Idag firar jag 23 år av patriarkalt förtryck. Av dessa år har ungefär 4 ägnats åt mer eller mindre heteromonogama relationer. Detta utgör ungefär 17,5 % av min livstid. Mer än så har bestått av ickeuttalade kärleksrelationer med män, alltså att vara ”på g”, ”kk” eller liknande. Jag kan inte fly patriarkatet, men jag kan försöka undvika att dra in patriarkala praktiker i mitt kärleksliv. Jag hoppas och vill att den där procentandelen ska bli mindre och mindre, att mindre och mindre av mitt liv ska bestå av heteromonogama praktiker. Min present till mig själv är att fortsätta sträva efter frigörelse.
Etikett: födelsedag
20 år.
Grattis till mig! Dagen till ära har jag både rakat benen och tvättat håret (jag gör inte det så ofta nuförtiden). Orkade dock inte raka fittan också.
Att glömma sin egen födelsedag.
Mamma ringde ett för mig helt obegripligt samtal igår. Hon ba: ”vad har du för planer för måndagen. Jag tänkte att vi kunde gå ut och äta. Det vore väl mysigt?” och lät extremt sentimental.
Okej, tänkte jag, inte bangar man på god mat liksom. Fattade dock över huvud taget inte syftet.
Nu idag fattade jag vad grejen var, för tydligen fyller jag år imorgon. 20 år blir jag. Inte för att det kommer leda till så mycket mer än ångest över förlorad ungdom, men vad fan. Nu vet ni.
Den perfekta presenten.
Vettigt att ge min lillasyster en ”hello kitty”-sparkcykel i födelsedagspresent.