En typ av förälder som man stöter på ca dagligen är den så kallade ”föräldern till det begåvade barnet” som alltid ska informera mig om hur otroligt före deras barn är. Hur otroligt smarta intelligenta och begåvade dem är.
Då känner jag såhär: herregud, jag märker väl för helvete vilken nivå barnen i min klass ligger på. Om jag måste hjälpa dem med allt så är de väl helt enkelt inte sådär överdrivet begåvade, och om dem är klarar med allt så försöker jag utmana dem. Inga konstigheter där.
Hur smart min unge än blir så ska jag fan i mig aldrig säga till lärare, eller någon annan heller, hur begåvad hen är. Om det nu skulle vara så så kan de väl bevisa det själva kan man tycka.