Etikett: djur

Heterosexuella djur och mänskliga tolkningsramar.

Det är ganska vanligt att människor försöker driva i bevis att heterosexualitet är naturligt genom att göra antagandet att djur är heterosexuella. Detta är problematiskt på flera sätt. För det första så uppvisar djur inte alltid heterosexuellt beteende.

När vi studerar djur så gör vi det inte med någon objektiv blick, utan de slutsatser vi drar utifrån observationerna färgas såklart av våra övriga antaganden. Människor förutsätter helt enkelt att djur är heterosexuella, eftersom det finns en föreställning om att heterosexualitet är just det naturliga. Genusvetenskapen har upptäckt att forskare ofta gör antaganden om att djur är heterosexuella utan att egentligen veta.

Det finns också en föreställning att djur inte har några sociala konstruktioner, något som inte alls behöver stämma. Det beror såklart på vad en menar med en ”social konstruktion”, men för mig som ser det som en väldigt grundläggande grej så känns det ganska givet att även djur kan ha sådana. Läs till exempel detta inlägg om hur apors beteende formas av sin miljö mer än sina gener, något som jag ser som ett typiskt exempel på en social konstruktion.

Men framförallt så undrar jag om en ens kan prata om djur som hetero- eller homosexuella. Jag tänker att fenomenet att definiera sig som varandes en sexualitet är en väldigt mänsklig företeelse, i sig en slags social konstruktion. Att säga att en ”är” hetero- eller homosexuell blir meningsfullt först i en kontext där en organiserar sitt liv utefter vem en har sex med, alltså i en kontext där en lever tvåsamt tillsammans med någon en också har en kärleksrelation med. Människor har ju inte heller alltid definierat sig utefter sin sexualitet, det är ett relativt modernt fenomen, innan fokuserades det betydligt mycket mer på handlingar, inte någon slags inneboende identitet.

Möjligtvis kan en prata om att djur uppvisar homo- eller heterosexuellt beteende, något som då såklart enbart handlar om i vilket fack vi placerar in deras handlingar. Vi försöker tolka djurens beteende utifrån mänskliga tolkningsramar. Frågan är vad det egentligen fyller för syfte att göra detta, vad är det för slags kunskap vi skapar? Är den verkligen relevant för att förstå djurs sexuella beteende? Jag tvivlar på detta. Snarare måste vi förstå vår tolkning av sexualitet som någonting väldigt kontextberoende och föränderligt, och inte försöka applicera mänskliga normer på djur.

Sedan kan en också fråga sig om en över huvud taget kan prata om att en människa ”är” hetero- eller homosexuell. Är det inte också i detta fall  mest en fråga om handlingar? Handlingar som ges mening i ett socialt system, men som inte nödvändigtvis behöver betyda något i sig själv mer än att just den handlingen utförs.

Ekologiskt kött och etiska vanor.

En spännande grej som händer när en skriver om ekologiska produkter är att folk börjar orera om vilket bra och ekologiskt kött det äter, hur fint det är för djuren på dessa ekologiska jordbruk och så vidare. Ibland skriver någon att de minsann föder upp sina egna djur, eller att de jagar eller kanske bara köper djur som de sett springa runt och beta på någon jävla äng och vara lyckliga och alltså jag FATTAR verkligen inte den här grejen? Det är väl ändå ganska uppenbart att det inte är soft att bli uppfödd för att någon ska kunna äta upp en sedan?

Jag är inte direkt en person som gör en big deal av om folk äter kött eller inte men det verkar vara oerhört viktigt för dessa personer att hävda hur oerhört etiska köttvanor de har. Det är klart att en person som äter kött inte bryr sig särskilt mycket om djurs välmående, oavsett om det är ekologiskt eller whatever. Hade de gjort det hade de ju inte ätit kött alls, uppenbarligen (visst, det kanske finns sällsynta fall där kött är den enda möjligheten och ekologiskt kött är möjligt att välja, men jag tvivlar på att det gäller för de flesta av dessa personer).

Vad jag egentligen har mest emot med detta är hur en gör god etik till en klassfråga. Det är såklart sjukt mycket dyrare att jaga själv, äta ekologiskt eller vad en nu väljer att göra. Det är människor som har råd med detta som kan kokettera med hur otroligt etiska vanor de har. Kul för dem kan jag känna, verkligen jättekul. Offra såväl djur som människor för att höja upp sig själv.

Jag tänker inte ta till mig något jävla koketteri om goda och etiska vanor från någon som äter kött. Att äta kött är, oavsett om det är ekologiskt eller ej, plågsamt för såväl de djur som ingår i produktionen som ett väldigt dåligt miljöval. Det spelar ingen roll om du sett djuret leka lyckligt på en äng (fan vad äckligt dessutom, att ba gulla med ett djur väl medveten om att en ska äta det några månader senare) eller flått det med dina bara händer.  Det är fortfarande ett liv, ett liv du offrat för ditt eget välmåendes skull. Och visst, gör det du, men kom inte här och förvänta dig att jag ska bekräfta dig i det.

Om att tycka sig kunna se en varelse en planerar att äta i ögonen utan att skämmas.

IMG_20130308_122944

Hittade denna lilla text i en tidning hemma hos min mamma och pappa riktad till villaägare, det vill säga människor som ofta har pengar. En uppmanas till att köpa sig fri från skulden när en äter djur genom att köpa dyrt kött, eftersom djuren då (antas ha) behandlats bättre. Slutklämmen lyder ”du ska kunna ha sett djuret du äter i ögonen utan att skämmas”. Jag tänker att det är en konstig människa som kan se en varelse hen planerar att äta i ögonen utan att skämmas. Att döda djur för att äta bli väl knappast mer okej för att de lider mindre. Att det hela kopplas samman med priset är också ett utmärkt exempel på hur en låter medelklasspersoner sitta och mysa i sin självrättfärdighet samtidigt som ”någon annan” (människor som köper billig kött) är de ”verkliga” djurplågarna. Smakfullt.

Samma helg hälsade jag på en vän som hade en kokbok liggande framme. Jag kollade i den och såg att kapitlet om fläskött frontades med en död gris. Jag kommenterade detta med att det var en såndär rejäl machokokbok som minsann handlar om kött. Då svarade hen med att ”det är bättre än kokböcker där en inte låtsas om att det är ett djur en äter”, alltså underförstått att det är bättre att ”se sanningen i vitögat” och stå för att en faktiskt äter ett djur.

Jag håller med om att det är ett problem att vi inte få veta mer om de villkor under vilka köttproduktionen äger rum. Dock att när den frontas i böcker brukar det sällan vara bilder som avspeglar hur merparten av köttproduktionen äger rum. Det brukar tvärtom vara en ganska idealiserad bild av det hela: lyckliga kor på ängar, små slakterier. Inga brutala och äckliga scener. Det kan en ju såklart förstå eftersom kokböcker ska vara trevliga, men att då hävda att det på något vis skulle vara bättre att ”erkänna” att det är ett djur en äter samtidigt som en fortfarande inte erkänner de villkor under vilka merparten av allt kött produceras så blir det en dubbel lögn: lögnen om att en är ärlig, samtidigt som en fortfarande ljuger om väsentliga delar av förloppet.

Jag förstår inte heller varför det skulle vara bättre att vara ärlig. Det gör ju inte djurets lidande mindre på något vis. Enda skillnaden är att du också erkänner detta, men det är det väl fan ingen som mår bättre av. Är det inte snarare förnedrande? Tänk dig själv en människa som sparkar dig i ansiktet samtidigt som hen säger att hen ”förstår” att det gör ont. Som skadar dig samtidigt som hen gör anspråk på att ha medlidande och insikt om det hela. Vidrigt.

Jag måste säga att jag tycker att det är värre att ”erkänna” det hela och samtidigt fortsätta äta kött än att äta kött i förnekelse. Den som gör det i förnekelse må vara dum i huvudet, men inte en person som tror att lidandet blir okej bara för att en vet om det och ”erkänner” det. Att människor inte orkar göra vissa livsstilsförändringar eller ta in vissa insikter kan jag verkligen förstå och acceptera, men att människor tror att deras beteende blir okej bara för att de har insikt om det är bara skevt och konstigt.

Som om man var tvungen att välja mellan djur och människor.

Ibland när man diskuterar vegetarianism med människor så brukar de anföra någon slags perspektiv som bygger på att djurrätt är människofientligt eftersom det är att prioritera djur framför människor. Jag tänker att en absolut majoritet av alla djurrättsintresserade personer skulle välja att döda ett djur om de var tvungna att välja mellan att döda ett djur och döda en människa. Nu är det emellertid ytterst sällan så verkligheten ser ut, det tenderar inte att vara så att du måste välja mellan att låta något levande dö.

Det kan till och med vara så att ett djurrättsperspektiv faktiskt kan göra det bättre för människor. Djurhållningsindustrin är dels miljöfarlig, dels ineffektiv för att producera mat om man jämför med att odla istället. Dessutom finns det ju belägg för att en vegetarisk kost eller i alla fall en kost med mindre kött i är nyttigare

Jag blir grymt irriterad när människor försöker misskreditera djurrättsrörelsen på dessa grunder. Som om det var nödvändigt för mänskligt liv att äta kött, framförallt i den utsträckningen som vi gör idag. Som om man alltid var tvungen att välja mellan djur och människor. Som om man helt enkelt inte kunde anstränga sig för att allt levande ska ha det så bra som möjligt.

För vår skull.

Jag tycker att ni ska kolla på dessa bilder från djurparker runt om i Europa. Bildserien heter För vår skull. Det är en typ av fotografi som jag verkligen kan beundra, eftersom det är så uttrycksfullt. Men framförallt känns det som en väldigt relevant illustration av hur vi tar oss rätten att använda djur för våra intressen. På ett sätt kan jag tycka att djurparker är äckligare än köttindustrin, jag antar att djuren lider mer i den senare men i djurparkskonceptet finns någon slags förmäten godhet. Konceptet försvaras då och då med att man skyddar utrotningshotade arter och att man ägnar sig åt folkbildning, som sedan antas leda till något slags intresse för djurrättsfrågor hos de som besöker djurparkerna.

Vissa besöker djurparker med motivationen att de älskar djur. Vilket tragiskt sätt att visa sin kärlek på, att vilja stänga in en levande varelse för att kunna se på den.

En av bilderna i bildserien, tagen av Julia Lindeman.

Vad bryr sig tuppen om vad som händer när han är död?

Jag har verkligen jättesvårt att förstå kalabaliken kring det här med tupparna som föds upp för att man göra antirynkkräm och fillers av deras kammar. Det är väl inte en större grej än att djur föds upp för slakt och definitivt en mindre grej än att minkar flås levande för att man ska få tag på pälsen.

Folk blir mer upprörda när djur slaktas för att tillgodose vår ytlighet än när de slaktas för att vi ska ha något att äta. Jag tycker att det är konstigt, det som gör mig upprörd är inte varför djuret slaktas utan hur man går tillväga. Sen tycker jag även att djurhållningsindustrin som helhet måste minska, men om det sker på bekostnad av människors köttätande eller deras fillers spelar mig faktiskt ingen roll.

Jag blir nästan lite upprörd när man fokuserar så otroligt mycket på vad som sker med djurets döda kropp istället för att fokusera på hur djuret mår innan. Vad fan bryr sig tuppen om vad som händer med honom när han är död?

Djur som har sin egen ras som husdjur.

Detta hittade jag på carrefour och nu måste jag fråga er begåvade läsare om vad det är. Är det ett plagiat på hello kitty eller är det, ännu värre, hello kittys katt? Det är så jävla perverst med djur som har sin egen ras som husdjur, fast att den då ser mer djurisk ut. Nu är pluto visserligen inte långbens hund, men det är samma koncept där.

Att hata människor med ett peacemärke på tröjan.

Kan dee har skrivit ett inlägg om några stackars hästar som blir illa skötta av sina ägare. Ägarna är romer. Hon var upprörd som fan men nu har hon tagit bort det värsta (dvs i princip allt) från sitt inlägg eftersom hon i vredens hetta uttryckte sig ”klumpigt”. Är det inte i vredens hetta ens värderingar kommer fram, månne?

Hon skriver om att dessa människor snor saker, att till och med polisen är rädda för dem och att de inte tar hand om sina djur ordentligt. Men som tur är har hon en lösning:

Ta in fetaste styrkorna då! En hel jävla armé för fan och utplåna dessa jävla idioter! Skjut dom allihop, gör er av med dom! Dom tillför ändå inte ett jävla skit till det här landet eller planeten över huvudtaget! De är bara hemska jävla varelser som förtjänar att fara åt helvete!

Detta har såklart väckt uppståndelse i och med att det är så uppenbart hets mot folkgrupp. Hon uttryckte sig verkligen generellt kring folkgruppen romer, inte mot dessa specifika personer, även om det var i deras agerande hennes rage hade sin grund. Men sen så skrev hon ett inlägg till sitt försvar där hon bland annat skriver såhär:

Jag tror inte ni förstår hur illa det är här i Portugal. Ett av de sämsta länderna i hela Europa. Dessa människor är grovt kriminella och extremt farliga. Varför vill ni försvara dem?

Tror Kan Dee att de här människorna stjäl och behandlar sina djur illa för att de vill? Fattar inte människan att kriminalitet gror i dåliga samhällen, med stora klassklyftor där människor inte är välkomna. På långt sikt så är det inte tyngre straff och stark polismakt som motverkar kriminalitet, det är ett samhälle där människor inte behöver hamna i en situation där de måste stjäla för att överleva.

Jag tycker såklart inte att det är rätt att stjäla eller behandla djur illa men om man ska komma till bukt med problemet måste man ta hand om dessa människor, inte ytterligare stigmatisera dem. Det är klart som fan att det är svårt att vara snäll när man knappt har mat för dagen, när man inte kan skaffa ett riktigt jobb och har en hel jävla familj att försörja. Vem hade inte stulit i den situationen? Vem hade prioriterat samhällets lagar över sin egen och sin familjs överlevnad? Det om något är väl sjukt och empatistört.

Hur som helst så tog Kan Dee mod till sig om gav hästarna mat och vatten. Bra jobbat! Synd bara att hon inte kunde ge lite mat till den stackars familjen också.

Hästarna står fortfarande kvar. Det blir 3:e dygnet nu. Utan mat och vatten. Hade inte jag varit den som verkligen tog modet till mig och gick ut för att ge dem mat och vatten med ett hårt bultande hjärta, så hade de inte klarat sig länge till.

Det absurda med detta är att hon på fullaste allvar verkar tro att de inte matar hästarna för att de vill plåga djuren. Klart som fan de vill att hästarna ska överleva och vara starka, vad skulle man annars ha djur för? De blir säkert glada för att någon tar hand om djuren när de själva inte kan.

Tråkigt att en människa som gör gulliga tröjor med peacemärken inte på något vis kan sätta sig in i de här människornas situation. Inte kan förstå att människor har det annorlunda och att vissa helt enkelt är tvugna att leva sådär, för att de inte har en plats i samhället. Men det är såklart svårt att begripa när man kommer från fina Sverige där alla får gå i skolan.

Människor generellt vill inte vara onda. Människor vill inte behöva stjäla för att överleva. Människor vill inte ha sitt hem i en jävla bil. Människor skaffar inte djur för att plåga dem. Men om man inte har något annat val så är man väl så illa tvungen. Alla kan inte försörja sig på sin webshop med förljugna peachemärkeströjor.

Djur är inte människor.

Det här tycker jag är helt fantastiskt. Bloggkommentatorerna skrev först ett inlägg om att Calle Schulman dödat en orm, sedan ett inlägg om att det kanske inte var så farligt att Stine-Lee inte hade köpt en kompis till sin hamster. På detta får de massvis av roliga kommentarer, typ som denna:

Ni är ju helt dumma i huvudet. Varför är det ok att döda ett annat liv? Hade detta handlat om en människa då hade han åkt in för mord. Men bara en orm då ska man inte bry sig.

Vad är det som gör ormens liv mindre värt än människornas?

Vidriga människor resonerar så. Hitler resonerade så, vissa mer värda än andra. Bra.

Herregud. Hur kan man rimligtvis tycka att ett djur är lika mycket värt som en människa. Allvarligt talat.

Ja, det är viktigt att djur behandlas väl och ja, djur har också känslor och hit och dit och inför gud är vi säkert alla lika. Men vem som helst som fick välja mellan att döda en okänd människa och en okänd hamster skulle väl välja att döda hamstern. Inte bara på grund av rättsliga påföljder utan också för att det är en aning enklare att relatera till andra människor än till djur. Olika varelser har helt enkelt olika möjligheter att förstå och känna rädsla inför sin egen död. En fluga, hamster eller ens en hund känner inte samma ångest inför döden som människor gör.

Resonerar den här personen på samma sätt när det gäller växter? Jag menar; växter lever ju också och man dödar ju ändå ett liv när man äter en växt. Uppenbarligen inte lika mycket som människor, men vem bryr sig. Liv är ju för bövelen liv!

Herregud, kan folk inte bara fatta att det är skillnad på människor och djur. Jag menar inte att djur inte kan lida, men jag tycker att det är fullständigt absurt att värdera djur lika högt som människor. Och att dessutom jämföra det med judeutrotningen är ju bara för lustigt.

Min alldeles egna konspirationsteori.

Nu börjar även jag tycka att detta är skumt, det måste jag medge. Jag vill inte att nån ska tro att jag helt förnekar möjligheten att det kan vara något konstigt med alla dessa djur som dör, jag skulle bara önska att folk kunde ägna sig lite mindre åt att hetsa upp sig i onödan. Och i onödan enligt mig är när det endast har skett på två platser och man har kunnat se tecken på utvärtes våld i båda fallen.

Detta är egentligen ingen konspirationsteori, men det är väl samma mekanismer som ligger bakom. Om man letar tillräckligt noga så kan man se samband för precis allting. Det finns så mycket information ute i världen och så många helt orelaterade händelser som kan verka hänga ihop om man bara försöker.

Det jag tycker är lustigt med det är att folk ägnar sig åt att fundera över sådant när man istället kan lösa betydligt mer uppenbara problem som finns rakt framför våra ögon. För att reda ut en sak som bostadsbristen eller psykvården behövs inga långsökta teorier, det är bara att läsa regelverket kring det och lite offentliga utredningar.

Det är onödigt att det går en massa tid och engagemang åt detta. Tänk vad alla konspirationsteoretiker hade kunnat uträtta om de ägnat sig åt lite mer jordnära problem. Deras energi verkar ju vara närmast outtömlig, tänk om de hade kunnat använda den för att informera om hur fruktansvärt dålig psykvården är.

Alla engagerade människor finns idag antingen inom religionen eller hos konspirationsteoretikerna, eller etter värre: hos de religiösa konspirationsteoretikerna. Jag vet inte om det är så att man måste vara fylld av orimligt stark tro till något påhittat för att kunna langa så otroligt mycket engagemang som dessa personer gör.

Om jag ska säga min egen konspirationsteori så tror jag att staten och media levererar en massa irrspår om ”mystiska grejer” för att vi ska undvika att engagera oss i verkliga och uppenbara problem. Rädsla är, som vi alla vet, ett utmärkt sätt att hålla människor i schack.