Etikett: centern

Klassförakt hos Centerstudenter.

Klassförakt i sin renaste form. Vi har ett problem, nämligen växande främlingsfientlighet. Vad göra? Skyll på underklassen! Skyll på de med ”bristande utbildning”, eller så kallad ”white trash”. Men jag fattar inte riktigt vad det ska leda till? Ska vi skjuta dem eller? Ska vi förvägra dem rösträtt? Var hade Törnqvist tänkt att komma med sina analys egentligen? Eller kan det vara så att ingen problemlösningsplan finns utan att vissa bara gillar att förakta, att skylla samhällsproblemen på någon annan än sig själv. Det känns som ett rimligt antagande.

Vita män på ladsbygden är inget nytt fenomen, de har alltid funnits. Men det är först nu de har börjat rösta på Sd. Varför? Har de helt plötsligt gått och blivit lågutbildade? Eller mer ”white trash”? Kanske handlar de om att de har blivit argare och mer missnöjda och därför röstar på missnöjespartiet Sd? I så fall, vad beror detta på? Kommer det från ingenstans? Är det en slump att det dyker upp samtidigt som klassklyftorna ökar, ekonomin bromsar in, samhällsretoriken blir hårdare mot fattiga, lågutbildade? Jag tror inte det.

Detta är vad jag kallar klasshat. Att skylla de samhällsproblem som finns på prekariatet och arbetsklassen helt utan att göra någon slags vettig analys om varför det är så, helt utan att ens försöka förstå. Bara konstatera att de ”är sådana”. Det är vidrigt, riktigt vidrigt. Som politiker, vilket Max Törnqvist är i sin roll som förbundsstyrelseledamot i Centerstudenter, så ska du lösa problem. Inte bara skylla på ”white trash”, på ”de andra”.

Nåja, jag gjorde en egen version. Här har ni den.

Detta är inte provokativt.

Detta som Johanna Sjödin skrev om Centerstudenters utvikningskampanj tycker jag var bra. Gör man en bildkampanj som har som syfte att visa att man får vara sig själv så känns det som ett väldigt tamt försök. Kampanjen präglas ju av en extremt normativ syn på män och kvinnor. Kvinnorna har likadana ”sexiga” underkläder som täcker magen, männen har vanliga kalsonger. Det är över huvud taget inget normutmanande i det utan känns bara som en ovanligt lam ursäkt till att försöka sälja in sin politik med sex.

Det sägs att kampanjen inte är sexistisk eftersom ”ingen part sätts i underläge”. Det må vara sant, men det är så jävla tröttsamt när folk kastar av sig kläderna i något lamt försök att visa en poäng och det bara blir pannkaka av det hela. Den här typen av avkläddhet är över huvud taget inte kontroversiell eller provokativ, vi ser den varje dag ingnuggat i våra ansikten på reklampelare, i tidningar och så vidare.

Syftet är att visa att ingen behöver skämmas oavsett vad hen har på sig eller ser ut. Det är väl ett bra budskap, men hur man får fram det genom att dressa upp sig i normativa kläder, mejka sig och troligen även bli retuscherad övergår mitt förstånd.

#vågatadebatten

Försöker få folk att använda hashtagen #vågatadebatten så att vi äntligen börjar prata om allt det där som liksom varit lite tabu innan men som man tycker att det är viktigt att vi vågar ta debatten kring. Annie Lööf gick ju ut starkt med att #vågatadebatten om lönenivåer hon inte ens har befogenhet att påverka! Tror att #vågatadebatten har lika stor potential som #prataomdet, det finns så mycket som människor inte vågar säga i det här landet på grund av pk-eliten som sitter och styr våra medier! Så om det finns något då alltid känt att du vill ta debatten om men som liksom varit lite skämmigt och tabu, detta är tillfället att skriva om det!

Tar debatten med Lööf.

Fick nu svar på mina funderingar kring Centerns lönesänkarutspel och det var såklart precis exakt som jag trodde, nämligen att Centern inte har ett skit att säga till om när det kommer till löner utan att det är något som partnerna på arbetsmarknaden avgör. Gott så. Syftet med utspelet var tydligen inte att konkret försöka påverka något som hon faktiskt kan påverka utan endast om att ”våga” ta den så kallade ”debatten” om hur dåligt det är med höga ingångslöner!

Åh, detta med att man ska våga ta den förbannade debatten, varje gång jag hör det osäkrar jag min revolver. Speciellt om en politiker säger det. Det är lustigt hur ”våga ta debatten” alltid har något att göra med att man ska våga lägga ansvaret för samhällets välmåga på de som redan har det sämst. Jag vågar ta denna debatt med dig Lööf, och min ståndpunkt klargör jag här: du kan ta din förbannade lönesänkarpolitik och köra upp någonstans! Den är för det första fruktansvärd i sitt syfte, för det andra är den inte ens genomförbar eftersom vi har ett system i Sverige som bygger på att arbetare och arbetsköpare tillsammans förhandlar om lönerna. Det har du som politiker inte ett skit med att göra.

Så, nu ser jag denna ”debatt” som avslutad.

Jag undrar helt seriöst om Lööf tänkte att hon skulle lyckas lura folk till att tro att hon hade något att säga till om angående lönerna? Kanske trodde hon rentav själv det? Hursomhelst är det jävligt skamligt för en partiledare att uttryck sig som om man kan fatta ett beslut som man inte har någon som helst befogenhet till.

Har Centern något att säga till om?

Jag fattar inte den här diskussionen kring sänkta ingångslöner som Centren hoppat på. Det är väl ändå facket och arbetsköparna som förhandlar fram lönenivåerna, det är väl inte upp till politikerna att bestämma? Eller?

Alltså detta rör sig ju om lönerna i den offentliga sektorn så därför är det väl delvis ett politiskt beslut, men det är väl ändå inte så att statliga företag kan köra över facket genom att man bara bestämmer det. Det Centren säger i sitt förslag är alltså att man ska ta upp förhandlingar med facket om att sänka ingångslönerna. Det är som att ett företag säger att de ska ta upp förhandlingen med sina anställda om att sänka lönerna.

Något sådant kan ju givetvis fungera om de anställda känner lojalitet gentemot företaget och deras syfte med att sänka ingångslönerna alternativt inte ser någon annan utväg på finansiella problem som finns men tillåt mig tvivla på att den genomsnittliga offentliganställda i Sverige känner så inför Centern.

Är det något jag missar i allt detta, något som gör att Centern har mer att säga till om än vilket företag som helst i fråga om sina anställdas löner?

Det duger inte att staten går in och skarvar för att lönerna är för låga.

För att lösa problemet med fattiga barn så ska barnbidraget behovsanpassas tycker Centern. Jag tycker att det är superbra att frågan uppmärksammas även från högerkanten men Vad är egentligen det om inte bidragspolitik?

Jag förstår förslaget om det riktas till dem som går på socialbidrag, sjukersättning eller a-kassa, men då borde tillslaget komma där istället. Annars tycker jag att den som har ett jobb ska kunna försörja sina barn på lönen de får och det vanliga barnbidraget. Det duger inte att staten går in och skarvar för att arbetsköpare ger otillräckliga löner.

Sen tycker jag förvisso och att det är bättre om pengarna går till dessa familjer istället för att finansiera ännu ett rutavdrag, men grundproblemet kvarstår: att lönerna är för låga för att något annat än kärnfamiljer eller barnlösa singlar fungerar ekonomiskt.

Centerns smarta pr-strategi.

Alltså, den här Stefan Hanna (jävla namn det) måste ju driva. Först tycker han att man ska ha straffskatt för feta, sen ska bidragssnyltare kläs i hyenadräkt efter avtjänat fängelsestraff!

Såhär tror jag: Stefan Hanna är ingen riktigt person. Det är ett pr-trick som går ut på att Centerns åsikter blir presenterade i extremt format, så att de får uppmärksamhet. Sen kan Centern presentera liknande förslag men i mer sansad form, och därmed framstå som vettiga eftersom den som öppnat debatten var ännu mer dum i huvudet.

För mig som har astma och eksem skulle höjda avgifter eller en särskild sjukförsäkring innebära att jag varje månad avsatte pengar på ett sjukvårdskonto, precis som jag pensionssparar eller har ett semesterkonto. För det är ju riktigt orättvist att den som aldrig behöver gå till läkaren ska sponsra mina besök år ut och år in. Visst skulle det inledningsvis kännas som om jag blev dubbelt bestraffad – jag har en kronisk sjukdom och jag får betala högre avgift. Men å andra sidan skulle ett sådant system göra mig mer intresserad av att lyssna noga på min läkare, medicinera rätt, ta min medicin ordentligt och sköta min hud som jag borde, för att slippa besök så ofta.

Såhär skriver till exempel Törnqvist om det hela. Hon menar att man istället för att utsatta grupper ska betala extra skatt så ska all personligen ansvara för att deras sjukförsäkring täcker deras hälsotillstånd. Så kan man väl tycka, men om man har ett sånt upplägg så har vi faktiskt inte allmän sjukvård längre. Hela iden med allmän försäkring är ju att alla ska få samma vård oavsett inkomst.

Visst kan man tjata om personligt ”ansvar” och det kan säkert vara så att en majoritet skulle kunna välja en försäkring som passade deras behov. Sånt där slår dock alltid mot de svagaste i samhället, tyvärr.

Sluta marginalisera mitt parti.

För några dagar sedan var det ett par våp som gjorde en ”undersökning” på skolan om hur vi som är röstmyndiga kommer lägga vår röst. På papperet med valbara partier fanns sjuklövern, F! och Sd, men givetvis inte PP. Jag kommenterade detta, det är märkligt att F! står med när inte PP gör det, då F! vad jag vet ligger sämre till i opinionsmätningarna och framförallt om man ser till förstagångsväljarna.

”Vi tar med de partier som har varit omtalade i media just nu”, sa brudarna som om det vore en självklarhet. Om man gör en opinionsmätning så ska man väl inte utesluta vissa alternativ?

Dessutom så har väl PP också varit omtalat, i alla fall om man vidgar sin mediesfär lite utanför SvD:s ledarsidan. F! har knappt varit omtalade alls, förutom deras pengabål vilket ändå var ett tag sen om man tänker på hur mycket som hinner hände i den politiska debatten när ett val är närstående.

Jag stör mig på hur folk, som de här tjejerna eller diverse politiska debattörer låtsas som om piratpartiet inte finns, när de faktiskt är ett parti man kan räkna med. De fick fan 7,1 % i eu-valet, mycket mer än vad både F!, Kd, centern, vänsterpartiet och Sd fick och ändå ignoreras de i programmet debatt (där det fick betydligt mindre tid än F! och Sd), klumpas ihop som ”övrigt” i opinionsmätningarna och så vidare.

Visste, vi är små, men inte så jävla små. Trots allt valde 7,1 % av de som röstade i Eu-valet att rösta på oss. Och jag skriver oss nu, för jag är fan stolt piratpartist, förvisso inte aktiv i partiet, men jag stöder idéerna, politikerna och utförandet med själv och hjärta. Sluta marginalisera oss som ett oviktigt och foliehattigt småparti.

Om ni blev förvånade av detta borde ni nog besöka verkligheten.

Det lär ju knappast finnas ett enda parti som inte sorterar in väljare i olika grupper, det skulle vara ett riktigt dåligt parti rent marknadsföringsmässigt. Det som är oroande är att folk förvånas och förfäras över detta, det visar bara på vilken extremt dålig koll människor har på att budskap som kommer till dem är vinklade på både det ena och det andra viset.

Jag har länge tyckt att retorik- och mediekunskap borde vara obligatoriska ämnen redan i grundskolan. Dels för att man som konsument ska kunna granska reklam och liknande kritiskt, men framförallt för att alla ska kunna granska makten. Ett val ska inte handla om vem som har bäst valkampanj, det ska handla om vem som har bäst politik och politiker som kan föra fram sin sak. Och en självklart sak i alla kampanjer för alla produkter är att man vinklar det man har att komma med på olika sätt beroende på målgrupp. Det är verkligen bara helt normalt reklamvett och det borde verkligen alla förstå.

Den här tilltron och naiviteten folk hyser inför makthavare är rentav obehaglig. Att folk blir förvånade över detta visat att vi har ett problem: att väljare inte förstår att politiska kampanjer inte handlar om svart eller vitt, höjd eller sänkt skatt utan framförallt om hur man som politiker och parti framstår. Om man ger ett sympatiskt, professionellt och karismatiskt intryck så får man fler röster än om man verkar vara en korkad person och en dålig ledare. Det har inget att göra med faktisk politik, bara om utstrålning, typsnitt och färgval. Fatta detta och sluta lita på det politiker nästan säger eller verkar vilja, fokusera på raka budskap och ta reda på inte bara vad folk vill uppnå utan hur dem vill uppnå detta.