Etikett: byta

Att ändra sig.

Jag har ångrat mig så många gånger under mitt liv. Jag har gått från att inte vilja kalla mig feminist till att tycka det vore helt orimligt att inte göra det, jag har gått från extrem nyliberal till socialist, jag har gått från konsumtionstokig till konsumtionskritisk, klimatskeptiker till miljöpartist och så vidare. Ibland tycker folk att det är fel att ändra sig. ”Men du skrev/sa/tyckte ju innan att…” kan det låta. Det tycker jag är tråkigt. Att kunna ändra sig och erkänna det tycker jag är en väldigt bra egenskap hos de flesta människor och då är det tråkigt att man ska straffas för det.

Vissa verkar också tycka att man på något sätt ska meddela när man ändrar åsikt för att det ska vara okej. Man ska liksom gå ut och säga ”jag hade fel innan, nu tycker jag såhär”. Det håller jag inte med om. Jag tycker inte man ska förneka vad man tyckt och tänkt om saker och ting innan om det förs på tal, men jag tycker inte att man ska behöva meddela sina åsiktsbyten. För det mesta sker det ju inte heller i ett enkelt slag att man byter åsikt, det är snarare en fråga om grader. Jag kan sällan nämna en exakt tidpunkt då jag ändrat uppfattning i en fråga. Ibland kan det ju vara så att man inte berör ett ämne ens med tanken på flera år, och när man sedan återvänder tänker man helt annorlunda kring det.

Det är inte heller alltid så att jag tycker att jag hade fel innan. Ibland så har jag förändrat åsikt lite eller bara lärt mig att se andra perspektiv. Det betyder inte att jag tycker att mitt tidigare tankesätt är uppåt väggarna fel. Ett sånt exempel för mig är drogfrågan. Innan så var jag jätteliberal i min inställning till alkohol, idag kan jag i mycket högre grad se problemen med en alltför fri alkoholmarknad. Jag kan tycka att mitt tidigare tankesätt var banalt, men ha kvar vissa tankegångar och kompletterat med nya. Jag har inte gjort någon helomvändning men lärt mig att se andra sidor också.

Det är inga konstigheter med att man skaffar mer kunskap och insikt under livet gång. Jag tycker jag är mycket klokare nu än vad jag var för bara ett år sedan men säkert kommer jag i framtiden tycka att vissa saker jag tycker idag är idiotiska eller banala. Jag är helt okej med det, det viktiga för mig är att man har ett öppet sinne, vilja att upptäcka mer och förmåga att inse sina misstag.

Om kulspel och konflikthantering.

Min lillasyster berättade igår att man inte få ha med sig spelkulor till skolan. Det leder nämligen till konflikter att elever byter kulor med varandra, någon blir kanske ledsen för att hen har bytt fel, hemska tanke!

Jag blir så jävla irriterad på överdrivet beskyddande av folk överlag, men i synnerhet barn. Barn måste får möta verkligheten också, speciellt när de är åtta år gamla. Kulspel måste visserligen inte ingå i verkligheten, men insikten om att man ger sig in i leken och således bör tåla den kan nog komma därifrån.

Jag hade en tjej i min klass som hängde i ett gäng hon var jävligt divig mot. Hon betedde sig som alltings drottning, var fittig mot sina kompisar och pratade alltid om hur snygg hon var, att hon skulle bli modell och så vidare.  Till slut så lackade hennes kompisar på henne och frös ut henne, med all rätta.

Vad gör hon då? Jo, hon snackar med sin morsa som ringer lärarna som i sin tur snackar med hennes vänner och i princip tvingar dem att umgås med henne igen, inte för att hon har skärpt sig, utan för att man inte vill ha några konflikter i klassen. Notera att detta var i sjuan, alltså då folk är tretton år gamla. När man är tretton så ska man kunna lösa konflikter som denna utan att blanda in sina föräldrar.

Jag blev faktiskt själv uppringd av hennes pappa, jag kommer inte ihåg vad jag hade gjort men det var knappast på nivån sparka och slå, eller ens kalla henne hora. Det var mer så att jag hade frågat hennes bästis hur hon pallade med sin jobbiga vän, vardagsmat med andra ord.

Jag förstår inte hur man kan göra sina barn en sån gigantisk otjänst och själv gå in och lösa alla konflikter hen hamnar i, fattar de inte att det bara förvärrar situationen sen, eftersom de aldrig får öva sig på att hantera det sociala spelet. Samma sak med kulspel: skolan ska inte bara vara en institution där du lär sig räkna och skriva, skolan är också en viktig tid rent socialt, eftersom man lär sig otroligt mycket av att bli ihopbankade med personer man inte har något för och sedan lösa konflikter som uppstår i den gruppen, alternativt lära sig att skita i att bry sig om dem som är elaka.

Fröknarna ska inte radera alla orosmoment bara för att barnen blir ledsna. Regelrätt mobbing är visserligen inte bra och ska såklart motverkas, men utfrysning, skitsnack och bråk i ens kompisgäng är något alla måste lära sig att hantera, för människor är fittor och om man alltid blir skyddad mot fittiga människor så kommer man få en jävla chock när man inte blir det längre.