På sista tiden har det verkligen kommit hit folk som stör sig skitmycket på mig. Det jobbiga är att jag tar åt mig så himla mycket av kritik, kan ligga och tänka på det skitlänge. På ett sätt ar det bra att ta åt sig, för jag ogillar när folk bara låter det rinna av dem eller när man bara förnekar det rakt av. Om man får samma kritik flera gånger måste man ju såklart överväga om det ligger något i den, och om det är något man vill göra något åt. Men det får ju inte gå till den gränsen att man inte vågar skriva saker man verkligen vill bara för att man inte vill få kritik.
Alltså. Jag vet att jag kan ha en himla hård framtoning här men jag tycker, allvarligt talat, att jag kan ta in nya perspektiv och idéer. Jag tycker att jag är intellektuellt hederlig och jag tycker inte att jag trycker ner någon som kommer med rimliga invändningar eller seriösa funderingar. Jag tycker att jag har en ganska hög toleransnivå.
Det är jobbigt det här. För jag vet att man inte kan bli älskad av alla, speciellt inte om man ska tycka saker om saker. Men jag vill inte att någon ska känna sig nedtryckt här. Samtidigt måste jag kunna skriva när jag tycker att någon har fel eller gör fel. Det är liksom det som är jag och den här bloggen. Det här är ingen ”lyfta folk till skyarna”-blogg. Det här är en blogg som till stor del handlar om ilska, irritation och frustration över saker som jag tycker är fel.
Men i alla fall så vill jag säga att jag inte bara är bitter och sur. Idag har jag varit med grön ungdom och haft det himla trevligt, fått mig en tankeställare rörande min person och pratat om grön tillväxt, som är ett område jag kommer läsa och förhoppningsvis skriva mer om. Haft en massa intressanta diskussioner utöver det också. På lördag åker jag till Bryssel och det ska bli så himla spännande att få komma dit och pröva mina vingar och förhoppningsvis lära mig ett nytt språk.
Jag är så förväntansfull och känner mig på bra humör och jag tror att ni kommer få se mer av det här. Jag håller nog på att lämna den här perioden av världshat för att gå in i en ny, lite mer optimistisk, period. Jag hoppas det i alla fall, för det är det jag vill själv. Det är himla bra att vara ung och arg, men jag är nog mogen för att kanalisera den här viljan till förändring annorlunda, till något mer konstruktivt.
