Etikett: au pair

Egobilder och läget.

Hejhej. Jag har det bra, fast jag fortfarande är sjuk. Karl kommenterade att jag skriver himla mycket för att vara sjuk, kan ba säga såhär: vad gör man inte för sina blawgläsare! Men ärligt talat: min hjärna går alltid på högvarv när jag inte kommer ut och göra något. Kommer för övrigt att bli besviken om jag inte få en massa kommentarer på mina debattinlägg idag, så mycket som jag skrivit. Ni får gärna skriva att jag är helt dum i huvudet, bara ni ger mig uppmärksamhet!!!

Dagens planer är annars att jag ska gå på en au pairträff i svenska kyrkan. De håller tydligen även en kurs i hur man kan använda radband för att förbättra bönelivet på onsdagar, skulle kunna gå som en studie i antropologi men vet inte om jag vågar.

Annars mår jag bra. Jag trivs och pluggar franska. Vågade säga att hunden som jag går ut med är mycket sjuk på franska till några fulla gubbar när de retade mig på grund av det blygsamma tempot. Lät säkert som en efterbliven femåring, men ändå.

Och ibland är livet liksom bara bra.

Jag trivs faktiskt väldigt bra i mitt liv för första gången på väldigt länge. Jag har det bra här, jag har ett lagom tempo i vardagen, har fått ett miljöombyte och kommer nog att kunna lära mig franska ganska bra trots allt. Känner mig så jävla bra som vågade. Som vågade svara på annonsen, som vågade tacka ja, som vågade köpa biljett, som vågade sätt mig på det jävla flygplanet och som vågade ta kontakt med nya personer väl här. Det där med att våga har annars inte varit min grej sådär.

I morgon ska jag svara på resten av feministfrågorna. Ba så ni vet.

Liten lägesupdatering.

Såhär är det alltså för tillfället: jag har inte träffat barnen eller mamman än, däremot hämtade pappan (de har separerat) mig vid flygplatsen och nu har jag hängt med mormodern hela dagen. Familjen bor i ett så kallat townhouse som är typ som ett lyxigare radhus som jag fattar det. Det är sinnessjukt stort. Och staden är så himla fin.

När jag hade hängt upp alla mina kläder så tänkte jag att jag skulle äta lite, så jag gick ner och letade runt i hela huset efter mormodern. Hittade henne inte så jag värmde upp lite mat själv. När jag satt och åt kom hon i alla fall in och ba: ”vad bra att du tar för dig”. Behöver jag säga att jag flippade fullkomligt?

Kände ungefär såhär: jaha, hon tycker att jag kommer här och tar mig friheter. Ska nog lägga mig under en filt och ruttna bort. Hehe.

Nejmen det har varit trevligt. Vi har diskuterat politik och arbetsrätt och jag har till och med ansträngt mig för att inte svära. Inte ens sagt emot så himla mycket heller faktiskt. Jag känner mig märkligt tom, men det löser sig väl. Det är ju inte som att jag var ett sprudlande energiknippe innan jag åkte…

Om två månader.

Idag har jag alltså bokat biljett till Bryssel. Jag ska jobba som au pair där i ett år, och jag ser verkligen verkligen fram emot att komma dit. Komma bort ifrån Stockholm, lära mig ett nytt språk, se något nytt samtidigt som jag kommer ha en fast bas i en familj som är svensk. Jag tror jag skulle sakna språket annars.

Jag kände mig mogen och köpte till reseförsäkring. Sen berättade Emanuel att den ingår automatiskt om man betalar med Visa, så så mogen var jag kanske inte, i alla fall inte särskilt världsvan.

Jag åker om exakt två månader och en dag, den tredje september. Det är inte så lång tid, jag tror jag ska köra stenhårt på att ”leva livet” tills dess.

Vad ville jag ha sagt med detta? Jag vet inte. Jag är bara så jävla glad att det här blir av. Det var en sån jävla lyckoträff, en ren slump faktiskt. Och nu ska jag åka till ett land som verkar skitcoolt och en familj som verkar supermysig.