Etikett: frågor

Ask.fm

Har startat en ask.fm där en kan ställa frågor till mig. Ibland tar jag några dagar på mig med att svara, men jag svarar på allt som inte är otrevligt. Tänkte att jag skulle lägga ut sådana jag tycker är intressant här.
Det finns en sorts allmän rädsla för att diskutera öppet om jämställdhet, vilket jag tycker är frustrerande. Har du några tips för att få igång en mer levande/öppen/engagerad diskussion? Hur ”talar man med bönder på bönders vis”?
Jag tycker väl inte direkt att det har någon skyldighet att tala med ”bönder”, och ifrågasätter också att det skulle vara värdefullt. Jag tror att det är viktigt att vara hård och ställa upp sina egna villkor för samtalet, på det viset slipper en ödsla en jävla massa tid på folk som ändå inte är intresserade. Om en är tydlig med sina åsikter och utgångspunkter och säger nej till härskartekniker och andra fula debattknep så slipper en för det mesta ändlösa diskussioner med idioter, och det tycker jag är bra för då kan en lägga sin energi på vettigare saker.
Tycker du att all feministisk verksamhet borde vara separatistisk eller ser du en poäng i att män är med i diskussioner och åtminstone lyssnar?
Den mesta feministiska kamp sker som jag ser det inte i några organisationer utan i privatlivet, alltså i mötet med en massa olika slags människor, och således även män. Jag tycker det är viktigt att det finns kvinnoseparatistiska organisationer men jag tycker att män ska lyssna på feminister och anpassa sig. Jag tycker däremot inte att det är feministers ansvar att lära upp en massa män och släppa in dem i sina organisationer så att de kan bli ”goda feminister”, utan jag tycker att en viktigt del i att vara en god feminist som man är just att kunna förstå att en inte har tillgång till precis alla jävla rum i detta samhälle. För mig är det viktigt att hämta kraft, och det gör jag till stor del i kvinnoseparatistiska rum, det gör att jag orkar gå ut och möta världen sedan och sprida feminism till bland annat män.
Har du/har du haft mycket komplex? Har själv så mycket komplex, skulle ändra allt i mitt utseende om jag bara hade pengarna, trots att jag ideologiskt sätt inte kan stå för det. Vet du hur en förbättrar sånt här? Kan inte gå ut utan att må dåligt över hur jag ser ut, även om någon aldrig sagt något
Ja, jag har haft ätstörningar under en lång tid och tyckt väldigt illa om min kropp. Jag gör det fortfarande ibland, men försöker att tänka på det så lite som möjligt. Mitt bästa tips är ”fuska tills det funkar”, alltså bara försök skita i det och inte tänka på det även om det är svårt, för det hjälper faktiskt ofta jävligt bra till slut. Jag blev själv frisk från mina ätstörningar när jag var deprimerad eftersom jag inte orkade bry mig om min kropp då, gick upp en del i vikt och märkte att det faktiskt inte var någon jävla katastrof. Samma kanske kan funka på andra utseenderelaterade grejer? Alltså att bara försöka skita i att sminka sig eller vad det nu är du känner att du måste göra ett tag, även om det är jobbigt. Jag förstår att det kanske inte är så enkelt men jag tror att det är en av de bästa vägarna framåt.
Jag har vissa strategier som jag tillämpar även nu. Jag försöker till exempel att prata så lite som möjligt om mitt utseenden och ber människor att inte prata om det. Jag har till exempel valt att ta bort speglar från mitt rum så att jag slipper tänka på hur jag ser ut hela tiden. Sedan tar sådant tid och det måste få ta tid, det är svårt att vänja sig av med sådana tankar, men det är jävligt värt det när en kommit någonvart.
Vad anser du om ”feministisk porrfilm”? Kan det verkligen vara en feministisk handling att köpa kvinnors kroppar och sexuella integritet för pengar bara för man gör det ”mjukare”?
Jag tycker aldrig att kommersiell porr kan vara feministisk. Jag tycker det är mycket konstigt att vissa feminister verkar vara helt ok med den exploateringen bara det är ”normbrytande”. Jag tycker inte att det är särskilt sympatiskt att tycka att andra kvinnor ska exploateras för att en själv ska få någon ”spännande” nervkittlande upplevelse. Sedan kan väl folk göra amatörporr bäst de vill, men jag tycker inte att det ska vara möjligt att tjäna pengar på att exploatera andra människor sexuellt.
Vad anser du om monarkin vi har i Sverige i dag?
Det är en sån där fråga som jag verkligen inte tycker är särskilt viktig. Det är klart att det suger att vi har några slags offentligt finansierade brats som springer omkring och ägnar sig åt vidriga saker som överklassen gör, men jag tycker inte att det är mer problematiskt än något annat i det här samhället. Sedan tycker jag det är fånigt att tro att kungen kan vara opolitisk, han representerar ju en viss klass bara med sin blotta existens.
Ibland tycker folk att det är ”omodernt” men kung och så vidare och att det inte passar sig i en demokrati, och då kan jag väl känna att det är att ge vår så kallade demokrati lite väl mycket cred. Jag uppfattar ingen kungen som mer omodern än något annat i detta samhälle. Överlag tycker jag att det är en fånig symbolfråga som liberaler gillar att håll på med och att folk borde engagera sig lite mer i den kommunistiska revolutionen istället.

Frågor.

Ibland klagar jag på folk som ställer frågor om feminism. Jag tänkte att jag skulle reda ut lite vad jag menar.

Jag får två olika typer av frågor som rör feminism. Dels de som rör feminism generellt, dels de som är ställda till mig personligen, alltså som rör vad jag anser i olika feministiska spörsmål. Den senare typen tycker jag är trevliga, de är ställda till mig personligen för att någon undrar vad jag tycker, inte enbart till mig i egenskap av ”nån feminist” som den personen råkade hitta. Ofta är det så att jag redan har skrivit om saken, och då brukar jag länka till de texterna. Ibland svarar jag inte alls, men det handlar snarare om att jag inte har tid än om att jag blir irriterad. Överlag kan jag tipsa om att söka lite i arkivet, det är ganska troligt att jag berört ämnet innan.

Den tidigare typen däremot riskerar ofta att vara ganska störiga. Ibland är de okej, och då brukar jag också svara, men ibland känns det liksom som om personen bara är för jävla slö för att orka googla lite eller läsa någon bok om saken. Det kan vara frågor (eller påståenden förklädda till frågor) av typen ”exakt hur förtrycker min pojkvän mig/jag min flickvän (gud, jag har skrivit så mycket om detta, kolla arkivet för fan)” eller typ ”men kvinnor kan faktiskt också vara elaka, vad tycker feminister om det???”.

Jag ger inga privatlektioner. Jag kommer helt enkelt inte sitta och redogöra för hur patriarkatet fungerar bara för dig, bara för att du inte orkar sätta dig in i saken. Sådant gör mig bara irriterad. Om du är genuint intresserad föreslår jag att du försöker hitta information själv, och det finns verkligen otroligt mycket. Är du inte intresserad kan du strunta i saken.

Jag har själv börjat applicera detta i mycket högre grad. Jag har faktiskt slutat fråga många av de jag följer som skriver om rasism om vad olika ord/förkortningar betyder eller liknande för att istället kolla upp saken själv. Och grejen är, att det går för det mesta alldeles utmärkt. Om jag inte hittar något så brukar jag fråga, men grejen är att en liksom kan kolla upp saken själv först.

Jag blir så jävla irriterad på det här att så fort en skriver om feminism så antas en vara någon slags företrädare för alla feminister och någon allmän frågelåda. Folk blir dessutom arga när en inte ständigt serverar dem med svar. Då kan de låta: ”men jag vill ju bara förstå, hur ska jag göra det om du inte förklarar”. Jag har till och med fått på mig folk som anklagar mig för att skriva ”för svårt” eftersom de personligen inte har rätt kunskapsnivå för att kunna ta sig an mina texter. Som om det var mitt ansvar att lägga mig på just specifikt deras nivå av kunskap,inte deras att läsa på så att de begriper.

Såhär: jag är inte ansvarig för din förståelse av världen. Om du inte förstår feminism är det inte mitt fel, utan det är faktiskt ditt eget ansvar att utbilda dig. Var istället tacksam över det faktum att jag har skrivit så många texter om saken som du kan ta del av helt gratis. Jag tar mig an de frågor jag vill ta mig an, skriver de texter jag vill skriva. Jag är inte din personliga kunskapsbank bara för att jag råkar driva en feministisk blogg. Det ligger inte heller i mitt intresse att förklara basal feminism för olika personer som är för slöa för att kolla upp saken själva. Tyvärr, men så jävla viktiga för kampen är ni inte.

Svar på frågor del 1.

Här kommer första omgången svar. Kommer komma med en runda till ”vanliga” svar och sedan köra en speciell för frågor om kommunism, då jag känner att de kräver mer text för att besvara bra. Den som vill ställa en fråga kan göra det här.

Oj, känns som jag tänkt på så många frågor men nu glömt bort alla… Vet att du skrivit om det tidigare, men kan du inte berätta om hur du fick de åsikter du har i dag? Låter väldigt stort att gå från liberal till socialist. Fick du dina åsikter efter uppbrottet med pojkvännen?

Eftersom så många frågade skrev jag om resan från liberal till kommunist här. Kopplar inte samman det med uppbrottet med Emanuel så mycket, utan det var en process som påbörjades redan innan vi gjorde slut och sedan fortsatte. Jag har såklart influerats av partners och så vidare, men jag har ändå tänkt relativt självständigt i det mesta.

Berätta gärna mer om ditt liv. Vart pluggade du? Vem var du i skolan? Hur gick det i skolan? osv

Jag växte upp i villaförorten Enskede, som är en förort till Stockholm. Jag gick i Skarpnäcksskolan upp till femman, och bytte sedan till Bagarmossens skola där de hade en matte-no-klass. Jag minns att alla var skiträdda för att gå i Bagarmossen eftersom det gick så mycket ”invandrare” där. Alltså det var seriöst en otrolig hets kring detta. Jag är i alla fall väldigt nöjd med att jag gick där, för den andra skolan som alla placerades i, Björkhagen, verkade ha stora problem med mobbing. Sedan gick jag i kunskapsgymnasiet vilket jag inte kan rekommendera. Fattar inte varför jag valde så, för jag fick plats på Norra real först, men hoppade av. Det var kanske smart i och för sig för det verkar ha varit en sån jävla prestationskultur där, och jag vet inte om jag hade pallat det.

I skolan var jag väldigt mycket ensam. Jag tror inte att jag har några vänner kvar från min skoltid, ärligt talat. Jag var väldigt anti människor under hela högstadiet och gymnasiet, och kände väldigt mycket förakt, vilket gjorde att jag drog mig undan. Detta har som tur är gått över, för det är en jävligt tråkig attityd att gå igenom livet med både för en själv och personer i ens omgivning. Jag har alltid varit modig på det sättet att jag sagt ifrån när både jag själv och andra blivit dåligt behandlade. Jag tror att jag var ganska naiv när jag gick i låg- och mellanstadiet, jag lärde mig typ inte ”socialt spel” och liknande vilket ju både har för- och nackdelar.

Överlag har jag gjort bra ifrån mig i skolan. Jag har haft väldigt goda hemförhållanden under hela mitt liv, fått mycket trygghet och uppmuntran hemifrån och så vidare, vilket har gjort att jag har kunnat fokusera på skolan och mina intressen. Jag har alltid haft väldigt lätt för samhällskunskap, svenska och så vidare. Däremot har jag aldrig varit någon prestationsprinsessa, utan har alltid haft svårt att göra saker jag tycker är ointressanta. I slutet av gymnasiet blev jag deprimerad och fick gå ett år på halvfart, vilket gjorde att jag tog studenten et halvår senare. Då var jag väldigt glad att jag gick på den skola jag gjorde, för det gick verkligen lätt att fixa allting. Jag tror det hade en del att göra med att de tjänade på att kunna ta skolpeng för en elev de egentligen hade ganska lite jobb med. Jag har dock hört om folk som gått igenom extremt svåra kriser som inte har fått information om att det går att gå på halvfart, utan bara haft alternativet att hoppa av eller köra helfart. Det är verkligen onödigt och jag tycker att den som har problem med att klara skolan ska kolla upp möjligheterna till det.

Jag blir ofta så besviken när jag läser böcker och ser på film, för att jag som kvinna sällan känner mig representerad och för att det är så himla mycket stereotyper. Kan du ge tips på lite vettiga/feministvänliga böcker, filmer och tv-serier?

Bloggade om detta här, och det finns även ett gäng tips  kommentarerna under. Kan även tipsa om Egalias döttrar av Brantenberg som jag läser just nu. Den handlar om ett matriarkalt samhälle, vilket verkligen är sjukt intressant skildrat och ger en ökad inblick i orimligheten i patriarkatet.

Vilket datum är du född?

Den 25 Juli 1991 klämdes jag ur min mammas fitta.

Har du några syskon?

Ja. En lillebror som är 19 och en lillasyster som är 11.

Hur ser din relation med din familj ut, kan du diskutera med dem på ett bra sätt, håller ni med varandra eller tycker ni olika?

Överlag har jag en väldigt bra relation med min familj, både föräldrar och syskon. Jag har inte särskilt tät kontakt med min bror men det är trevligt när vi väl träffas. Vi diskuterar inte så jättemycket inom familjen, mina föräldrar orkar väl inte med mitt babbel och min syster är för liten. Däremot så brukar jag syssla med feministpropaganda gentemot min syster när jag är på besök. Jag tror vi tycker ganska lika om mycket, men mina föräldrar är inte alls lika vänster som jag är, utan lite sådär småborgerliga som folk blir när de har det gött. De kan till exempel säga saker som att arbetsmarknaden för unga inte alls är så jobbig. De har dock alltid röstat vänster, är emot alliansregeringens politik och så vidare. Jag tror att det hade varit betydligt mycket spändare stämning om det inte var så.

Hur är du när du bråkar, går du och suger på surheten eller försöker du ta upp problemen så fort som möjligt?

Beror helt på situation och grej vi bråkar om. I relationer så brukar jag ta upp saker så snabbt som möjligt, jag går sällan omkring och surar över saker. Jag brukar försöka undvika stora gräl, men jag brukar inte lägga mig bara för att skapa god stämning. Jag har dock tränat en del på att svälja stoltheten och ge personen jag grälar med rätt. Jag skulle seriöst kunna ha hur långa gräl som helst om jag bara tänkte på mig själv, så därför har jag fått lära mig att lugna ner mig lite. Jag kan ganska ofta vara rätt tvär och liksom fräsa till, vilket är något jag jobbar på. Gäller det politik så brukar jag sällan ha stora gräl utan mest vara sarkastisk. Det är kanske inte så sympatiskt men jag orkar liksom inte engagera mig i alla personer som tycker puckade saker.

Jag undrar lite hur du förhåller dig till vännerna du hade när du var liberal? Ofta kan jag känna att jag ändras och utvecklas i mina ståndpunkter men att många vänner ”är kvar”.. kan tycka detta är svårt att hitta en balans på, vilka ska en fortsätta umgås med osv osv… Vore intressant att höra vart du sätter dina gränser eller hur en ska säga, eller om du sätter gränser för vilka som du har vänskapsrelationer med…
De som jag var, och fortfarande är, riktigt tight med var redan vänster så det var inga problem där. De flesta från Ung liberal har jag helt slutat umgås med, men det är ingen större förlust. Vi umgicks ändå mest på grund av gemensamt engagemang, så det föll liksom bort automatiskt. Andra personer har gått åt vänster mer parallellt med mig. Jag har vissa ytligt bekanta som jag verkligen inte står ut med längre på grund av deras åsikter och deras människosyn, och de umgås jag inte heller med. Jag har dock inte tagit avstånd från någon närmare vän på grund av politik.
Jag har en kompis som verkligen står långt åt höger, men det funkar fint att hänga med hen eftersom hen inte är osympatisk och dessutom har god förståelse för ideologi och var vi skiljer oss åt i åsikter. Hen ställer liksom inte frågor som ”vill du ha det som i Sovjet eller” utan fattar vad jag står för, vilket gör samvaron betydligt enklare. Hen har också en inställning till politik som jag tycker känns bra, alltså hen är ingen karriärist eller liknande utan har ett genuint intresse för att förstå saker. Det jag kan störa mig mycket på från högerhåll är inte främst åsikterna i sig utan översitteriet och ignoransen inför vänstern, vilket hen inte uppvisar.
Vad vill du bli när du blir ”stor”?
Jag vill syssla med skrivande och politik/feminism på något vis. Jag hoppas på att kunna doktorera inom statskunskapen, helst något fält som angränsar till genus/feministisk teori. Jag skulle också kunna tänka mig att jobba inom förvaltningen, i alla fall ett tag.
När du var liten, vad ville du då bli när du blir stor?
Jag minns att jag verkligen ville bli florist. Älskade blommor och var grym på blomnamn och så. Annars var det väl typ de vanliga barndrömmarna; polis, prinsessa, läkare och så vidare. Jag har också närt författar- och konstnärsdrömmar. Funderade ett bra tag på journalist, men kände att jag inte pallade den arbetsmarknaden.
Hur var du som 13-åring? Som 17-åring? Hur tror du du komme vara som 30-åring?
Som 13-åring var jag nog ganska uppstudsig och bråkig. Tog väldigt mycket plats i skolan och så vidare. Tror det var ganska jobbig överlag att vara jag i den åldern, men tror det är en jobbig tid för alla. Ni vet: början av puberteten, en ska förhålla sig till en massa nytt socialt spel och så vidare. Sånt är jobbigt om en är en tönt vilket jag var. Det är nog jobbigt även om en inte är det också. Minns att jag hade en stor konflikt med min syslöjdslärare som måste varit i typ den åldern, en riktigt jobbig person som bara lät och sticka hela jävla året. Jag var så jävla arg på grund av detta och försökte få hen att låta mig göra något annat, men se det gick inte. Jag läste till och med läroplanen (!) och hade mig för att få igenom mig sak. Tyvärr så fick jag ändå sticka de jävla vantarna, men inte ens i svart som var min favoritfärg, alternativ som jag var. Minns att jag skrev långa noveller om denna person och hur vidrig hen var. Gud vilken jobbig elev jag måste ha varit.
Som 17-åring så blev jag ihop med min första partner och gick in i en lång jävla depression. Mådde otroligt dåligt och var väldigt frånvarande under denna period. Tror att detta var den period under vilken jag var som mest människofientlig, alltså jag hatade verkligen människor. Var nog rätt jobbig att ha att göra med.
Som 30-åring hoppas jag att jag jobbar med något som antingen relaterar till skrivandet eller akademin. Vill verkligen forska och känner inte att det är en total omöjlighet. Skulle även kunna tänka mig att jobba inom förvaltningen/med politik. Jag hoppas också att jag inte jobbar sådär överdrivet mycket, att jag är fortsatt politiskt aktiv och lika eller mer radikal än jag är idag. Jag tänker mig inte att jag kommer ha barn, men jag hoppas att jag kommer bo med någon eller några som jag vill dela min vardag med. Sedan hoppas jag såklart att samhället kommer ha kommit lita närmre kommunismen och jämställdheten.
Vad har du för könsidentitet och vilka pronomen föredrar du?
Jag har alltid varit bekväm i att identifiera mig som kvinna. Eftersom jag själv skriver könsneutralt och gärna ser att andra gör det önskar jag att de ska kalla mig och alla andra hen, men i en för övrigt könad text så funkar både hon och hen.
Vad har du för sexuell läggning?
Jag skulle nog säga att jag är heterosexuell. Har inte känt någon starkare dragning till någon kvinna i mitt liv, men utesluter såklart inte möjligheten.
Är du monoamorös eller polyamorös?
För ett tag sedan levda jag polyamoröst men avslutade en av relationerna sedan jag kommit så nära min nuvarande partner att det kändes märkligt (vi bor tillsammans och genomförde dessutom en flytt från en jävligt jobbig bostadssituation tillsammans, vilket svetsade oss samman väldigt mycket). Kan konstatera att båda grejerna fungerade bra rent känslomässigt, men att det blir svårt med polyamori när en bor tillsammans med en av dem.
Varför studerar du nationalekonomi? Vad vill du arbeta med när du är klar?
Studerar inte nationalekonomi, utan statskunskap. Studerade nationalekonomi förra terminen för att det ingår i exemen pol.kand. vilket är det jag ska läsa (kommer troligen in på programmet nästa termin), där jag kommer ha statskunskap som huvudämne. Anledningen till att jag läser pol.kand. är för att det intresserar mig och ger ingångar till akademin men samtidigt är en bra yrkesexamen om allt skulle skita sig. När jag är klar vill jag helst doktorera.
Är du aktiv i någon organisation?
Ja, är aktiv i en tjejjour.
Vad fick dig att ändra politisk åskådning?
Tillhör du någon religion, eller är du spirituell av något slag?
Är inte troende. Sysslade en del med meditation för ett tag sedan, men inte på ett ”spirituellt” sätt. Gör dock inte det längre, men tänker att jag ska börja igen eftersom det är himla givande.
Medan du var liberal, var du också feminist då?
Ja, det skulle jag säga. Hade dock inte i närheten av samma djupgående analys som jag har idag, tyckte till exempel att folk skulle vara feminist ”privat”. Tror att mycket av nyckeln till socialismen var ökad feministisk förståelse, vilket hjälpte mig att se även andra förtryck.
Om det var val idag, hur skulle du rösta och varför?
Jag skulle rösta V i riksdagsvalet, inte för att jag håller med dem i allt med för att de står längst åt vänster av de partier som kan tänkas komma in. Skulle eventuellt rösta F! i kommun eller landsting, men tänker att det är något jag ska efterforska lite mer när det väl blir val. Om inte F! så blir det V även där.

Om individuellt och kollektivt ansvar.

Det här med individuellt och kollektivt ansvar i en rörelse tycker jag är intressant. Ofta så får en ju som feminist hålla på och ta ansvar för precis allting någon hört någon feminist säga någonsin, vilket kan vara lite drygt. Motreaktionen på detta är ofta att ingen ska ha ansvar över någon mer än sig själv. Jag känner inte att det är en särskilt rimlig hållning heller, så nu tänkte jag skriva lite om hur jag ser på det här med att ha ett kollektivt ansvar i en rörelse.

Ofta när en får frågor i stil med ”men feminist X hade denna krokade åsikt” och åsikten verkligen verkar vara sjukt korkad, så är det lockande att svara något i stil med ”jag är inte feminist X” och sedan bara få skiten överstökad. Ett stort problem med detta är dock att många personer som ställer den här typen av frågor är väldigt pigga på att missuppfatta det människor säger. Till exempel en kille som hade tolkat feministers klagande på ideal som att det tyckte att män skulle vara tvungna att ligga med kvinnor de fann oattraktiva. Om en då bara slår ifrån sig så kan resultatet bli att en samtidigt bekräftar att personens tolkning skulle vara korrekt, vilket är olyckligt. Bättre då att säga något i stil med att en inte är insatt och inte kan diskutera det fallet eftersom en inte vet om personen tolkat det korrekt. Det är orimligt att tycka att någon ska ta ställning till ett lösryckt citat eller ett, ofta mycket vinklat, referat på en text en inte läst själv. Det är däri problemet ligger, inte att jag får frågor om vad jag anser om andra feministers tankar.

Jag tycker ändå att det finns en rimlighet i att fråga vad feminister tycker om andra feminister och deras idéer. Det måste ju såklart gå att diskutera feminismen som en rörelse, inte bara som ett gång individer som känner till patriarkatet och vill störta det.

Jag tar gärna debatten när det rör sig om vanliga åsikter bland feminister och saker jag själv är insatt i. Till exempel Scummanifestet, samtyckeslagen, sexköpslagen, delad föräldrapenning, eliminerande av objektifierande reklam och porr och så vidare. Detta är grejer som jag inte själv nödvändigtvis är för, men som jag ser som fenomen vanliga nog att tala om som feministiska. Scummanifestet är till exempel inte ”bara” en bok utan en feministisk nyckeltext, oavsett vad en själv tycker om den.

Däremot när jag får frågor om typ mansskatt eller ”män är djur” så blir jag irriterad. Inte för att jag inte kan tänka mig att stå till svars för vad andra feminister gör och tycker utan för att dessa två grejer antingen är vinklade, ickerepresentativa eller såpas inaktuella att de redan har harvats runt bland feminister flera vändor. Ett exempel på det är ”män är djur”-grejen. Jag hade nog kommenterat detta om det skedde nu, men uttalandet har redan diskuterats tusentals gånger, föranledde von Wachenfeldts avgång och gjorde dessutom att många kvinnojourer gick ur Roks. Jag tycker helt enkelt inte att det är särskilt relevant idag, och vill därför inte uttala mig.

Ofta är det rena fantasifoster som dessa personer målar upp. Något citat som är taget helt ur sin kontext eller som personen gett sig fan att tolka på absolut värsta tänkbara sätt. Då är problemet inte att jag inte kan stå till svars för vad alla feminister säger utan att vissa personer läser feministiska texter som fan läsa bibeln. Det är inte en seriös utgångspunkt i en debatt, och då tänker jag inte heller ”ta debatten”.

Jag känner inte heller att jag kan ha en åsikt om allt Sveland tycker och tänker, vilket ganska ofta avkrävs av en som feminist. För mig är hen ingen stor feministisk ikon eller talesperson, och jag tror inte att jag refererat till hen mer än någon enstaka gång. Jag tycker att personfixeringen som finns kring hen är problematisk, liksom jag hade tyckt det om det var någon annan som fick stå för typ 50 % av all feministisk debatt i medier.

Det är klart att feminister också tycker puckade saker titt som tätt, vi är också människor. Ibland så finns det en tendens att gräva upp den värsta skiten någon som kallar sig feminist sagt och liksom ”amen kolla här då”. Såhär, om en letar tillräckligt länge kommer alltid att hitta någon skit, det finns idioter i alla läger. Frågan är om det du lyckas gräva fram är något som säger något om feminismen som rörelse, eller bara en enskild persons åsikter. I det senare fallet känner jag inte att det är min plikt att svara.

Men om det rör sig om åsikter som är vanligt förekommande bland feminister kan jag absolut tänka mig att besvara frågor, så gott jag kan alltså. Det är ju ändå en rörelse jag själv erkänner mig till och som jag vill stå upp för eller problematisera om behovet finns. Så innan du skriver en kommentar om vad någon feminist sa och undrar vad jag tycker, fråga dig först om det verkligen är relevant för feminismen i helhet. Sedan kan du även se till att ha en trevlig och sansad ton och att inte ha misstolkat det du ska fråga om helt. Det underlättar om en vill ha en konstruktiv diskussion.

Om att bli blockad.

Igår så kom hashtaggen #jagblevblockadav upp på twitter. Delvis som ett skämt, vad jag förstår, men många skrev ändå seriöst i den och beklagade sig över att de blivit blockade av människor för att de ”kritiserat” eller ”frågat”. Detta är en vanlig attityd bland människor på internet. De söker kanske upp en meningsmotståndare, förslagsvis en feminist, och sen ställer de ”frågor” som är uppenbart insinuanta och extremt aggressiva och förväntar sig svar. Sedan blir de kanske blockerade och så ska de hålla på och gnälla om det och ba ”jag ville ju bara diskutera/ifrågasätta/whatever” och får det att framstå som att de minsann haft världens godaste intentioner och inte alls ställt medvetet störiga frågor, vägrat tolka den andra rätt eller liknande.

Sådana personer brukar jag blockera eftersom de är sjukt störiga och jag har bättre saker för mig än att svara på samma frågor om och om igen. Sedan brukar jag gå in på deras profiler för att kolla hur de reagerar, för sån är jag. Det är alltid samma gulliga kränkthet och spelade oförståelse inför det som inträffat. De ba: ”hen blockade mig för att jag ifrågasatte X ska en inte få ifrågasätta eller vad är det frågan om?!?!?!?” fast de troligen är högst medvetna om vilken typ av frågor de valt att ställa och vad syftet varit. Jag menar, en skriver inte till en feminist att ”feminism handlar om tvång och förtryck” om en är ute efter en sansad diskussion och förståelse för varandras åsikter (obs hände mig för ett tag sedan, personen blev blockad och ba ”@sinoes blockar alla meningsmotståndare!!1!!11!!”).

Den här spelade oskyldigheten hos många är så fånig. Varför låtsas som om en inte fattar varför någon inte vill samtala med en när det uppenbarligen handlar om att en har en störig, insinuant eller aggressiv ton, inte är ute efter att på allvar komma fram till något i diskussionen och så vidare, vilket ofta är fallet.

Vissa verkar tro att mordhot är det enda som motiverar att en inte vill ha med en person att göra. Så är det inte. Många personer klarar utmärkt av att vara kräk i diskussioner utan att ta till ett enda hot eller en enda förolämpning. Om du har problemet att du ofta blir blockerad när du ”ställer frågor” eller ger ”kritik” så borde du kanske fundera på hur du gör detta. Ibland kan de såklart vara fånigt av den som gör det, men då kanske det inte är någon större förlust. Det finns ingen rättighet att få skriva till och bli läst av alla en önskar, och personer som ofta blir skrivna till måste sålla för att inte förgås.

Feministsvar.

Här kommer svar på några av frågorna från min feministfrågestund. Jag kommer svara på några av frågorna i egna inlägg, tids nog. Ställ gärna fler frågor om feminism och politik om ni vill.

Vilka av dom ”stora” partierna tycker du är mest feministisk?

Jag tycker att vänsterpartiet är mest feministiskt. Jag är ganska oinsatt i partipolitik överlag, men jag har uppfattat att vänsterpartiet är de enda som försöker lyfta arbetarkvinnornas situation ordentligt. De är också för delad föräldrapenning.

Vilka tycker du är dom viktigaste punkterna att jobba på för att få jämställdhet? Vem ska jobba på det?

Åh, det här är en så svår fråga. Jag tycker att det är jätteviktigt att höja folks medvetenhet om hur könsmaktsordningen tar sig uttryck och upprätthålls i relationer, då jag tror att det är en viktig nyckel till att kunna motverka förtrycket. Vi måste börja diskutera kvinnoförtrycket som pågår i den privata sfären i mycket högre utsträckning. Sedan tycker jag också att hur vi värderar mäns och kvinnors arbete är en jätteviktig fråga, men jag ser inte att den kan ”lösas” fullt ut utan att vi frångår det kapitalistiska systemet. Frågan vem som ska jobba på det är svår att besvara. Jag tycker såklart att alla borde jobba på det, men jag förväntar mig inte att alla kommer göra det. I slutänden tror jag att det är kvinnorna som måste kämpa för dina rättigheter.

Hur ser du på biologins betydelse (eller icke betydelse) för olikheter mellan könen?

Jag utesluter inte att biologin kan ha betydelse för olikheter mellan könen, men jag ser det som en på det stora hela ganska irrelevant fråga. Säg till exempel att män generellt har en större sexdrift än kvinnor. Det betyder fortfarande inte att kvinnor ska tvingas ha sex mot sin vilja eller att det inte kan finnas kvinnor som har en stor sexdrift och så vidare. Även om det är så att kvinnor, rent biologiskt, är mer benägna att vara omhändertagande som betyder inte det att lönerna inom vårdyrken ska vara lägre. Oavsett vad som har gjort att ett förtryck från första början uppstått så spelar det ingen roll för min vilja att bekämpa detta förtryck. Att ett beteende är ”naturligt” anses inte vara en ursäkt när det kommer till rasism, utövande av fysiskt våld eller något sådant. Däremot anses det tydligen okej när det kommer till sexism.

Av egen erfarenhet kan jag dessutom säga att jag knappast upplever någon ”drift” att ägna mig åt de kvinnligt kodade beteenden jag definierade som destruktiva och sedan slutade med, snarare en lättnad över att slippa. Jag kan såklart inte tala för alla kvinnor men det stämmer helt enkelt mycket dåligt in på min egen erfarenhet.

I’d like to know what the bottom line measurement is when considering equality of the sexes, i.e. is it just economic power (obviously not) or a mix of key parameters. In other words, what are the key variables that would go into an equation if one could model a measurable equation that would determine the level of inequality? Does it make sense for Feminism to define such an equation? If not, why not?

Materiella faktorer (det vill säga pengar) är viktiga eftersom det säger mycket om vilken makt en har över sitt eget liv. Det säger sig självt att i ett samhälle där kvinnor generellt har en egen inkomst de kan leva på är ett samhälle där kvinnor också innehar mer makt över sina egna liv. Materiella faktorer är dessutom enkla att mäta och jag tror de är väldigt talande när det kommer till att se till hela samhällen. Med detta inte sagt att det skulle vara den enda faktorn. När jag analyserar hur jämställda folk är i mindre skala, alltså till exempel i en relation, i ett kompisgäng eller liknande, så ser jag mer till faktorer som vilka som pratar mest, vilka som blir lyssnade på och framförallt vems definitioner av verkligheten som oftast ”vinner” när det kommer till att beskriva verkligheten. En måste dock förstå att det är svårt att peka på ett antal nyckelfaktorer, utan det är mycket som samverkar.

Engagerar du dig politiskt, aktivistar du? Isåfall för en organisation? Vilken och varför?

Det kan jag tyvärr inte säga att jag gör. Jag har inte riktigt orkat ta tag i det helt enkelt. Men jag har blivit sugen på att ha något mer kontinuerligt engagemang på sista tiden så jag ska väl mest få tummen ur.

Jag har märkt att vissa feminister (och likasinnade) mer och mer börjar definiera könsproblematik utifrån könsroller och normer, könsbaserat förtryck utifrån ”på vilket sätt det begränsar individens möjlighet att vara och uttrycka sig själv”. Hur förhåller du dig till det?

Jag tycker att det är viktigt att prata om könsroller och det kan vara ett viktigt tillskott i den feministiska analysen men jag tycker samtidigt inte att vi får glömma att vi lever i ett patriarkat. Även om män är begränsade i sin könsroll så är det män som grupp som sitter inne på makten i samhället. Om en ignorerar detta så tycker jag inte att en är feminist, utan då är en snarare någon slags genusanalytiker eller vad en nu ska använda för ord. Feminismen måste ändå utgå från premissen att kvinnor är förtryckta, och detta är det centrala i ideologin.

Anser du att jämställdhet kan uppnås även om (vissa) normer och könsroller kvarstår (mer eller mindre)?

Nej. En viktig del i ojämställdheten är just att könen åtskils genom de olikheter som finns i könsrollerna. Jag tror inte att det ena kan existera utan det andra.

Anser du att mäns könsroll(er) är mindre, lika eller mer begränsade och begränsa/n/de än kvinnors?

Det är svårt att svara på. Jag har aldrig levt som man och även om jag hade gjort det hade jag nog inte vetat. Könsrollerna upplevs såklart som olika begränsande beroende på vem en är och vad en har för intressen, drömmar och så vidare. Jag har till exempel aldrig velat ägna mig åt något väldigt stereotypt manligt, och därför har jag inte upplevt min könsroll som begränsande på det konkreta sättet. Jag tänker mig att det generellt är svårare att som man ägna sig åt något typiskt kvinnligt än vice versa. Däremot har jag upplevt min könsroll som otroligt begränsande på ett mer subtilt sätt eftersom den har fått mig att ägna mig åt en massa tidskrävande skit som jag egentligen hade klarat mig bättre utan. Den har också begränsat min personliga autonomi i relationer och gjort mig otroligt olycklig.

Det hade varit lite kul om du kunde ge lite boktips! Jag hade varit intresserad av att läsa bra böcker om och angående feminism, men jag vet inte riktigt vart jag ska börja. Jag håller ofta med dig när du själv skriver och tänker därför att du säkert hämtat viss inspiration ifrån bra böcker. Om så är fallet så får du gärna nämna några av dessa i ett inlägg så att man kan kolla upp dem.
Tack för en jättebra blogg förresten, du är otroligt duktig på att skriva och enligt mig är du väldigt smart och jag blir mycket inspirerad varje gång jag kikar in här. Du har så vettiga tankar och du är verkligen bra på att argumentera för din sak.
Vad har du förresten för utbildning? Läser du på högskola?

Tack så mycket!

Böcker är tyvärr inte min starka sida. Jag har innan tipsat om avhandlingen Det kallas kärlek av Holmberg och Strömquists fantastiska seriealbum Prins Charles Känsla som båda hanterar hur tvåsamhet och patriarkatet hänger ihop. Även Kajsa Ekis Ekmans bok Varat och Varan är en fantastisk vänsterfeministisk analys av prostitutionsdebatten. Jag har dock inte någon bok som kan ge grundläggande inblick i feminismen på lager.

Jag studerar för närvarande nationalekonomi på Uppsala Universitet. Det är första terminen jag läser på högskola nu.

Svar på frågor, del 2.

Röker du fortfarande? I så fall, hur mycket?

Jag röker inte dagligen men troligen lite för ofta för att kalla mig feströkare. Röker i princip bara när jag druckit, men såhär på sommaren blir det ganska ofta.

Favoritkomiker och/eller humorserie?

Jag tycker om Liv Strömquist och Nina Hemmingsson. Rörande serier så gillar jag Girls, men jag uppsöker i regel inte humorserier.

Skulle du kunna tänka dig eller har du planer på att läsa genusvetenskap på universitetet?

Just nu har jag ingen lust med det, men jag kommer nog absolut att ta någon kurs i det senare. Det känns dock inte som något jag vill göra till mitt huvudämne.

Kaffe eller te?

Kaffe. Har ett inbitet kaffeberoende.

Vad tycker du om 20-årsgränsen på Systembolaget?

Jag har ingen åsikt sådär ärligt talat. Den som vill dricka kan göra det ändå och jag ser helt klart poängen med svårtillgänglighet. En sak jag tycker är mer trist med svensk alkoholpolitik är de tidiga stängningarna på krogen.

Är du vegetarian? Om inte, hur motiverar du ditt köttätande, eller är det något du inte har reflekterat över?

Jag är inte vegetarian i nuläget men funderar på att bli. Jag tycker att det är omoraliskt att äta kött men har inte orkat ta tag i mina matvanor. Jag har även en historia av ätstörningar vilket gör att jag drar mig, för jag har innan märkt att de försök jag gjort att kontrollera mitt ätande har lett till problem. När jag flyttar till Uppsala kommer jag att bo med en vegan och en pseudovegetarian, så troligen blir det inget kött i hemmet.

Vad hade du för betyg i grundskolan?

Jag gick ut med 310 poäng, så MVG i nästan alla ämnen. Jag tror undantagen var b-språk, musik och idrott, men är inte helt säker.

Jag får intrycket att du har hög samhällspolitisk moral; noga med att följa dina principer och dylikt. Är du noga din moral på samma sätt i vardagslivet? Går det hand i hand?

Jag skulle säga att jag är noga med min moral i merparten av alla fall. Framförallt genom att jag försöker bryta ner mina fördomar mot olika grupper. Det kan dock vara knepigt att avgöra eftersom folk har så olika uppfattningar om hur man bör följa sin moral. Vissa skulle t.ex. kalla det dubbelmoral att jag är emot konsumtionssamhället men äger en smartphone, men eftersom jag ställer mig emot konsumentmakt som politisk metod så tycker inte jag det. Man måste å ena sidan vara sann mot sig själv och sina värderingar, men det är även så att vi lever i ett samhälle som avgör mycket hur våra liv ser ut.

Har du starka åsikter även i några andra ämnen än de som du skriver mycket om på bloggen? Isf, vilka?

Nja, det skulle jag inte säga. Detta är ju ingen ämnesblog på det viset utan jag skriver om det jag finner relevant för tillfället. Sedan har jag ju åsikter om typ musik, film, kläder och så vidare som jag inte låter ta så stort utrymme här, men jag skulle nog inte kalla detta för ”starka åsikter” eftersom det sällan handlar om något jag blir upprörd över. Vissa ämnen är också för komplexa för att ge sig i kast med, såklart, men jag kan inte komma på något på rak arm.

Du skriver ibland att du inte är så jättesocial. Har det alltid varit så? Är du mer blyg, ointresserad eller bara väldigt selektiv med vilka sociala sammanhang du trivs i?

Jag har ett ganska litet socialt behov och jag har nog tyvärr ett visst människoförakt som visar till fula tryne till och från när jag inte orkar med folk. Jag skulle väl inte kalla mig själv för ”selektiv” för det är inte så att jag aktivt väljer bort folk, men jag har få vänner som jag har direkt kontakt med och dessa personer umgås i regel i sammanhang jag trivs i. Jag är inte en person som umgås med andra av artighet och jag kan vara väldigt kort i tonen vilket jag tror leder till att umgänge som inte är givande faller bort automatiskt. Jag har inga sådana vänner som jag umgås med ”bara för att”, vilket nog beror på att jag aldrig orkat upprätthålla sådana relationer. Jag skulle inte kalla mig själv blyg för jag har lätt för att snacka men i vissa situationer kan jag känna mig väldigt osäker. Sådana uppstår framförallt när man inte kan diskutera, utan liksom måste ”umgås” helt utan sånt. Fattar fan inte hur man gör då!

Tror du datorspelsberoende bland ungdomar är ett problem, eller är det bara moralpanik?

Jag tror absolut att man kan bli beroende av datorspel, liksom av allt annat i denna värld. Dessutom så sitter ju många som spelar mycket uppe hela nätterna vilket bevisligen kan leda till depressioner på grund av för lite solljus. Jag tänker att en alltför ensidig vardag är dåligt för alla, oavsett vad den består i. Grundproblemet tror jag dock inte är datorspelen i sig utan att vissa tar sin tillflykt dit när de upplever livet som jobbigt på olika vis.

Vilken är din favoritbok, och vilken bokmänniska är du (romaner, memoarer, facklitterarur, deckare….)?

Min favoritbok är nog Varat och varan av Kajsa Ekis Ekman, en bok som påverkat mig mycket politiskt. En annan bok jag verkligen burit med mig sedan jag läste den är Processen av Franz Kafka, som jag läste när jag var en pretentiös tonåring och kanske inte uppskattade så mycket då, men som jag ständigt återvänder till i tankarna. Jag läser nästan enbart ickefiktiva böcker. Dock är det mest politiska skrifter och jag vet inte vilken titel jag ska sätta det under, facklitteratur passar inte riktigt.

Alla människor har fördomar! Vilka är dina riktade mot?

Framförallt objektivister. Jag tror att alla dessa lider av störningar i sin empatiska förmåga alternativt är 15 år gamla. Mina observationer av världen hittills visar att så är fallet. Jag tror även att antifeminister är arbetslösa och marginaliserade.

Vem är du? Hur skulle du beskriva dig själv, så många sidor som du vill dela med dig av?

Det mesta av den jag är ser ni faktiskt här på bloggen. Jag identifierar mig otroligt mycket med min åsikter. Utöver det är jag ganska inbunden. Jag kan till exempel vara otroligt stel i sociala sammanhang. Jag tror att vissa kan uppleva mig som dissig eftersom jag inte riktigt kan det där med att ”mingla”, liksom ställa artighetsfrågor och så vidare. Jag ser mig annars som en person som står för vad jag tycker och vad jag är och som en god vän.

Hur ser du på relativism inom feminism? Ex. kvinnlig omskärelse – vanligt är ju att feminister från Syd kritiserar feminister från Västvärlden för att diktera villkoren för vad som är kvinnors ”rätt”, jämställdhet etc. Kan/ska västvärldens feminister kämpa för samma villkor för kvinnor i andra länder som vi har i ex Sverige, även om det kritiseras av dem som det faktiskt berör? Tycker själv att det är bra/viktigt att göra det (minns Gudrun Schymans uttalande om att det är samma strukturer i Sverige som i Afghanistan), men har inte lika lätt att argumentera för det när jag befinner mig i Afrika och synen på jämställdhet för mig och mina vänner här är väldigt olika.

Det viktigaste tror jag är att se att kampen måste se annorlunda ut beroende på samhälle. Man kan inte förvänta sig att man kan ta en färdig all av vad jämställdhet bör vara och trycka på den på ett samhälle utan det måste ske gradvis och anpassat. Ett exempel kan vara att man kanske inte ska börja tjata om slöjor i ett land där man praktiserar kvinnlig omskärelse, eftersom det senare då är det viktigaste att få förändring i. Samhällsförändring måste alltid ske gradvis. Jag tycker att det bästa sättet att stödja kvinnokampen internationellt är att stödja redan verksamma grupper i de aktuella länderna, kanske hjälpa till ekonomiskt med att öppna kvinnojourer och så vidare. Det är alltid mycket svårare att föra politiskt arbete i en kulturell kontext man inte är vad vid, det är bättre att hjälpa dem som redan sysslar med det.

Vilket typ av humor har du? Vad får dig att skratta?

Överlag så konsumerar jag inte humor i särskilt stor utsträckning. Den humor jag gillar är ofta politisk på olika sätt. Jag tycker till exempel att facebookgruppen Vita kränkta män är otroligt rolig, mest eftersom det verkligen är något jag kan relatera till min vardag. Jag tycker jätteilla om typ ordvitsar och ”flamshumor” i stil med Robert Gustavsson som spelar full eller liknande. Otroligt tråkigt i min mening. Jag tycker inte heller det är kul med skämt om olika marginaliserade grupper i samhället.

Finns det några politiska frågor som du bryr dig om/tycker är viktiga men som du inte bloggar om? Vilka och varför?

Ja, utrikespolitik och ekonomisk politik. Jag bloggar sällan om detta för att jag inte riktigt orkar sätta mig in i det och för att det ofta är knepiga frågor, men det är såklart otroligt viktigt! Miljöpolitik bloggar jag om ibland, men inte tillräckligt ofta, vilket även det beror på att jag saknar kunskap. Alltså, egentligen är ju alla politiska områden jätteviktiga, men man hinner inte skriva om allt tyvärr.

Skulle man kunna få ta en öl med dig på någon nation i Uppsala i höst? Vore kul!

…och får jag hänga på?

Lätt! Alla som vill får dricka öl med mig. Bered er på att jag kan vara lite knepig och verka ganska ”off” dock, men jag uppskattar i regel social internaktion även om det inte märks.

vad tycker du om om bloggen niotillfem?

Tja. Jag kan bli lite irriterad på hennes ständiga romantiserande, som när det skulle vara orkan och hon ba ”jag har gjort en orkanspellista på spotify”. Jag tyckte dock att det hon skrev när hennes pojkvän dumpat henne var mycket fint och ärligt. Men överlag så kan jag väl tycka att sådana bloggar är ganska ointressanta och att det är tråkigt att de är så dominerande i bloggosfären.

Jag har för mig att du är med i Miljöpartiet. Hur kommer det sig att du valde det och inte t ex Vänsterpartiet?

Det stämmer. För det första valde jag parti innan jag blev såpass vänster som jag är idag. Dock tycker jag om Miljöpartiet eftersom det finns ett öppet klimat inom partiet. Det finns även grupperingar där inne som jag sympatiserar väldigt mycket med, och jag har för mig att de drivit förslag både om sex timmars arbetsdag och om medborgarlön. Ibland kan jag känna att de flirtar lite väl mycket med borgerligheten, något som jag dock tror kommer försvinna nu eftersom väljarna inte verkar vara för det och att det svenska politiska klimatet rör sig mot vänster rent generellt. Jag hoppas på att de ska kunna damma av några av deras lite mer radikala förslag.

Försökte diskutera med en människa om politik, det visade sig att han var soffliggare. Vi kom in på feminism. Hans argument mot mig var hela tiden: ”vad vi än pratar om kommer du ha rätt för du är mer påläst än mig.” VAD svarar man på det?! Han använde alltså det som ett argument för att visa att han egentligen har rätt men inte har någon fakta/kan något för att vara kapabel att diskutera ämnet…eh?!

Om man är ärlig i sin argumentationsteknik och dels skiljer tydligt på fakta, antaganden och åsikter och dels bara drar argument man själv tror på så borde det problemet inte uppstå. Om man diskuterar på samma sätt som man för krig så är det dock på sätt och vis sant att den mest diskussionsvana kommer vinna oavsett. Bra diskussioner är i min mening mer som samtal där man försöker nå någon slags konsensus eller i alla fall förståelse både i världsbild och i åsikter, om man diskuterar schysst så borde även en mindre insatt kunna föra diskussionen.

Är det ens värt att diskutera med folk som verkligen inte bryr sig/inte kan någonting om ämnet (men ändå har dumma åsikter, tex för antifeminism) ?

Jag diskuterar i regel inte med människor som bara ifrågasätter utan att egentligen vilja veta mer om något, det är bara störigt och tar en massa onödig tid. Jag anser mig inte skyldigt att försvara mina åsikter mot dessa personers påhopp eftersom det troligen inte kommer förändra dem.

White trash-frågor.

Jag har ju tjatat och tjatat om den där white trash-tjejergruppen på facebook nu. Sån är jag, när jag upptäcker något som verkligen får det att knyta sig i magen på mig så är jag outröttlig i mitt malande. Jag har i alla fall fått en massa invändningar emot min inställning till begreppet white trash och tänkte sätta mig ner och sammanställa något slags svar på den kritiken. Om det är någon som har invändningar eller frågor kring det, ta dem här! Jag har förstått att min inställning uppfattas som radikal av många och därför vill jag bara försöka reda ut var jag står och varför för dem som undrar.

Ett diskussionstips.

Detta att man alltid anses ha någon jävla skyldighet att ”ta diskussionen” med folk bara för att man uttrycker sina åsikter offentligt gör mig tokig. Jag håller ju med om att man får förvänta sig kritik om man uttrycker sig men detta att man förväntas svara på samma frågor och ibland rena angrepp gång på gång övergår med råge mitt förstånd. Folk som kommer in hit och ”ifrågasätter” och uppenbarligen inte ens har haft intresse nog för att t.ex. läsa igenom mina inlägg.

Väldigt ofta får man kommentarer av typen ”du som är feminist bla bla blabla” och så någon fråga som angränsar ett påhopp som inte har något med inlägget i sig att göra. Det går liksom inte att svara på sådant för jag fattar över huvud taget inte var personen vill komma med sin fråga eller vad utgångspunkten för funderingen är mer än att jag är feminist och ska stå till svars för någon slags kollektiv skuld vi har samlat på oss.

Så om du vill diskutera så föreslår jag att du låter din frågeställning ta utgångspunkt i själva inlägget du kommenterar. Det som verkar sammanhängande och rimligt för dig kan för mig bara kännas jättekonstigt. Kan ha att göra med att jag inte fattar vad du menar eller att du har vissa förutfattade meningar om mina åsikter som helt enkelt inte stämmer. Om din fråga baserar sig på ett generellt intryck av min person så förklara gärna detta intryck och hänvisa till hur du fått intrycket. Det gör det så mycket lättare för mig att avgöra vad du menar.

Detta är väldigt vanligt hos maskulinister som vill ifrågasätta mig och ger mig ibland intrycket av att de snarare ser det hela som någon slags kritisk attack än underlag för diskussion. Men så kan det väl inte vara? Eller?