Etikett: foster

Jag är så trött på att min reproduktiva förmåga ständigt ska användas i något politiskt jävla utspel.

Ofta när man diskuterar abort så är det någon som säger ”men abort ska inte användas som preventivmedel”. Senast ut är dessa två Sverigedemokrater som föreslagit att det ska avgiftsbeläggas med 10 000 kronor:

Abort har blivit ett preventivmedel samtidigt som det är omodernt att använda vanligt preventivmedel.

Detta är en ”sanning” som upprepas ganska ofta. Och ja, jag håller med om att det vore väldigt negativt om folk skippade att använda ”vanliga” preventivmedel och istället gjorde abort. Det av flera skäl, både samhällsekonomiska men framförallt för att abort kan vara traumatiskt, leda till känslomässiga besvär eller infertilitet. Men jag undrar verkligen hur ofta folk skippar andra preventivmedel för att de kan göra abort.

De gånger jag skippat att skydda mig har jag knappast tänkt att det är okej för att vi har fri abort. Jag har för det mesta inte funderat särskilt mycket på det alls för jag har varit kåt och velat knulla och sen har det inte blivit av med kondom. Det är ju inte som att jag gjort värsta kalkylen, på samma sätt som man inte gör det när man börjar röka, börjar äta onyttigt, struntar i att träna eller något annat som leder till ett försämrat hälsotillstånd. Man tänker ju inte: det är lugnt, vi har ändå fri sjukvård.

Det kan säkert hända att vissa personer tänker så, men jag tror inte det hör till vanligheten. Jag tänker att den grupp som framförallt brukar tas i beräkning när man diskuterar sånt här, alltså tonåringar, överlag inte brukar ha särskilt stor eftertänksamhet eller framförhållning när det gäller något i livet.

Jag önskar att folk kunde sluta slänga ur sig denna typ av påståenden utan att ha belägg för det. Det gör mig fruktansvärt irriterad, och vad värre är att när saker upprepas tillräckligt ofta så tas de till slut för sanning. Jag tror att påståendet ”abort används som preventivmedel” är ett typiskt sådant påstående för många. Det är liksom något som upprepats så till den milda grad att det gnuggats in i våra medvetanden, som om det vore sant.

Åh, dessa myter kring kvinnor förmåga att resonera, kvinnors val, vad kvinnor borde och inte borde ha rätt till. Kan vi bara komma överens om att frågan i alla fall inte borde diskuteras främst av män, utan att varken fråga kvinnor eller ta en titt på forskning på området. Jag är så trött på att min reproduktiva förmåga ständigt ska användas i något politiskt jävla utspel.

När det är värre att skada än att döda.

Det här med mammans ansvar för rökning, dryckesvanor och annat som kan skada fostret när det är i magen tycker jag är en intressant debatt. Foster har inte mänskliga rättigheter och ska enligt mig inte heller ha det, därför tycker jag inte att det ska vara straffbart att ägan sig åt saker som kan skada fostret. Det blir dessutom en otroligt svårt gränsdragningsfråga eftersom precis allt du tar dig för under graviditeten påverkar fostret.

Däremot tycker jag att man har ett större personligt ansvar när det gäller skador på fostret än om man ”dödar” fostret. Om man gör en abort har man tagit bort ett foster, men om man skadar fostret utan att döda det så har man även dömt en människa att sedan leva med dessa skador. Jag tycker alltså att det är betydligt värre att röka än att göra en abort. Aborten kommer ju aldrig att skada en människa (mer än hon som utför den då) medan rökningen kan leda till att en framtida människa lider.

Jag tycker fortfarande inte att det ska vara brottsligt. Det vore ett helt absurt scenario. Däremot kan jag tänka mig att det ska vara brottsligt att med mening åsamka ett foster skada bara för sakens skulle. Inte för att jag tror att det skulle hända i tillräckligt stor utsträckning för att det någonsin kommer bli ett problem, men om det skulle göra det tycker jag att det ska vara en brottslig handling.

Abortmotståndarnas nya kampanj.

Abortmotstånd är nog en av de politiska falanger jag har absolut svårast att acceptera. Okej om man är religiös och inte vill göra abort själv, eller kanske sänka gränsen, men att vara hel och hållet emot abort är bara så jävla fel.

Jag tycker i alla fall att abortmotståndarnas nya kampanj är lite lustig eftersom den så totalt träffar målet för mig. Hela konceptet är att de åker runt i en bil med en bild på ett aborterat foster. De vill tydligen ”låta bilderna tala”. Men grejen är att det enda bilderna säger för mig är att det är äckligt och blodigt. Jag tycker inte att det ser sådär överdrivet mycket ut som ett barn. Jag tänker inte: ”oj, där ligger en liten död människa”, jag tänker: ”oj, där ligger en äcklig pöl med blod och lite kraffs (som jag helst inte vill ha i mitt underliv)”.

Dessutom är det ju bara efterblivet att vilja förbjuda en sak för att den ser äcklig ut. Döda djur ser också äckliga ut, ska vi förbjuda kött för det? Det viktigaste i kontexten är väl lidandet, och mig veterligen lider en gris mer i slakthuset än ett foster vid abort.

Att erkänna förutsättningarnas betydelse.

När man diskuterar abort så brukar några olika saker komma upp som argument. Dels den här: ”det är ju bättre att födas än att inte få födas alls” och den där om att man alltid älskar sina barn även om de är ”oönskade”. Hur ofta hör man inte snyfthistorier om föräldrarna som valt att föda ett barn trots att det var gravt handikappat eller som varit för sena med aborten och ändå älskar sitt barn över allt på hela jävla jorden?

Klart som fan man älskar sina ungar, det är en biologiskt betingad reflex. Man är i praktiken tvungen att älska sina barn, så är det bara. Och de flesta är tacksamma för att de fått leva, det är lika biologiskt betingat det. Vi strävar av naturen efter vår egen överlevnad och att sprida vidare våra gener, så det är klart att man känner lycka över både sina barn och sitt eget liv.

Men detta gör inte att det inte finns olika bra eller dåliga förutsättningar för att skaffa barn. Vi kan snacka människovärde tills vi storknar men allvarligt talat: handikapp är en belastning för både individen, familjen och samhället. Det betyder inte att dessa människor är mindre värda eller inte kan skapa sig ett bra liv utifrån deras förutsättningar, men ett handikapp är ett handikapp och kringskär såklart ens förutsättningar i livet.

Man önskar såklart sina barn det bästa. Om jag själv hamnar där så kommer jag också att abortera ett eventuellt skadat foster. Inte för att jag misstror min förmåga att älska ett handikappat barn, inte för att jag tror att barnet aldrig kommer kunna finna glädje i livet, utan för att jag vill ge mitt barn de bästa möjliga förutsättningarna. Det är inget konstigt med det.

Det kan vara en fråga om att jag personligen inte vill lägga ner det enorma engagemang som vissa handikapp kan kräva. Här kan man invända att barn alltid kräver engagemang men det finns ju såklart gradskillnader även här och det förstår ju varenda människa. Det är klart att det friskt barn kräver betydligt mindre engagemang än ett handikappat, jag förstår inte varför man skulle sticka under stol med detta.

Sen finns det också iden om att abort av handikappade barn på något sätt skulle skapa ett sämre samhällsklimat för handikappade, dela upp folket i första och andra klassens medborgare. Ärligt talat så tror jag inte det. Bara för att man erkänner att handikapp trots allt är något oönskat så betyder inte det att jag inte tillskriver de som föds till världen ett mindre människovärde. Jag tycker att de ska få hjälp av samhället för att leva ett så bra liv som möjligt, precis som alla andra. Men att inte acceptera abort av handikappade foster är att önska fler handikappade i samhället och det ser jag absolut inget skäl till att göra.

Det finns få oöverstigliga hinder för att leva ett bra liv, men man kan alltid förbättra grundförutsättningarna. Och om man kan göra det så ser jag inget etiskt fel med det.

Jag tror de fattar att det är ett möjligt barn som de ägnar flera timmar åt att krysta ut.

Resonemanget kring abort har länge varit att barnet inte ska kunna överleva utanför livmodern för att det ska räknas som ett foster. Man kan inte abortera för sent för då är barnet helt enkelt livsdugligt, självklart inte på egen hand, men med hjälp från läkare osv. Läkekonsten blir ständigt allt bättre vilket såklart leder till att barn i allt högre utsträckning kan räddas om de kommer ut för tidigt, säkert skulle dessa foster kunna räddas om man försökte, men de är knappast livsdugliga som de är. Att röra på sig är inte detsamma som att vara livsduglig.

Men om endast foster som inte läkekonsten skulle kunna rädda ska få aborteras så kommer det förr eller senare leda till att abort inte är tillåtet alls. Tänk när det finns artificiella livmodrar som man kan stoppa foster i, då kommer ju abort inte att gå alls om man ska hålla sig till hur fostret klarar sig utanför livmodern.

Idag är gränsen för fri abort vecka 18, sedan måste det finnas särskilda skäl för abort. Kvinnorna som aborterar dessa ”livsdugliga” foster har säkert stora svårigheter med att ta hand om ett barn. Säkert hade hon kunnat tänka på det och använda kondom, men jag tror inte att någon genomgår en så sen abort på kul, det handlar ju om att föda ut fostret och det är nog inte en trevlig upplevelse för någon.

De människor som gör sen abort känner sig nog nödgade till det av flera skäl, som dessutom måste bli godkända av staten, och jag tycker att hela den här retoriken om ansvar är djupt obehaglig. Visst ska man inte använda abort som preventivmedel, men det är helt irrelevant att tjata om i sammanhanget. Om ni vill att folk ska börja ha kondom kan ni väl göra dem mer lättillgängliga, men kringskär för den sakens skull i möjligheten att abortera ett foster som man inte kommer kunna sköta om.

Och detta tjat om att det är ett möjligt barn. Jag tror att kvinnorna som gör sen abort vet det. Jag tror att de fattar att det är ett möjligt barn de ägnar timmar åt att krysta ut, som har växt i deras mage under 20 veckor. Jag tror att de fattar och jag tror att de lider och jag tror inte att de behöver få det upptryckt i ansiktet igen och igen och igen.