Att fira studenten ska vara ett val.

Såhär i studenttider så ser jag tillbaks lite på min egen student, eller snarare då jag skulle ha tagit studenten men inte tog den eftersom jag fick gå ett halvår extra. Studenten är ett sådant jävla gissel, det ska pungas ut med pengar i alla jävla oändlighet och om man inte r med på det ses man som en svikare. Själv var jag redan det svarta fåret i min klass och vi hade fruktansvärt dålig sammanhållning så det var relativt enkelt att undvika men jag minns flera som inte kände att de kunde tacka nej till flak eller studentskiva helt enkelt eftersom kostnaden för de som var kvar skulle öka annars.

Studenten är tiden då allt grupptryck som byggts upp under tre år i gymnasiet kulminerar och tar ut sin fulla makt. Studenten är den tid då det inte finns något medlidande för den som inte har föräldrar som kan punga ut, den som bor själv eller den som helt enkelt bara inte har lust att prioritera.

Jag struntade i flak, mössa och studentskiva, jag var visserligen på slutskivan men det var endast för att min mamma självmant erbjöd sig att betala min biljett. Jag hade på mig en vit klänning som låg inne i garderoben, jag missade champagnefrukost och studentfotning för att jag var för dålig på att kolla upp tiden. Jag hade visserligen studentmottagning hemma hos mig vilket var väldigt trevligt och lyckat, men det var ju med släkt och vänner.

När det begav sig handlade det mest om att jag var förbannat trött och omotiverad på min klass och inte hade sådär otroligt stor lust att spendera mer tid med dem. Men såhär i efterhand kan jag känna att det är skönt att jag inte drogs med i denna studentyra och spenderade enorma summor pengar på en massa onödiga skit som jag nog ändå inte skulle ha uppskattat.

Företagen som slår mynt av studenterna och som uppmuntrar grupptryck med sin tendens att lägga upp sina evenemang på ett vis som gör att det blir dyrare för varje enskild person om färre deltar och dessutom sätta ett krav på otroligt många sålda biljetter (brukar väl ligga på en sisådär 100-150 biljetter). På en liten skola är det ingen ovanlighet att varje enskild elev måste köpa fem-tio biljetter som de sedan måste sälja vidare, något som i princip är en omöjlighet.

Det antas vara viktigt för alla studenter att på riktigt fira att man gått ut gymnasiet och dessutom att göra det genom att dricka sig så sanslöst full och bröla. Man hör alltid argument såsom att ”man bara tar studenten en gång” och det är väl sant, men jag förstår inte hur det kan motivera omkostnader på flera tusen kronor för någon med en månadsinkomst på drygt 1000. Visst, de som har lust och råd kan väl lägga de pengar på att fira men jag hatar när alla andra ska dras in i det för att det är ”så det ska vara”.

Jag minns hur min lärare skickade runt ett mejl till klasserna om att det var dags att anmäla sig och betala för flaket för att det vore osolidariskt med resten av eleverna att inte göra det och hur mitt svar om att jag tyckte det var en direkt oförskämd påtryckning ignorerades. Jag minns hur studentskivsföretag och mössföretag blev insläppta i skolan för att utöva sina förbannade påtryckningar på oss stackars elever. Jag minns hur min dåvarande pojkvän betalade en mindre förmögenhet för skivbiljetter och flak trots att han bodde ensam eftersom han inte pallade tacka nej. Jag minns hur en nära vän till mig betalade närmare 2000 spänn, en helt orimlig summa, för sin mössa med motivationen att man endast tar studenten en gång.

Jag tycker verkligen att man från gymnasieskolornas sida bör slå vakt om elevernas rätt att själva bestämma om de vill delta. Jag tycker inte heller att man ska släppa in vinstdrivande företag att göra reklam för sina produkter och till och med skriva in i schemat när den så kallade mössprovningen ska vara, det är ju bara sjukt! Att delta i studentfestligheter ska vara ett val, inget obligatorium som man ses som en svikare om man struntar i.

Grattis på treårsdagen bloggen (i efterskott).

Jag suger. Råkade missa bloggens treårsdag med fyra dagar, fast jag tänkt i typ en månad att jag ska fira.

Idag är det i alla fall tre år och fyra dagar sedan jag skrev mitt första blogginlägg (förutom en liten skitblogg jag hade innan och skrev typ 10 inlägg på) här. Såhär löd det:

Jag har, liksom så många andra, försökt blogga ett antal gånger, men ständigt misslyckats. Anledningen till misslyckandena har väl alltid varit ett bristande engegemang. Det har helt enkelt inte gett mig något, eftersom jag inte fått någon feedback. Men jag tror också att det handlar om att jag inte skrivit om saker jag egentligen upplevt som intressanta, utan istället försökt att hålla kvar den självbild jag hade innan. Det är konstigt, för jag tycker mycket mer om den nya Fanny än den gamla Fanny.

Men innan när jag bloggade glömde jag bort vad det egentligen från början handlade om från min sida: att utveckla mitt språk och få perspektiv på mitt beteende och mina åsikter. I slutänden handlade allt bara om att bli uppmärksammad och att skriva något som verkade coolt, som stämde in med den jag ville och trodde mig vara. Det är klart att jag vill bli uppmärksammad. Men framförallt vill jag ha en kanal där jag kan släppa ut mina åsikter för de som är intresserade att höra den och framförallt där jag kan utveckla mitt språk och mina resonemang.

Så nu gör jag ett nytt försök, och hoppas att det går bättre. Och om det inte gör det, så är det ju faktiskt bara att lägga ner projektet. Det är ju faktikst inget jag behöver göra.

Sedan dess har jag fan skrivit flera tusen inlägg. På bara denna blogg har jag skrivit ungefär 1400.

Det är klart att jag har blogghorat lite och skrivit om saker mest för att få besökare, men på det stora hela har jag hållit mig till att skriva om saker jag är intresserad av. Och jag har blivit sjukt mycket bättre, både på att skriva och att tycka saker.

Jag har dessutom fått en egen kategori hos bloggkommentatorerna och blivit omskriven av Hanna Fridén, som var den som en gång i tiden inspirerade att börja blogga. Jag har nästan 100 följare på bloglovin och får en massa uppskattning i era kommentarer. Kan för övrigt meddela ett den som hängt kvar här längst är Sven. Tack för det!

Hur som helst så är jag hemskt glad att det finns folk som läser det jag skriver och kommenterar, annars hade jag aldrig pallat. Puss på er alla fina blawglovers!

Bilder.

Clintons sexiga vindrickarmin. Vi drack en karaff för att fira att Hanna Fridén länkat mig.

Clinton fick låna kameran med fotade bara bröst.

Minns att jag under kvällen bedyrade för Hilda att det var så bra att hon var vänster, för att det gett mig så mycket politiskt perspektiv. Älskar när man säger sånt på fyllan.

De här snabbarna alltså. Jag frågade om de var smurfer eller ”blue man group” och frågade sedan hur de tänkte när de klädde ut sig. Då frågade en av dem ”varför har du bruna tänder?”. Jag ba: va???? Började nästan gråta =(.