Vad Mogi egentligen gör!

Ett hett ämne i bloggsofären (hata det ordet) är ju vad Mogi egentligen sysslar med när hon säger att hon jobbar så hååårt. I ett svar under det här inlägget så kommer man nog en aning närmare sanningen.

allt handlar inte om hur MÅNGA läsare man har utan vilken kvalité man har på bloggen. Jag tjänar enormt bra på min blogg då jag är så kvalitetsnischad. Företagen vill synas ihop med kvalité och betalar extra mycket för det.

Varierar otroligt då jag som egenföretagare styr min egna tid till 110%. Jag spenderar min tid med företagsutveckling, möten med olika företag för kommande projek, designar på 2 olika projekt jag har, kontakt med annonsföretag, kontakt med PR och mediabyråer, research för nya blogginlägg, inspirationsresor osv osv.

Så alltså, hennes ”jobb” är hennes blogg. Inget ont om bloggare då, det är fint att det finns människor som ägnar sig åt att generera gratis underhållning och som njuter av sitt jobb, men att kalla bloggandet för att hårt jobb är väl lite att ta i.

Om jag ska tolka orden Mogi använder så är företagsutveckling typ att designa bloggen, kolla upp vilken kamera hon ska köpa, göra sin märkliga ”mogi shows” och så vidare. Research för ny blogginlägg är alltså typ att gå och fönstershoppa och kolla tunikor, eller kanske handla mat på NK som hon sedan kan skriva spännande inlägg om (detta är ju typ det mest ”tänkvärda” hon skrivit på en vecka, jag skriva två sådana inlägg om dagen). Jag har svårt att tänka mig att hennes inlägg kräver nån omfattande research. Och inspirationsresor… ja, det är väl hennes shoppingresor då. Som hon själv bekräftar.

Min NY resa blir absolut en jobbresa då bloggen åker med :)

Det som gör mig upprörd här är att hon troligen gör eller i alla fall försöker göra skatteavdrag för all sin shopping, alla sina resor och så vidare för att det ju är utgifter hon har på grund av sitt företag. Som jag tolkar henne ovan så gäller det åtminstone resorna.

Detta skulle ju innebära att om jag registrerade min blogg som ett företag så skulle jag kunna göra avdrag för mina ritsaker, för jag visar ju teckningar i bloggen, göra avdrag för min mat, för jag lägger upp recept i bloggen, göra avdrag för mina kläder på grund av dagens outfit, göra avdrag för min kamera och så vidare.

I mina ögon är det inget annat än skattefusk att skriva ”inspirationsresor” på sitt företag. Att hon sedan har mage att komma och moralisera kring välgörenhet är bara pinsamt. Gör din samhälleliga förbannade plikt innan du köper dig ett bättre samvete, idiot.

Kostnader för dagens outfit: Chanelväska 20 000, skor 5000, jeans 2000, skinnjacka 7500, tunika 3000, stylingprodukter för håret 500, smink 300 och glasögon 2000. Sedan tillkommer även kostnaden för kameran och taxiresan till platsen, som tillsammans blir 5000. Allt avdragsgillt!

Spotlifes most wanted.

Jag tycker att Spotlifes most wanted-grej känns lite konstig och oorganiserad.

För det första så fattar jag inte riktigt kriterierna för att komma med. Jag misstänker att de slumpar fram en blogg från en lista med bloggar som har ett antal besökare som passar in i ett visst intervall, typ bloggar med 5000-20000 unika i veckan eller något sådant. Helt enkelt bloggar som inte är särskilt små eller särskilt stora, utan ”lagom”.

För det verkar inte finnas någon slags tanke bakom urvalet utöver det. Det är liksom inte bloggare ”som behöver lyftas fram”, Mogi till exempel har ju haft sin storhetstid och de flesta vet vem hon är, folk läser bara inte av uppenbara skäl. Inte heller Kissies bror är en bloggare som varken borde eller behöver lyftas fram, han får ju publicitet nog av Kissie så anledningen till hans besöksstatistik är knappast att folk inte vet att han finns.

Det verkar inte heller finnas något tema månadsvis, utan urvalet förefaller helt slumpmässigt.

Så min slutsats är alltså att det bara är något löjligt sätt för dem att promota sig själva, eftersom alla bloggare som får en utnämning blir helt till sig, för i bloggvärlden blir alla helt till sig över minsta lilla länk, speciellt om den kommer från ett ”riktigt” företag. Inget fel med att vilja marknadsföra sitt företag, men jag tycker att de skulle kunna lägga lite mer kraft på att lyfta fram bloggare som verkligen var värda att lyfta fram och motivera det en aning tydligare.

Alla sköna politiker.

Min hobby såhär nära valet är att chilla i valstugor, superkul att höra vad andra tycker, tycker jag! 🙂

I alla fall så frågade jag samtliga partier om bostadsfrågan. Alla borgerliga partier hade insikt om att bostadsbyggandet är väldigt reglerat och att detta gör att folk inte vill bygga bostäder. De ville bland annat inskränka handikappanpassningskravet till att bara gälla några lägenheter i varje nybyggt hus. Alla rödgröna ville införa fler krav och pumpa in pengar i systemet.

Jag talade dock med en sån jävla idiot från moderaterna. Jag frågade vad de hade att komma med gällande just bostadspolitik och följande dialog utspelade sig:

M: Vi vill bygga fler bostäder.

J: Klart ni vill, det vill alla, men hur ska ni uppnå detta.

M: Ja, det är ju viktigt att företag vill bygga bostäder.

J: Ja, men återigen, hur ska detta uppnås?

M: Genom att vi ska göra så att företag vill bygga mer.

J: Men hur?

M: Genom att skapa incitament för företag att bygga mer och snabbare.

J: Ja, men hur?

M: Genom att göra det ”bättre” för företagen.

J: Snälla, jag är ingen idiot och jag fattar att ni vill göra det enklare och mer lönsamt, man hur ska ni uppnå detta. Ska ni pumpa in skattepengar eller ta bort regler eller vad?

M: vi ska göra så att företag vill bygga fler bostäder.

J: …

Seriöst. Orkar inte folk som bara langar massa plattityder i stil med: vi ska göra det enklare/mer lönsamt/”satsa” på det ena och det andra. Klart ni ska. Men hur? Det känns som om det inte tror att jag kan ifrågasätta deras argument bara för att jag råkar vara ung. Sen kommer de och tjatar massa om unga också, bara för att jag är ung. Jag frågar hur man ska lösa bostadsbristen i allmänhet, inte hur man ska bygga fler studentbostäder.