Vi hade ett rådjur under trädgårdsbänken!!!
Lurre. Sötpotatis är min nuvarande mat-hangup.
En vacker blomma =).
Hade sällskap till tuben med Emil och Clinton som langade gemensam rant över denna text som anklagar pride för att vara ”en politiskt propagandaapparat från vänster”. Hoho.
Sen var jag i stan.
Och gick på styrelsemöte. Alla bilder blev tyvärr fula.
Sen gymmade jag och sen gick jag hem.
Det naturliga idealet verkar mestadels inte leda till att folk faktiskt är mer naturliga, utan till att folk ljuger mer om huruvida de opererat sig och gör mindre extrema operationer.
En grej som är ganska vanlig är ju att kändisar uttalar sig i media och säger att de minsann varken äter nyttigt eller tränar, utan bara hur helt perfekta kroppar hela naturligt. De kan inte förstååå varför de är så smala eftersom de äter hamburgare och chips och geléråttor varje vaken jävla minut.
Men hela poängen är ju att folk ska tro att det är naturligt, och jag undrar bara hur i helvete man kan tycka att det är ett positivt ideal. Det borde ju vara rejält destruktivt att en massa människor går omkring och tror att vissa kan ha sådär snygga kroppar utan att göra en enda operation, utan att offra någonting. Det måste ju leda till otroligt mycket komplex.
Jag tycker folk borde vara lite mer ärliga om sina utseende och säga att: visst, jag ser ut sådär men jag har å andra sidan offrat något för det. Flera timmar på gymmet, en tråkig diet och kanske lite botox byggde denna vackra kropp. Det kostar tid, engagemang och pengar att se ut såhär.
För om man vill ha en perfekt kropp så måste man oundvikligen prioritera bort något annat, så är det. Och det borde alla ”unga tjejer” ha rätt att få veta från sina älskade förebilder, istället för att bli matade med svador om hur mycket alla andra kan äta utan att gå upp i vikt.
Det finns så många lustiga gymtyper. Min hattyp är dock denna: spinninganorektikern.
Spinninganorektikern kan sitta på spinningmaskinen sanslöst länge och köra på i sanslöst lågt tempo med sanslöst lågt motstånd.
Det är alltid en kvinna och hon är alltid ca 25 år gammal. Jag antar att anledningen till träningsformen är för att kroppen helt enkelt inte pallar köra i ett högre tempo. Och för att hon lägger all sin lediga tid på gymmet och således kan sitta på den där jävla maskinen tre timmar och bränna i alla fall 600 kcal eller något.
Jag mår bara så dåligt av att se samma person sitta på samma spinningcykel när jag drar som när jag kommer. En annan lustig detalj är att spinninganorektikern aldrig lyssnar på musik eller läser en bok eller något annat, hon bara sitter och stirrar tomt ut i intet medan hon låter benen trampa.
Jag tänker bara: satan vilket fattigt liv hon måste leva. När jag hade ätstörningar så var det förvisso skitjobbigt att inte äta, men jag spenderade i alla fall inte all min vakna tid på dygnet och framförallt inte på en meningslös spinningcykel. Det måste vara det tråkigaste sättet att vara ätstörd på.
På mitt corepass på gymmet spelar de alltid ”big girl, you are beautiful” av Mika. Till saken hör att det är det corepasset som alltid är befolkat av tjocka tanter som försöker ”ta tag” i sitt liv, för det är mitt på dagen (att analysera besöksströmmarna på gymmet är min nya grej).
Sjukt smakfullt måste jag säga.
Idag såg jag ingen mindre än Julia Scott på gymmet. Till och med jag, som ivrigt hälsar på alla, blev nervös och vågade inte gå fram för jag tycker hon är så himla cool. Kan meddela att hon var mycket duktigt på motionscykeln och orkade köra hur länge som helst, jag blev imponerad, själv orkar jag knappt mer än fem minuter.
Jag kollade i alla fall på henne superlänge, hon måste ha trott att jag var galen alternativt dömde ut henne som ”tjockis som inte borde vistats på gymmet”. Men så är inte fallet, jag tycker den kvinnan är galet attraktiv.
Hursomhelst: om du läser detta så var tjejen som låg på träningsmattan utan att göra ett piss flera minuter och samtidigt sneglade jag. Jag ber om ursäkt för mitt ytterst märkliga beteende.
När alternativmedicin diskuteras så hörs ofta argumentet om holism, alltså att man inom de flesta alternativa synsätt ser ”hela människan” medan man bara ser symptomen inom skolmedicinen. Alternativmedicin bygger dessutom enligt utövarna på flera tusen år av kunskap och antas alltså på grund av tradition vara något bra.
Detta är för det första inte sant, även inom västerländsk medicin är man väl medveten om att kroppens olika delar påverkas av varandra, av ditt psykiska välmående och av yttre faktorer. Om du motionerar och och äter bra mår du bra och så vidare. Iden om att holism bara finns inom österländsk läkekonst är på det stora hela bara en välspridd myt.
Jag gick till en massör för några veckor sedan och hon talade mycket om hur mitt psyke och min kropp skulle samspela. Bland annat hade jag ryckningar i händerna som enligt henne kunde bero på att jag blivit överfallen och därmed hade kvar i muskelminnet att reagera vid beröring eller när jag kände att jag inte hade kontroll. Hon berättade också om att hennes jobb som massör inte bara är att massera, utan även att tala med patienten om vad vissa spänningar kan bero på eller bara rent allmänt om livet. Det handlar om att få patienten att slappna av och känna en samhörighet, detta är folk som sysslar med alternativmedicin djupt medvetna om (massage är ju visserligen inte pseudo, men folk som sysslar med massage är ofta positivt inställda till alternativmedicin i stort och arbetssätten är liknande).
Alternativmedicins effekt bygger allt som oftast på placebo. När du ligger där och får nålar stuckna i dig kan det vara första gången på flera år du känner på din kropp, pratar om din kropp och ”tar hand om” din kropp. Medvetenhet om din kropp är bra för både den fysiska och den mentala hälsan och därför mår du ofta automatiskt bättre när du har ägnat den lite uppmärksamhet. Sen vill man nog gärna känna att det gav effekt vilket man således också gör.
Det som hjälper dig när du går hos en akupunktör är inte deras ide om var man ska sticka en nål för att det ska sluta göra ont i huvudet, det är att du får tid att känna och att någon ägnar dig uppmärksamhet och givetvis att du tror att det ska hjälpa. Man ska givetvis inte underskatta effekten av att bli tvingad att känna efter och reflektera över sin kropp men en sån behandling tar tid och tid är pengar, i alla fall när staten ska betala för en timmes akupunktur.
Mycket mer kostnadseffektivt är då att ordinera yoga eller liknande mindfullnessträning, det ger inte bara samma positiva effekt på välmåendet utan är även just träning, vilket alla är överens om är bra. Det riskerar inte heller att vara skadligt, och eftersom det är så jävla hypat som träning för välmående så kan man nog få lite placebo på köpet. Men framförallt är det mycket billigare, det kostar 150 spänn för en timme på stockholms stads gym, istället för 800 drygt spänn i timmen som de flesta akupunktörer, homeopater och liknande kvacksalvare tar.
Tröjan är från Gina tricot, resten är second hand.
Idag fick jag ångest när jag gick upp vid halv elva. Ujujuj, så sent, tänkte jag. Sen kom jag på att jag lagt mig vid två. Ibland önskar jag verkligen att man kunde få slippa den där skiten med att sova, det är så himla tråkigt med sömn.
Nu ska jag snart till gymmet och köra lite skön pilates med min farsa!
