Etikett: empati

Män borde öva på tankeläsning.

wpid-img_20140623_221326.jpgNi vet när män raljerar över att de ”inte kan läsa tankar” och så vidare? Tycker det är så spännande för det de kallar tankelösning för för mig bara helt rimlig social kompetens. Till exempel: ha inte sex med någon som ligger som en död fisk. Eller utgå åtminstone inte från att hen som ligger som en död fisk vill ha sex utan ta dig lite tid och kolla läget. Ja, ni fattar. I mina öron är detta en självklarhet, men vissa män uppfattar det som ”tankeläsning”. Hur kommer det sig att olika människor har så olika förhållningssätt till detta? Det kan ju knappast vara så att vissa föds med förmågan att läsa tankar och andra inte? Men av någon anledning verkar män har mycket svårare för att känna in andra såväl när det gäller sex som att fatta att någon inte vill höra en halvtimmes monolog om något tråkigt jävla ämne.

Jag tänker på alla de gånger jag tvingats läsa av mäns tankar och känslor utan att de sagt något till mig. Typ när en man går omkring och är grinig och sur över någon skit och sedan förnekar att han är det när en frågar vad grejen är, så att en själv måste luska ut vad fan det är frågan om. Jag har direkt antagit att det är mitt fel att han är sur och att jag måste lösa problemet. När motsatsen skett, alltså när jag varit sur eller ledsen, så har jag också lagt skulden på mig själv för att jag ”överreagerar” eller liknande. Sällan har en man lagt ansvaret på sig själv i dessa situationer.

Att ”läsa tankar”, det vill säga att sätta sig in i hur en annan person kan tänkas uppleva en situation, är en mycket viktig del av social interaktion. Problemet är att det för det mesta sker mer åt det ena hållet än det andra. Män får ofta sina tankar lästa, men försöker sällan förstå andra eller ens sig själva på någon djupare nivå. Detta har att göra med att män inte anses eller anser sig själva ha ansvar för sociala situationer, vilket gör att de inte behöver gå omkring och ”känna in” stämningen hela jävla tiden. En tycker ju att det hade varit fett om män kunde träna upp denna förmåga lite istället för att raljera om ”tankeläsning” så fort någon kräver att de ska ta minsta lilla hänsyn eller ansvar för hur människorna omkring dem upplever saker.

Klassamhället skiter i din jävla empati.

Wallin ställer sig frågan om det är viktigt att känna till sin klasstillhörighet för att känna empati med ”andra klasser”.

Jag undrar vad detta är för ingångspunkt i frågan egentligen. Anledningen till att vi ska ha kunskap om klassamhället är inte att vi ska känna empati för andra klasser. Arbetarklassen bör givetvis inte känna empati för överklassen, ty en bör av uppenbara skäl inte känna empati inför sina förtryckare. Om överklassen känner empati för arbetarklassen så är det bara en tom känslomässig gest om det inte tar sig konkret uttryck i kamp för klassamhällets upplösande.

Vad spelar det för roll om en känner empati inför de förtryckta i samhället om en inte samtidigt kämpar för att upphäva detta förtryck?

Jag känner inte empati med andra klasser, jag känner empati med andra människor. Och på grund av detta så tycker jag att det är mycket angeläget att klassamhället upplöses. Det finns ingen mening med att se och erkänna klassamhället om vi inte förvaltar denna insikt i ett motstånd mot detsamma. En person som är medveten om klassamhällets existens och inte samtidigt tar ställning emot det är av samma skrot och korn som alla andra. Det spelar ingen roll om hen känner empati för de som har det sämre, om hen inte tar ställning emot systemet som sådant så är detta bara tomt prat som i bästa fall tar sig uttryck i rent symboliska handlingar såsom välgörenhet som möjligtvis kan ge lindring, men som inte förändrar samhället som födde problemen. Som att sätta ett plåster på ett köttsår.