Etikett: domstol

Kvinnor kan inte lita på rättsväsendet.

Har konsekvent undvikit att sätta mig in i detaljerna kring det våldtäktsmål som varit på tapeten de senaste dagarna, för jag orkar inte. Jag orkar inte hatt ännu en man har kunnat ta sig rätt till en kvinnas kropp ostraffad. Jag orkar inte tänka på vad hon kände då och vad hon känner nu, när det hon blivit utsatt för inte anses vara något brott.

Kvinnor kan inte lita på rättsväsendet. Vi kan inte lita på att det tas hänsyn till vår utsatta position, varken när det kommer till våld i hemmet eller våldtäkter.

Det viktiga anser jag är inte att våldtäktsmän som faktiskt döms straffas hårt, det viktiga är att det faktiskt erkänns att det är ett brott att ta sig rätt till en kvinnas kropp utan att försäkra sig om samtycke. Straffantasier leder inte till någonting gott, men att erkänna offrets berättelse, att erkänna att allt inte gått rätt till, gör det.

Jag tror inte att män våldtar av ondska, jag tror att de våldtar för att de växt upp i ett samhälle där de anses ha rätt till kvinnors kroppar. Straffandet av individuella män tror jag inte är särskilt relevant. Det relevanta är att pränta in i alla män att det är fel att ta sig rätt till en annan människas kropp.

Vi måste införa en samtyckeslagstiftning, för det kan inte handla om att säga nej, utan det måste handla om att inte säga ja. Den som ämnar utföra sexuella handlingar tillsammans med en person bör försäkra sig om att det är okej. Det är den enda rimliga lösningen.

Vi måste också ta en titt på hur domstolarna fungerar. Vad är det för människor som dömer dessa ärenden? Rättssystemet dras ju såklart också med sina patriarkala problem, och jag tror att det är viktigt att diskutera dem och inte bara hänvisa till lagstiftningen. Det är klart att lagstiftningen faller olika ut beroende på vilka normer som råder.

Om Hibbs och rättsväsendet.

Hibbs har skrivit om bemötandet hen fått från rättssystemet i samband med hela den här medicinhistorien. Det vill säga: hen har (mot bättre vetande) köpt in receptbelagd medicin från England och sedan åkt fast.

Jag tror att det är väldigt viktigt att även människor som ses som ”respektabla” samhällsmedborgare berättar om hur de bemötts av rättsväsendet. Det finns en massa saker som inte fungerar som det ska (till exempel rätten till advokat) men detta hör en sällan om eftersom personer som åker fast för brott ofta tillhör stigmatiserade samhällsgrupper som saknar utrymme i samhällsdebatten, och sedan såklart också på grund av att få vill gå ut offentligt med den typen av berättelser.

Det är väldigt lätt att bli överkörd i den typen av situationer. Polisen genomför ju förhör vid gripanden, förhör man egentligen är berättigad till att ha ett juridiskt ombud under, alltså en person som är på ens sida och hjälper en att tolka förhöret, ger råd och så vidare. Ofta blir det dock inte så eftersom en är stressad, obekväm och inte pallar vänta, eller som i Hibbs fall för att polisen uttryckligen säger att ”det kommer gå bra”. Om man blir förhörd av flera personer med stor vana av sådana situationer, som dessutom är i en uppenbar maktposition, och inte har någon slags hjälp att tolka ut så blir det lätt att man säger saker en inte hade velat säga.

Detta låter kanske inte så farligt. Människor tänker väl att det är bra att brottslingar åker fast (Hibbs har ju trots allt inte blivit straffad för något hen inte gjort). Men ur ett rättssäkerhetsperspektiv så är detta djupt problematiskt. Det är väldigt viktigt att även människor som begått brott får stöd och uppbackning. För många kan nog förhörssituationen i sig upplevas som så obehaglig att en erkänner även saker en inte gjort för att få komma ifrån den. Det är inte heller ovanligt att polisen på eget bevåg tar sig extra befogenheter, och sådant blir individen såklart betydligt mer sårbar för om inte formen för ett vettigt förhör upprätthålls.

När jag läst kommentarerna kring denna händelse så kan man ofta se en inställning som låter typ: ”men snälla lilla, du borde ha begripit att det var olagligt och nu får du stå ditt kast. Sluta klaga”. Grejen är att Hibbs inte har klagat över att hen åkt fast, däremot tycker hen att hen har blivit överkörd i förhör, satt i en situation där hen inte förstår vad som sker och där hen inte kan försvara sin rätt, där hen står mot en mycket starkare motpart. Sånt är obehagligt, och det borde varje människa som försöker förstå också begripa.

Men det är klart, den som försöker säga något om hur makten fungerar och agerar utifrån egen erfarenhet ska förlöjligas och tystas ner: ”men visste du inte det, lilla du, det är så världen fungerar”. Sanningen är troligen att de som säger såhär aldrig varit i liknande situationer själva. Att rättssystemet inte ”bryr sig om våra känslor” är en usel grej att säga för om det är något ”systemet” faktiskt borde gör är det att ta våra känslor i beräkningen. Känslor betyder så otroligt mycket i situationer som dessa. Det handlar om makt och kontroll över situationen. Vilka känslor en har inför detta påverkar såklart otroligt mycket hur själva utfallet blir.

Så: stå på dig Hibbs! Det är jävligt bra att du kommer ut med din historia och jag hoppas på att få läsa mer om saken.

Det måste inte finnas en motsättning mellan vård och fängelse.

Elsa skriver om komplexiteten i att döma och frågar sig om man ska ge vård eller fängelse som påföljd. För att kunna få vård så antar jag att man måste ha någon slags sjukdom som har stat en i vanmakt över sitt eget handlande. Det är väl ändå det som hela iden med vård istället för fängelse bygger på, att den som har varit såpass bortom sina sinnens fulla bruk vid brottet att hen inte kan ansvara för sin handlingar inte ska bli formellt straffad, men ändå få hjälp bort från beteendet. Det är helt enkelt, som jag uppfattat det, en fråga om huruvida man kan utmäta något ansvar för handlingen eller om gärningsmannen varit vanmäktig.

När ett stort antal psykologer gjorde utredningar på Fritzl så kom man fram till en för många förbluffande slutsats: han var frisk! Han hade inte sjukligt nedsatt förmåga till empati eller någon annan personlighetsstörning. Detta är svårt att acceptera, hur kan en människa som begår sådana handlingar helt utan inflytande från andra vara normal. Beteendet frångår ju allt vad vi förknippar med normalitet. Men det var ändå den slutsatsen man kom fram till.

Alla har sina trauman och för de flesta som begår brotts så finns det förklaringar i uppväxt, social status eller liknande. Det finns inget sådant som en människa som är fri från sådan påverkan. Men psykisk sjukdom är något annat, det måste röra sig om att sjukdomen påverkar en så starkt att ”jaget”, eller vad man nu ska kalla det, inte kan styra. Därför menar jag att svaret på Elsas funderingar är att personen ska få fängelse och inte vård, för oavsett hemskheter i uppväxten så har han troligen förmåga att styra över sitt handlande, och då kan man utmäta ansvar.

Däremot tycker jag att uppdelningen mellan vård och fängelse är djupt olycklig. För att återgå till Fritzl: visserligen kunde man inte vederlägga psykisk sjukdom men en person som handlar såsom han gjorde har ändå ett behov av vård, om inte annat så för samhällets skull. Även om man inte är psykiskt sjuk så kan man få hjälp med att ändra beteenden och inställningar till saker och ting. Därför borde man öka fokuset på att ge vård även i fängelset, för även om man kan utmäta ansvar för en handling så betyder inte det att man inte kan hitta alternativa vägar till en attitydförändring. Det ligger i allas intresse att gärningsmän inte begår brott igen och därför ska man använda alla metoder för att undvika det.

Jag skulle vilja se en ny syn på psykisk sjukdom och rehabilitering inom rättssystemet. Det viktiga är inte att folk fruktar fängelset utan att det faktiskt motverkar brottslighet i längden, vilket måste inkludera att gärningsmän erbjuds hjälp att förändra sitt beteende.

Alltid lika jobbigt när folk är skyddade av grundlagen.

Detta är en fruktansvärt obehaglig artikel. Nämndemän blir ju som känt politiskt tillsatta vilket såklart innebär att även Sd-politiker får sitta som nämndemän. Nu har emellertid Värmlands tingsrätt velat sparka en nämndeman från Sd eftersom han har länkat till antisemitiska hemsidor i en, och håll för fan i er nu, privat mejlkonversation!

Om man nu har ett system där politiskt tillsatta får har beslutsrätt i domstolar så ska man väl låta det vara så också. Nämndemännen ska ju representera ett snitt på Sveriges befolkning och nu är det ju så att sju procent av dessa har röstat på Sd, då är det väl inte mer än rätt att en människa med åsikter som speglar Sd:s ska sitta i rätten. Annars är det ju inte en äkta representation av folket. Eller är det kanske bara den politiskt korrekta delen av befolkningen som ska ha representation i rätten?

Tydligen så är det viktigt att alla nämndemän har värderingar om alla människors lika värde. Står det i lagen att det måste vara så, undrar jag? Hur garanterar vi att de gamla gubbar och gummor som mestadels sitter som nämndemän har fräscha och uppdaterade åsikter och inte styrs av en massa fördomar?

Jag har stor sympati för tingsrättens beslut, men jag förstår också problemet med hur mycket en nämndeman får säga. Han är ju skyddad av yttrande- och tryckfrihet. Det han sagt i TV kan man inte avskeda honom för. Det är svårt att dra gränsen för vad man som person får tycka och inte, säger Anne Ramberg.

Man ska alltså dra gränser för vad personer får och inte får tycka? Anne Ramberg verkar se det som en tråkigt försvårande omständighet att han är skyddad av grundlagen. Sen tycker jag att hela problemvinklingen är konstig. För problemet är väl ändå vilka åsikter som påverkar hans arbete, inte vilka han uttrycker? Om man skulle kunna statistiskt bevisa att han t.ex. tenderar att döma färgade personer hårdare så kan det väl vara ett skäl till att avskeda honom men i sådana fall ska alla nämndemän utsättas för samma granskning.

Personligen tycker jag att det är ytterst obehagligt att det kanske sitter någon Kristdemokrat i rätten. Jag skulle för mitt liv aldrig vilja bli dömd av en människa med den typen av åsikter. Otroligt obehagligt hade det varit.

Jag tycker att man ska avskaffa det där jävla nämndemanssystemet direkt istället för att försöka utesluta folk på luddiga grunder när det börjar bli lite hett om öronen. Politiker stiftar fan i mig lagarna och där tycker jag att deras inflytande ska sluta. Det ska vara upp till utbildade jurister att rättvist döma folk efter dem.