Etikett: frihet

Att vara anonym är en rättighet, oavsett religion.

När det diskuteras burka och niqab så brukar folk ange att man ska kunna se vilka människor är i det offentliga rummet, och att man som religiös inte bör ha frikort från denna ”regel” i vårt samhälle. Som exempel på människor som inte visar ansiktet så tar man rånare. Jag tycker att det är rimligt att kräva att människor går att identifiera i sammanhang där det är nödvändigt, som vid prov, bankbesök och liknande men jag tycker att det är allas rätt att i så stor utsträckning som möjligt vara anonym i det offentliga rummet om man så önskar.

Jag ställer mig emot att religiösa personer ska inneha några specialrättigheter. Jag tycker inte att könsstympning ska vara okej med hänvisning till religionen. Däremot tycker jag att alla ska ha rätt att täcka ansiktet. Man kan ha flera olika skäl till att vilja göra det. Man kanske är kändis och vill gå på stan utan att bli igenkänd, man kanske är politisk aktivist och vill kunna sätta upp affischer utan att bli igenkänd av ordningsmakt eller potentiellt motfulla politiska motståndare och så vidare. Man kanske helt enkelt bara inte vill att folk ska se ens ansikte. Att vara anonym och oigenkännbar kan vara en lättnad.

Jag förstår inte varför man ska kunna kräva att folk ska gå att känna igen utan att det finns skäl för det. Att ta upp bankbesök som exempel är inte särskilt rimligt eftersom denna diskussion rör offentlig plats. Banker och affärer får rimligtvis göra som de vill inne på sitt område. Troligen kommer de flesta inte att vilja avvisa kunder i onödan.

Jag ser det som en grundläggande rättighet och ett komplement till yttrande- och föreningsfriheten att kunna vara anonym. Som känt handlar friheter inte bara om frihet från att staten ingriper utan om att säkra att ingen annan grupp heller inskränker friheten. Här kan rätten, eller friheten, till anonymitet vara effektiv eftersom den försvårar för den som vill ingripa mot specifika personer som utnyttjar dessa fri- och rättigheter i syften de inte samtycker med.

Som med alla andra demokratiska fri- och rättigheter vi har riskerar även denna att ställa till problem. Men även demonstrationsrätten, föreningsfriheten, tryckfriheten och yttrandefriheten riskerar att leda till att folk gör ”fel”. Hela iden med dessa rättigheter är dock att de inte kan villkoras för att det finn obekväma grupper eller personer som utnyttjar dem på ett sätt som inte är bekvämt för samhället. Det handlar helt enkelt om rätten att vara obekväm, att uttrycka åsikter som går emot rådande samhällsparadigm och så vidare.

Därför tycker jag även att rätten att vara anonym på offentlig plats, vilket alltså gäller både internet och den fysiska verkligheten, borde tillfogas de demokratiska fri- och rättigheterna. När och var jag visar mitt ansikte ska vara upp till mig och ingen annan och ingen ska ha rätt att ifrågasätta de skäl jag har till att vilja vara anonym.

Nakenhet i det offentliga rummet.

Diskuterade nakenhet i det offentliga rummet i en facebookgrupp jag är med i och så var det någon som jämförde blottning med utmanande klädsel eftersom man har utmanande klädsel för att man vill att folk ska uppmärksamma en vilket fick mig att fundera lite på det här med folks gränsdragningsproblem mellan individ och resten av befolkningen. Att blotta sig är att aktivt påtvinga andra människor vissa synintryck som kan vara oönskade.

Blottning i regel fungerar så att man ”smyger” sig på sitt ”offer” som är ovetande om ens intention och sedan visar upp sig på ett sätt som är svårt för offret att undvika, hela syftet med handlingen är ju liksom att offret inte ska kunna undvika att betrakta ens könsdelar. Detta i jämförelse med att bära utmanande klädsel som i den mån det är i syfte t få uppmärksamhet rör sig om att vilja få frivillig uppmärksamhet, man vill att folk ska titta för att de vill titta eftersom man är snygg. Om man hade haft en tröja med urringning som man kamouflerat till en polotröja och sedan, när man var tillräckligt när, hade blottat sin urringning och liksom tryckt upp den i sitt offers synfält hade det varit motsvarande handlingar, om än att den ena vore mer extrem.

På samma sätt tycker jag att det vore ofredande att utan förvarning trycka upp döda djur eller bilder på lik eller något i den stilen i en icke ont anande persons synfält, till skillnad från att sälja en tidning eller bok eller hålla en utställning med motsvarande bilder i. Visserligen kan det ske att någon tar del av detta om egentligen inte hade velat, men det är inte syftet med handlingen. Trots att jag tycker att rökning på allmän plats bör vara tillåtet så tycker jag inte att man ska söka upp personer och blåsa ut rök i deras ansikte utan förvarning, nu är det förvisso ingen som gör detta men i den mån det förekommer tycker jag även att det ska vara förbjudet. Om en person höll fast eller på annat sätt hindrade en sd-anhängare från att fly undan samtidigt som hen svidade om till burka i syfte att sd-anhängaren skulle se så skulle jag likaså tycka att det borde vara ett olagligt beteende. Man ska inte aktivt och med mening tvinga på människor synintryck och substanser som de inte uppskattar.

Skillnaden är att man i det ena fallet nyttjar sin rätt att se ut som man vill i det offentliga rummet oberoende av andra. Kanske har man också en förhoppning om att andra ska uppmärksamma och visa uppskattning för ens utseende, men detta sker fortfarande på en frivillig basis. Människor med utmanande klädsel tenderar inte att närma sig andra under falska förevändningar för att sedan blotta sitt syfte; att personen ska ha blicken på ens urringning. På samma sätt brukar människor som röker på allmän plats inte ha som syfte att andra ska andas in deras rök. En blottare däremot har som syfte att tvinga på andra sin nakna lekamen, om hen bara hade velat visa sig naken för vem som helst hade hen kunnat uppsöka ett offentligt omklädningsrum eller en nudiststrand eller ordnat någon slags nakenträff för de som ville.

Jag tycker att det ska vara lagligt att vara naken i det offentliga rummet men jag tycker inte att d ska vara lagligt att utan förvarning tvinga på andra synintryck på ett såhär beräknat sätt. Det är stor skillnad på att bara vara i offentligheten i en klädsel eller ickeklädsel som man tycker om och på att på detta mycket beräknande sätt använda andra människor, i detta fall deras syn, för att uppnå njutning för egen del. Speciellt då personerna i detta fall inte på något vis kan fly undan detta synintryck. Jag anser det väldigt problematiskt att människor inte kan göra skillnad på dessa två saker, att aktivt påtvinga någon ett synintryck och på att bara vara med risk för att någon som inte uppskattar den hen ser råkar se.

Lycka.

Visst handlar lycka inte bara om hur man har det utan också om hur man tar det, men jag vågar ändå hävda att det där med hur man har det är den viktigaste aspekten. Visst finns det människor som lyckas må skit trots att de har alla förutsättningar för att må bra, på samma sätt som det finns människor som ler i de mest utsatt situationer (även om jag skulle säga att det är mer ovanligt). Jag tror att materiellt välstånd gör det. Inte på det sättet att man faktiskt blir lyckligare av att äta oxfilé istället för att äta gröt, däremot tror jag att man blir lyckligare om man slipper tänka på sin ekonomi och sin framtid hela tiden.

Att känna att man har möjligheter i livet, inte bara till att göra karriär utan också till att strunta i att göra karriär för att bilda familj tidigt eller ha mer ledig tid. Inte bara till att utbilda sig för att få ett välbetalt yrke utan också till att strunta i det välbetalda yrket för att syssla med något man gillar och kunna leva ändå. Att ha utrymme att fundera på vad man vill göra i livet, inte bara vad man måste.

Jag är övertygad om att lyckonivån i samhället skulle öka markant om folk blev fick utrymmet att fundera över sina livsval. Inte bara kring vilken utbildning som leder till jobb eller hög lön utan också kring vd man faktiskt vill gör i sitt liv. Idag finns det ett väldigt litet utrymme för alternativa sätt att leva sitt liv. Heltid är den förhärskande normen, att organisera sig i heterosexuella relationer och så småningom familjer likaså. Människor som lever utanför detta ses som konstiga undantag. Fria val har kommit att handla om vilken vårdcentral man behandlar sin av arbete trasiga rygg på, inte om att undvika ryggontet genom att jobba mindre.

Frågan är ju hur man ska skapa ett samhällsklimat där det finns eftertanke kring dessa frågor. Jag tror att en av grundstenarna är trygghet, en trygghet i att man kan testa sina idéer kring hur man vill leva sitt liv och försörja sig utan att alltid lyckas. En sådan trygghet skulle kunna vara medborgarlön: en garanti på att hur dåligt allt än går så kommer man ändå att klara uppehället. Något som skulle öka rörligheten i samhället och öka människors vilja att prova på nytt, typ byta karriär mitt i livet. Vad tror ni?

Frihet till skattepengar måste innebära ansvar också.

Blir så fruktansvärt matt. Jag har inget emot privata alternativ av principskäl, jag tycker att man ska få öppna upp friskolor och vårdcentraler om man vill. Det är schysst med konkurrens och om de statliga/kommunala alternativen anstränger sig för att hålla jämna steg så ser jag inget problem. Vad jag däremot ogillar är när saker och ting säljs ut, vilket är en helt annan sak. Att entreprenörer på egen hand bygger upp verksamheter ser jag inga problem i, så länge de står för investeringarna själva.

Det förutsätter ju dock en grej, nämligen att det ställs vissa krav på ett företag vars inkomst bygger på att det tar över statliga nyckeluppgifter mot skattefinansierad ersättning. Till exempel att man är tillräckligt seriös för att bygga upp verksamheten själv och inte sälja tillståndet till att driva den på blocket. Att ett sådant förfarande är enligt reglerna är en jävla skam.

Jag kan inte tolka den här fadäsen på något annat sätt än att man inte  behöver mer än att specificera namnet och elevmängden på skolan för att få tillstånd att driva friskoleverksamhet, vilket jag tycker är märkligt. Borde man inte åtminstone lägga upp någon slags handlingsplan innan man kammar hem det? Det rör sig alltså om att man få ett tillstånd att dela ut officiella betygsdokument såväl som att få skolpeng, borde det inte krävas en aning mer specifikation innan man får tillståndet?

Det är bra om personer som har en ide på hur man kan förbättra skolan får en möjlighet att starta friskolor. Jag är helt övertygad om att det finns personer som framförallt vill skapa en bra verksamhet och i andra hand tjäna pengar på det. Det som pågår är dock rövarkapitalism, en vinstidé som går ut på att skaffa tillstånd till att ta över statlig verksamhet för att sedan sälja dem till högstbjudande. Tjäna pengar på att bete dig oansvarigt! Jag mår illa.

Friskolor eller fria vårdalternativ behöver inte vara något negativ men det måste finns krav på den som ska starta något sådant, krav utöver att namn och elevmängd har specificerats. Det är egentligen inget konstigt med det, ty det är klart som fan att den som driver sin verksamhet med hjälp av skattepengar ska vara seriös och leverera. Friskolor ska finnas till för att skapa mervärde för folket och inget annat.

Valfrihet, innovation och entreprenörskap i alla ära, men frihet, och framförallt frihet till skattepengar, måste innebära ansvar också. Det där med ansvar är ju dessutom något som alliansen är pigga på så varför inte utkräva lite här?

Vad jag menar med individualism.

Idag fick jag min första ”nu slutar jag läsa din blogg”-kommentar under det här inlägget om framtidens Sverige.

OK, nu slutar jag läsa din blogg. Jag trodde att du var vettig men ack så fel jag hade. Självklart har individualismen främjats de senaste åren – och det är bland det bästa som någonsin har hänt i Sverige. Äntligen kan man se till individernas behov och önskemål, snarare än att tro att alla är lika, och sätta ett vansinnigt skattetryck som ska jämna ut så att ingen kan ha mer än någon annan….

…Vilket är bäst? Att låta var och en välja fritt och ha större möjligheter, eller att tvinga alla att göra på samma sätt? Lyckligtvis är du i en ganska liten minoritet, som bara blir mindre och mindre.

Det är problemet med vänstern, att man tror att man vet bäst – men att alla andra bara inte har fattat det. Hej då, nu ska jag aldrig mer läsa din blogg.

I min text gick jag hårt på individualismen. När jag talar om individualism så menar jag denna övertro till individens förmåga som ofta kommer från högern. Detta tar sig bland annat uttryck i ett förnekande av strukturella olikheter i samhället eftersom ”individer måste få välja själva”. Individualismen sätter käppar i hjulet för den som försöker identifiera ett samhällsproblem och lösa det på strukturell nivå, till exempel genom individuell föräldraförsäkring (ironiskt nog är det från individualistiskt håll man hör argumenten emot just den individuella föräldraförsäkringen).

Det finns gott om strukturella orättvisor som förstör vissa människors möjligheter och för att alla ska kunna leva ut som individer så borde ju dessa i någon mån bekämpas. Därför tycker jag att det är rätt att till viss del lägga sig i hur folk lever sina liv. Jag tycker inte att någon ska få sitt kön stympat eller behöva bära vissa plagg för att deras familjer tillhör en speciell kultur, jag tycker inte att vissa människor ska få barn för tidigt för att de inte har råd med preventivmedel om inte staten subventionerar, jag tycker inte att vissa människor ska behöva begränsa sig till ett mycket litet geografiskt område för att kollektivtrafiken är för dyr och jag tycker inte att bara människor som kan betala eller bor i rätt område ska få tillgång till bra utbildning.

Visst tycker jag att folk ska få välja själva, men för att det ska finnas utrymme för alla att välja själva så måste man ha en stark välfärd. Annars är valfriheten något som kommer endast för den som har pengar eller är rysligt begåvad. Och i mina ögon är det inte en sann valfrihet, det är en valfrihet som är begränsad för vissa människor, medan det stora flertalet saknar valfrihet i egentlig mening. Att ha en stark stat behöver inte innebära att man tvingar alla att göra lika. Man kan ha ett samhälle med en stor acceptans för diversiteter även om sjukvården, kollektivtrafik, skolan och en massa andra saker finansieras gemensamt.

Jag vill ha ett samhälle som accepterar olikheter och låter människor bestämma mycket över sitt eget liv. Jag vill att människor ska kunna utbilda sig till vad de vill utan att begränsas av sin ekonomi, jag vill att människor ska få gå fritt, jag vill att man ska kunna träffas och dansa utan att behöva ha speciella tillstånd, jag vill att man ska få byta kroppslig könsidentitet utan att behöva sterilisera sig. Jag tycker inte om förmynderi, men jag tycker om iden på ett samhälle där alla, oavsett ekonomisk och social bakgrund, kan få möjligheten att följa sina drömmar. För att kunna uppnå detta så måste vi ha en stark välfärd.

Individualism för mig är iden om människan som en isolerad ö, opåverkad av andra människor och samhället vi lever i. Kollektivism handlar inte om att alla ska vara lika, bara om att acceptera att kollektivet spelar en stor stor roll i våra liv, framförallt för våra möjligheter att utvecklas som individer.

Gud vad förvirrande när folk tycker olika.

Malin Siwe skriver en synnerligen idiotisk ledare i Expressen om att man minsann inte borde få hångla på tunnelbanan. Det uppfattas tydligen som stötande. Hon drar en parallell till att ha samlagsrum på skolor, vilket jag ändå tycker är ganska skilt från offentligt hångel.

Förutom att vara en moralkärring så skriver Malin också att det är märkligt att folk försvara offentligt hångel samtidigt som det så att säga ligger i tiden att vara moralist. Detta tycker Malin är förvirrande.

Det underliga är att det offentliga hånglet har så många försvarare i en tid som annars sätter upp nya gränser för sexualitet i det privata. Statligt anställda får inte bo hotell som har porr i utbudet på tv:n och inte kolla porr i datorn på ledig tid på tjänsteresa. Trots att det tittandet är alldeles frivilligt och högst enskilt.

Man får då anta att Malin inte tror på det här med att olika åsikter och rörelser kan existera i samma tid. Jag kan meddela att det tack och lov kan göra det! Rörelse och motrörelse existerar samtidigt. Gud va bra!

Jag kan till exempel se en mycket rimlig förklaring till denna förvirring i den ”svenska” inställningen till detta: sexliberalerna blir mer högljudda just eftersom det finns så många moralister som ska komma och förstöra. Om det inte fanns en så stark rörelse mot allt som har med sexualitet att göra så skulle åtminstone inte jag vara särskilt engagerad i frågan.

Jag menar herregud. Vi lever i en tid där en statligt anställd inte få titta på porr på sin fritid. Är inte det sinnessjukt? Det är inget annat än ett oförlåtligt ingrepp på den personliga friheten och det borde vem som helst med minsta gnutta vett i kroppen fatta. Och just därför är det så viktigt att alla som är emot denna nypuritanism höjer sina röster emot denna ordning.

Det är genant att vår justitieminister inte kan den svenska lagen.

Detta är väl egentligen lite sent skrivet men det har kommit ett lagförslag om att förbjuda smygfotografering på allmän plats. Som jag har förstått det så handlar det inte om totalförbud, utan om att inskränka rätten att göra det en smula. Bland annat tas badstränder upp som ett exempel på ”känsliga platser”. Tydligen så handlar det om att inte fota personer i ”känsliga situationer” och att bara ta ”motiverade” bilder.

För det första finns det redan laga skydd för publicering av sådana här känsliga bilder. Nu finns det visserligen folk som publicerar sådana ändå, på samma sätt som det finns folk som skulle fota personer i känsla situationer även om det var olagligt. Men det lagliga skyddet finns.

Beatrice ask talar om att ta hänsyn. Om att man inte ska knäppa av fotoblixtar framför personers ansikte när de precis fått reda på något hemskt. I mina öron låter det mer som något som har med sociala konventioner att göra än något man bör begränsa juridiskt.

Hon tar också som exempel en flicka som blev filmad av sin styvpappa genom att han monterade en kamera i tvättkorgen. För det första undrar jag: sen när hemmet är allmän plats? Och så tänker jag på fallet som var om ett par som blev smygfilmade i sitt sovrum av deras hyresvärd. Han fick, vad jag kan minnas, en påföljd. Ytterligare ett exempel hon tar upp är fotografering på allmänna toaletter och provhytter. Jag minns fallet med mannen som filmade på cafe 60:s toalett, som också han fick en påföljd. I inget av fallen har materialet behövt publiceras för att det ska vara straffbart. Asks exempel är uppenbarligen inte relevanta. Det är genant att vår justitieminister inte vet tillräckligt mycket om den svenska lagen för att veta att de exempel hon tar upp uppenbarligen redan täcks av den.

Den här lagen kommer oundvikligen inskränka journalisters och nyhetsfotografers frihet. Som nyhetsfotograf fotar man ofta folk i känsliga situationer, typ när en dömd brottsling kommer från en rättegång, när en politiker tagit ett jobbigt beslut eller när det skett en hemsk olycka. Man kan avgöra juridiskt huruvida man ska publicera bilden eller ej, men att själv fotograferandet ska vara olagligt leder till att en massa dokumentation inte kommer att ske för att folk är rädda. I lagförslaget kommer det förvisso ingå att man som journalist kan få uppskov om bilden är ”motiverad” eller ligger i någon slags allmänintresse. Synd att privatpersoner inte kommer kunna ägna sig åt att ta motiverade integritetskränkande bilder. Sen när är journalist en skyddad och tydligt avgränsad titel? Beatrice Ask vill uppenbarligen bara att folk som jobbar för ”riktiga” tidningar ska få ägna sig åt journalistik.

Stärk skyddet mot stalking eller gör det lättare att stämma folk vid publikation av kränkande bilder men förbjud inte själva fotograferandet. Det är sant att det är otrevligt att få en kamera uppkörd i nyllet men man kan inte lagstifta kring allt som är otrevligt. Ibland får man helt enkelt lita till folks sunda förnuft och låta de fall där folk ändå går över gränsen få vara för att bibehålla ett fritt samhälle.

Mänskliga rättigheter kan inte villkorliggöras.

I EU-konventionen står det att alla medborgare ska ha rätt till en massa saker, bland annat att utöva sin religion. När burkaförbud kommer på tal tycker många att man inte behöver ha burka för att utöva sig religion, vissa menar att burka är en kulturell symbol och inte en religiös och att den därför inte bör respekteras i samma utsträckning, vissa menar att burka är ett så starkt förtryck för andra saker vi tror på, som jämställdhet, att rätten att bära den kan ställas under nyttan av att inte ha den i samhället.

Det är också ett brott mot de mänskliga rättigheterna att utesluta Sd-anhängare från facket, ty facket är ingen vanligt organisation där man kan välja lite hursomhelst vilka man vill ha med, fackföreningar är tvärtom en av grundpelarna i demokratin som den ser ut idag. På samma sätt som man som brevbärare inte kan vägra dela ut Sd:s reklam, eller som valarbetare inte kan välja att diskriminera dem valsedlar man inte gillar, så kan inte facket strunta i att ge folk med vissa åsikter sitt skydd på arbetsplatsen.

De flesta är vid frågan ”tycker du vi ska ha yttrandefrihet, åsiktsfrihet, religionsfrihet och församlingsfrihet?” rörande överens om att det är precis så det ska vara, att friheterna ska finnas alltså. Problemet verkar ligga i hur man definierar dessa friheter. Många tycker att de som önskar böra bruka måste prioritera, alltså välja mellan att antingen utöva sin religion eller ta del av en förmån som vi har medborgerlig rätt till att ta del av.

Religionsfrihet eller åsiktsfrihet ska inte tolkas som rätten att vara troende eller ha en åsikt inom hemmets väggar eller tillsammans med andra likasinnade, ty det är en rättighet som dels redan faller in under rätten till privatliv och om religions- eller åsiktsfriheten skulle innebära endast det så skulle den vara totalt överflödig. Religionsfrihet bör snarare tolkas som rätten att utöva sin religion var och när som helst (givetvis utan att skada andra eller störa den allmänna ordningen, som man till exempel hade gjort med böneutrop fem gånger om dagen) utan att för den sakens skull bli uteslutet ur sammanhang som annars är våran rätt att delta i. Skolan är ett sådant sammanhang och därför kränker burkaförbudet religionsfriheten.

Om man tycker att burkaförbud är okej för att folk ändå kan välja om de ska gå i skolan eller ej (inte grundskolan, men vad jag vet så finns det inte en enda niondeklassare som har burka) har man missförstått konceptet frihet och demokrati. Vi är alla fria om vi väljer att stå utanför samhället, om jag önskar springa omkring i skogen så kan jag göra det och vara fri att bära burka när jag gör det (inte riktigt kanske, men ni fattar poängen). Friheter ska inte diktera vad vi är fria att göra om vi verkligen verkligen ger upp allt annat till förmån för det, friheter ska diktera vad vi får göra samtidigt som vi ingår i samhället med alla dess fördelar. Om man skulle utgå från något annat så skulle dessa friheter inte vara något värda.

Hur man än vrider och vänder på burkaförbud i vilket sammanhang som helst (utom när man av andra skäl är tvungen att kunna identifieras, som på banken eller i domstol) så strider det emot FN:s och EU:s konvention kring mänskliga rättigheter och därmed mot två skrivelser som är sjukt högt respekterade och anses ha ett stort politiskt inflytande och ofta åberopas som argument när man debatterar. Att urholka de mänskliga rättigheterna och få frihet till X att betyda vad jag har rätt till att göra i min ensamhet eller på bekostnad av att delta i förbund och förmåner som är av samhället givna är mycket farligt, för det leder till att mänskliga rättigheter inte betyder något alls. Dessa rättigheter ska inte vara möjliga att kompromissa bort, i sådana fall hade de knappast varit rättigheter vi talade om.

Lycka till älskade Piratparti!

Idag är det ju, som ingen har missat, valdagen.

Jag kommer rösta pirat, i alla fall i kommun och riksdagsvalet. Jag är inte hundra var jag står när det gäller landsting men det lär nog bli pirat även där.

Jag tror inte att piratpartiet kommer komma in i riksdagen men när jag tvivlar så tänker jag dels på det Carl Johan Rehbinder skrivit om saken, om att det inte bara är den där fyraprocentspärren som räknas. Och dessutom: skam den som ger sig!

Många tycker väl att just det här valet är ett dåligt val att följa sitt hjärta i, eftersom Sd håller på att komma in, eftersom det står så himla jämt mellan blocken och eftersom mycket står på spel. Men det kommer aldrig att komma ett val där man inte kan hitta skäl för att inte följa sitt hjärta, det kommer alltid att finns något parti som håller på att halka ur eller halka in och jag tror verkligen att alla borde rösta på det dem innerst inne tror på.

Och jag tror fan i mig på piratpartiet. Det är fullt av vettiga människor som jag vet inte bara brinner för integritetsfrågor utan som är vettiga på så jävla många andra punkter, det är det enda partiet som verkligen tar ungdomar, kultur, integritet, kunskap och frihet på allvar och som inte bara tjatar om en massa procentsatser hit och dit. Det är ett parti med en tydlig ideologisk kompass, med förtroendeingivande politiker och som har en nära dialog med sina väljare. Det är ett parti som fick 7,1 % av rösterna i EU-valet och vars chans därför inte borde ignoreras. De som tror att PP:s politik bara handlar om ”att man ska få allt gratis” borde ta och kolla in deras valmanifest.

Jag minns när piratpartiet först visade sig, hur jag tyckte att det var ett konstigt foliehattigt missnöjesparti men hur jag sedan såg er läste mig in på era frågor och såg er växa som parti, såg er debattera, ta era väljare och era frågor på allvar och såg er komma in i EU. De som ännu inte släppt iden om att PP bara är ett gäng lata ungdomar med förföljelsemani borde ta och tänka om.

Jag önskar mig själv och Sverige lycka till idag, och således önskar jag även PP all lycka i valet. Jag tror att ni behövs och jag tror på er!

Arbete ger frihet.

Jag minns att någon slags rasistiskt grupp (jag tror sd, men om någon vet så berätta gärna) en gång gjorde en kampanj som handlade om att svenskar behöver livsrum, inte moskeér. Detta var innan jag läste om nazistisk propaganda i tyskland på 40-talet, då man talade mycket om såkallat ”lebensraum”, det vill säga livsrum.

Hur fan vågar man, som rasistiskt parti, bedriva en kampanj där man använder samma begrepp som under judeförföljelsen. Visst att man använder samma retorik och hela köret, men det här är liksom verkligen samma användning av samma ord som man använde för att motivera ett av de mest omfattande folkmorden ever. Snart börjas det väl snackas om dolkstötar, herrefolk och undermänniskor också.

Jag tycker det är extremt obehagligt att de inte ens försöker dölja sitt arv och än mer obehagligt att de flesta säkert inte ens vet vilken historia det ordet har.

Apropå bilden: Hilda skickade den till mig och jag tyckte den passade in så himla fint. Är det någon som vet om det är fejk, eller om detta faktiskt var en ogenomtänkt (nu troligen borttagen) del av moderaternas kampanj. Det hade verkligen kunnat vara det, för allt moderaterna snackar om är ju hur jävla fint det är att arbeta men jag har å andra sidan svårt att tänka mig att någon som är engagerad inom politik skulle ha kunnat missa att ”arbecht macht frei” var precis vad som stod vid ingången till Auschwitz. För skämtets skull tror jag nog dock på det senare tills motsatsen bevisad.