Den här grejen: när saker och ting börjar lossna lite och faktiskt typ gå ganska bra, då känner jag mig rädd som fan för att AVSLÖJAS. Att folk ska fatta att jag egentligen är helt jävla värdelös och inte har någonting att säga om någonting.
Jobbar på att få ett mer balanserat förhållningssätt till att folk verkar uppskatta mig som inte leder till att jag får ångest inför tanken på att göra någon besviken.
Känns som att detta är en rätt vanlig grej hos många, främst kvinnor.