller att det i alla fall blir bra sen: att ens lidanden är värda något. Att ha en högre mening med livet är najs, och religionen är den breda massan högre mening. Men allt detta gör inte det faktum att det är helt orimligt att tro på gud mindre sant.

Alternativmedicin är också på modet, något som oroar mig djupt. Det som stör mig mest är att folk verkar ha en ide om att det finns en motsättning mellan vetenskap som är hårt, kallt och hänsynslöst och andlighet som man bara kan hämta från religion och annan vidskepelse. Det kan man se på det vanligt förekommande argumentet att alternativmedicin fokuserar på ”hela människan”, alltså låter kropp och själ samverka, medan vanlig medicin bara lagar den trasiga njuren eller vad det nu är och sen vare inge mer med det.

För det första är det inte ens sant. Inom västerländsk medicin så rekommenderar man bra kost, motion (ofta yoga och andra ”andliga” motionsformer) och sköna avstressande aktiviteter. Man är väl medveten om att ett magsår inte uppstår av sig själv utan på grund av stress och dålig kost, men om någon kommer in med ett magsår så ger man dem fortfarande medicin för det för det är ju trots allt magsåret som gör ont. Likaså behandlar man en cancertumör med nervgifter för det är faktiskt den som i slutändan dödar dig, även om den kommit dit av andra skäl.

Jag tränar yoga för det gör mig lugn och avslappnad, jag lyssnar på valsång av samma anledning, jag tänker på vad jag äter för jag vet att man mår bättre om man äter bra och jag tycker att alla borde gör det, men om jag går till läkaren så vill jag inte att hen ska ändra hela min livsstil, jag vill ha medicin och kanske några råd i alla välmening. För det första så ska inte allmänna sjukhus vara någon slags wellness-center, det ska vara ett ställa där folk går med sina akuta sjukdomar och får direkt hjälp. Livsstilsfrågor är inte sjukhusens ansvar, det är skolan och arbetsplatsen som ska ta hand om sånt.

Nu finns det säkert de alternativbehandlingar som faktiskt fungerar på riktigt, men så fort det är bevisat så slutar det vara alternativmedicin och blir skolmedicin. Det är så orden fungerar: alternativmedicin är det obevisade medan skolmedicin är det som man faktiskt bevisligen vet fungerar. Det vore ju trist om vi hade ett skitbra läkemedel mot cancer som hela tiden har blivit utpekat som verkningslös alternativmedicin, men även om det skulle visa sig att en eller två av alla behandlingsformer faktiskt fungerade så är det ingen anledning att släppa in all alternativmedicin, dels för att sjukhus inte ska lägga skattepengar på behandlingar men inte vet fungerar och dels för att en hel del av de alternativa behandlingsmetoderna är direkt skadliga.

Många tycker att man borde ge mer resurser till forskning om alternativa behandlingsmetoder men vad de missar är att det redan forskas en massa kring alternativmedicin, och anledningen till att vi inte har fått några resultat är inte bara att det saknas resurser utan helt enkelt för att det inte finns några resultat att få. Självklart ska forskningspengar läggas på forskning som är relevant och fruktsam och inte på trams. Dessutom finns med miljontals människor som är djupt engagerade för alternativmedicin och människor som tjänar sitt levebröd på det, om det gick att bevisa att det fungerade så skulle det nog ha gjorts vid det här laget.

De flesta jag talat med om alternativmedicin pratar om att man känner sig sedd av ”läkaren”. Det är för att grejen med alternativmedicin är att ”läkaren” fungerar både som någon slags ”livscoach” och du får dessutom liten skön placebo. Så om du känner din bättre efteråt så är det troligen för att du är lättad för att du fått prata ut och för att du tror dig ha fått hjälp, detta är möjligt eftersom ”läkaren” har tid för dig eftersom du har betalat svinmycket för behandlingen. En behandlare inom alternativmedicin är egentligen inte så mycket mer än en auktoriserad placebobehandlare. Detta kan ju såklart hjälpa mot ett begynnande magsår eller en molande huvudvärk, eftersom det är delvis psykosomatiskt, men försök gå till en homeopat med ett brutet ben eller en elakartad tumör.

För riktiga sjukhus kan inte tillhandahålla sådan behandling, det är helt enkelt för dyrt för samhället. Om du vill ha den typen av hjälp: gå till en psykolog, läs en bok om wellness eller gå till en yogaklass, men ta för i helvete inte homeopatiska medel mot cancer, för det fungerar troligen inte.