Etikett: anorexia

Att hon är dödligt sjuk spelar ingen roll, bara hon behagar.

Åh, DennisM. Denna ständiga källa till frustration. Nu har han skrivit om den här stackars kvinnan som vid 20 års ålder endast väger 20 kilo. Hon är såklart extremt anorektisk för man väger liksom inte så lite om man är 20 år.

Tycker ni att det är upp till var och en att se ut hur man vill? Eller kan det gå för långt och när får man i så fall ingripa?

Men DennisM väljer att lägga fokus på huruvida man får se ut hur man vill? För det är ju det som är det relevanta i det här fallet, att hon ser ut sådär, inte att hon lider av en extremt allvarlig sjukdom som mycket väl kan leda till döden. Nejnej, det viktiga här är att hon inte ser fin ut. Att hon är för smal för att passa in i DennisMs uppfattning om hur man ska se ut.

Så undrar han  är man få ingripa. Tja, man kan väl ingripa när någon uppvisar tendenser till ätstörningar hur mycket de än råkar väga för tillfället. Ätstörningar är nämligen inte bara en fråga om hur mycket man väger utan om hur man förhåller sig till mat. För den här kvinnan har det nog tyvärr gått för långt redan, det bästa hade varit om någon stoppat henne redan när hon började banta eller att försöka motverka de extrema viktideal som finns i samhället redan innan hon blev sjuk.

Men att hon lider av en sjukdom spelar ingen roll, det viktiga är att hon ska behaga.

Sjukdomstillstånd säljer faktiskt inte.

När det gäller det där med kroppar på dockor så är jag kluven. Å ena sidan är det alltid dåligt när ett orimligt ideal presenteras, å andra sidan så tror jag inte att just dockor påverkar vår uppfattning om hur människor ser ut och bör se ut sådär jättemycket.

På ett sätt kan jag tycka att det är bättre när kroppsformen är helt orimlig, som i det här fallet. Då tror jag inte att man relaterar till den på samma sätt som man gör med en realistisk docka, det är i alla fall min teori. Till exempel en bratzdocka är ju så orimlig i sina proportioner att även en femåring måste fatta att man inte kan se ut så, medan Barbie är lite mer farlig eftersom den är tillräckligt realistisk för att vara ett ideal men tillräckligt fucked up för att det ska vara helt orimligt att komma dit.

Men det sjuka med den docka som har väckt debatt är att den faktiskt ser ut att vara anorektisk. Den är liksom inte bara extremt tunn i sin kroppsbyggnad utan har även samma proportioner som en ohälsosamt smal person har: väldigt smala armar och ben. Det fascinerar mig att personer som jobbar med att göra barnleksaker uppenbarligen inte har lyckats upptäcka detta.

Jag undrar verkligen varför man gör en sån docka. Handlar det om att spara in material eller? Det känns jävligt konstigt att någon skulle ha designat den så bara för att man tyckte det var fint eller för att man tänkte att det skulle sälja. För det säljer ju med orimliga ideal, men sjukdomstillstånd brukar de flesta inte tycka är sådär jättetrevligt. Speciellt inte om man råkar vara förälder.

Bra jobbat Dennis!

Gick in på DennisM:s blogg nu och såg detta inlägg. Jag ba: fan vad fint. Fan vad fint att snubben som startade ett bråk med Hanna Fridén när han sade att hon var för tjock och att hon var snyggare när hon var ätstörd, som kallade sina kompisar för ”size zero-Zana” och ”plus size-Åsa”, som stolt deklamerade att han bara käkat äpplen i en vecka äntligen skriver om det här ordentligt, äntligen skriver om att han var ätstörd och hur värdelöst det är.

Bra Dennis! Det är fint att du går ut med det här, det är både modigt och inspirerande och dessutom ack så sant. För det finns få saker som är så värdelösa som självsvält, att spy upp sin mat eller liknande trams. Man blir bara ledsen, trött och ful.