Etikett: begränsas

Det är inte bara könen som begränsas.

Lego blir mer och mer könat precis som allt här i världen. Men när det gäller Lego så tror jag att det absolut största misstaget inte är själv köningen utan begränsningen va barnens fantasi. Legokonceptet bygget ju från början på att man ska bygga ihop saker och ting själv. Visst har det väl alltid funnits grundmodeller av olika slag men fokuset har ändå legat på att barnen använder sin egen fantasi och ombildar. Med åren har det blivit mer och mer specialanpassat Lego. Byggsatserna har blivit betydligt mycket svårare att sammanfoga med varandra och mer och mer fokus har hamnat på de olika karaktärerna i lådorna och diverse specialbitar på bekostan av de flexibla bitarna som man utan problem kan använda i nya byggen. I samma veva har det blivit mer och mer könat och numera finns det speciellt tjejlego. Lego liknar mer och mer helt vanliga dockhus eller miljöer som man får montera själv, både för killar och tjejer. Det är inte meningen att man ska blanda och bygga nytt och det är ju såklart något Lego tjänar på eftersom behovet av att ständigt köpa nytt då ökar.

Jag tänker att könandet och begränsandet av övriga möjligheter är starkt sammanflätade. Ju mer specifika olika leksaker blir, ju mer de antar skepnaden av ett redan färdigt rollspel, desto större blir behovet av att skapa flera olika nischer. Jag hade inte sett något problem i att man kompletterade Legoutbudet med lite tjejigare lådor. Kanske andra färger och mer tjejgubbar i kartongen. Kanske affärer och blommor istället för de så dominerande bilarna. Så länge det var gjort för att blandas med varandra som Lego ju från början var. Jag ser inget fel med att variera utbudet, däremot med att desperat försöka separera världarna med hjälp av annan design på gubbarna och annat namn på produkten som med all tydlighet signalerar att de absolut inte ska blandas.

Könande hänger ihop med en mer allmän begränsning av barnens fantasi. Leksakerna blir inte bara könsspecifika, de får mer specifika användningsområden på alla punkter. Jag tror absolut att även andra möjligheter för barnen har strypts i samma veva som leksakerna har könats och tycker att Lego är ett väldigt tydligt exempel på det. Att det inte bara handlar om att vissa saker och rosa och andra blå utan om ett generellt begränsande.

Jag tror bara att Lego kommer förlora på att de gått bort från sitt grundkoncept till den grad de faktiskt har. Lego är inte speciellt längre, det är bara en otroligt begränsad leksak med det roliga tillägget att man monterar den själv. Utöver det lever företaget på sitt märke och en ide om vad Lago är som inte är korrekt längre. När folk inser detta kommer de troligen sluta köpa skiten.

Femåringar ska inte begränsas av smink.

Katrin har skrivit ett inlägg om Suri Cruise, ni vet barnet till Katie Holmes och Tom Cruise. Tydligen så vägrar Suri lämna hemmet utan att ha sminkat sig. Detta tycker Katrin inte är ett så stort problem, eftersom ”det inte skadar någon” att Suri sminkar sig.

Hon nämner att barn tycker att det är kul med färg och klet och att de då borde få kladda ner sig. Det kan jag absolut hålla med om i sak, jag tycker att hela vuxenstämpeln på smink är ganska fånig. Jag läste en gång ett inlägg av Benjamin Rask som jag tyvärr inte hittar nu. Han framförde testen att smink för barn kunde vara positivt eftersom barnet får en mer lekfull upplevelse av sitt eget utseende. Det blir inte så statiskt eller viktigt utan något man kan förändra och använda på olika sätt.

På sätt och vis är smink något som avdramatiserar utseendet även för vuxna. Det flesta kan vara snygga med smink om de bara lägger tid på det, till skillnad från naturlig skönhet som alla inte innehar. Kanske tänker man även mer på vad som är spektakulärt eller uttrycksfullt än vad som får en att se mest attraktiv ut.

För mig är smink en lättnad. Jag använder det sällan men det är skönt att veta att det finns där, att jag bara är några penseldrag ifrån att se annorlunda och för det mesta mer attraktiv ut. Men jag behöver inte vara snygg varje dag, det räcker med att veta att jag kan vara det.

Men när det går till den gränsen att man måste sminka sig varje dag, att man får panik om man måste lämna huset utan smink, när man sminkar sig även för att springa ner till till närlivsen i mjukisbyxor för att handla mjölk, då går det för långt.

Man kan tjata i evigheter om fria val och att det är upp till var och en vad man vill ha i ansiktet, men det är destruktivt att inte kunna slappna av utan det. Jag ser det lite på samma sätt som alkohol: det får gärna vara något extra, något som ”piffar till” då och då, men om det är en daglig ingrediens i ens liv som man mår dåligt av att vara utan så är det en begränsning. Och jag tycker inte att någon ska begränsas av smink, speciellt inte om man är fem år gammal.