Etikett: fel

Flawsome.

Hittade denna spännande bild på Facebook. Det är en artikel om att vara ”flawsome” som fanns i tidningen Kupé:

Perfektion som koncept tycker jag ändå är begripligt att eftersträva, men detta att vara lite charmigt klumpig, misslyckad eller vad det nu kan röra sig om fast planerat tycker jag är fullständigt obegripligt. Nog för att det är jättetråkigt med människor som är sådär sanslöst självmedvetna och alltid ska vara perfekta, men det blir ju fan etter värre om en ska vara lite planerat otillrättalagd.

Ganska ofta hör en ju detta att en ska ”bjuda på sig själv” vilket nog kan sägas vara lite samma sak. En ska vara öppen med sina brister och misslyckanden för att det är charmigt och roligt. Det är inte så att jag vänder mig emot detta, jag brukar själv vara öppen med allt från att jag blodade ner golvet med mensblod till att jag är rätt hispig, men jag tycker bara att det blir en så konstig paradox när det spontana, lite halvdana och misslyckade liksom ska planläggas. Det är klart att en ska bjuda på sig själv om en nu vill, men orka ha det som sin strategi för att bli en omtyckt person.

Trenden, om en nu kan kalla det så, mot att bli mer öppen med sina fel och brister kan i viss mån kopplas ihop med trenden mot ökad ”naturlighet” tänker jag. Det har väl att göra med att människor känner en längtan efter något autentiskt i en tid där vi är helt översållade med ickeautencitet. Men grejen är att denna ”flawsomeness” inte är mer autentisk än något annat, snarare är den ännu mer oautentisk eftersom den försöker vara ickefejkad. Den går ännu ett steg bort från verkligheten, via det perfekta och tillrättalagda för att sedan i ytterligare ett lager av fejk arrangera ”sprickor” i denna perfektion. Som att först dölja hela sin hud i täckkräm för att sedan sminka dit en liten blämma eller finne bara för att skapa ett intryck av autencitet.

Jag blir helt matt av tanken på att det finns en marknad för denna typ av ”tips” om hur en ska vara. Jag menar, någon jävel har ju fått betalt för att skriva den där jävla artikeln (visserligen i en gratistidning, men ändå). Säkert finns det någon som läser den och tänker att hen ska bli lite härligt ”flawsome” och funderar på vilka av sina missöden hen ska skriva om på facebook. Å gud, jag orkar inte med detta jävla samhälle.

Lära sig istället för att älta.

Fy. Igår var en såndär dag när allt gick fel. Ingenting fungerade och jag var sur, arg och tvär.

Men jag har börjat lära mig det där med att inte älta, att bara acceptera att man felade och sedan gå vidare och försöka göra bättre ifrån sig till nästa gång. För om man bara ältar kommer man fan aldrig vidare.

Nu låter jag väl som Mia Törnblom, men jag vill verkligen kunna greppa det där med att det förflutna ligger bakom en och att man inte kan förändra det. Man kan bara undvika att göra samma misstag igen.

För övrigt har jag dragit igång en ”liten” hälsosatsning som är att det radikala att stänga av datorn klockan halv tio på kvällen och varva ner lite. Det är faktiskt en stor grej för mig. Då får man underhålla sig med något annat, typ läsa en bok eller något annat analogt.

Ett episkt misslyckande.

Igår så drack jag sprit för att fira att jag numera kan lägga till epitetet ”samhällsdebattör” på mitt fiktiva visitkort. På tunnelbanan så stötte vi ihop med en kille som tyckte att vi skulle göra honom sällskap.

Denna snubbe hade tatuerat in en hitlermustach på fingret så att han skulle kunna sätta fingret under nästan och heila samtidigt. Men han hade gjort ett fatalt misstag, nämligen att tatuera in mustaschen på högerhanden. Som bekant så heilar man ju med högern och då går det ju inte att både ha mustasch och heila samtidigt.

Jag tycker bara att det är så otroligt festligt att han tatuerade sig bara för att kunna göra detta men misslyckas även med det. Resultatet är alltså att han kommer gå omkring med en liten konstig fyrkant på fingret hela sitt liv. Hoho.

Jag hoppas ingen tar illa upp över bilden nu, han gör det ju trots allt fel.

Märkliga kommateringsfel.

Ett sånt jävla ofog som folk brukar ägna sig åt är följande: tre kommatecken på rad. Alltså som ”…” fast med kommatecken istället.

Det är jättevanligt, speciellt på facebook. Och det är så jävla fult och irriterande. Vad ska det ens betyda?

Men det som är det absolut konstigaste i detta är att det endast är vuxna människor som gör det. Varför är det så? Konstiga och nyskapande felaktigheter i språket är ju annars ungdomarnas territorium, inte sant?

Inte ens Kissie, som inte drar sig för att skriva saker som ”..!?” när hon ska avsluta en mening skriver ”,,,”.

Att tänka innan man talar.

Det här med Amanda Schulman: hon menar säker inte att alla män ska slå varandra heller, det tror jag inte. Hon menar väl att alla ”dumma” män ska slå varandra. Dumma män för Amanda Schulman är typ rakade, muskulösa killar med fängelsetatueringar alternativt Fritzl. Det är bergis det som är hennes sinnebild av det manliga svinet, att hennes egen Alex också skulle kunna vara ett svin har hon inte tänkt på.

Men det här inlägget, det är så klumpigt formulerat att det inte är okej. Klart man skriver fel ibland, det gör jag också, men då går jag i alla fall ut på bloggen och skriver en ursäkt eller gör en uppdatering i inlägget eller så. Plus att jag aldrig skulle skriva så fel som hon gör, så att det tolkas som att hon vill ha ett samhälle enbart befolkat av kvinnor. Jag tycker inte att det är värt att ha överseende med en människa som uppenbarligen inte bryr sig om hur hon framstår.

Jag har svårt att sympatisera med en människa som skriver att hon ”skiter i” om vissa brukar våld mot andra, faktiskt. Jag tycker inte att det är okej att skriva så under några omständigheter. Det är ungefär som alla de som tycker att våldtäktsmän bör kastreras. Jag undrar när vi återinförde den medeltida lagstiftningen där man högg av handen på den som stulit. Det hade inte varit okej i något annat fall, man när man pratar om sexuellt våld är det tydligen ett acceptabelt straff att skära av folk kroppsdelar.