Etikett: hår under armarna

Den socialt accepterade naturligheten.

Jag har funderat lite på det här med kroppshår på sista tiden, och vilken typ av behåring som anses fin/ful. Jag slutade för drygt ett år sedan med all form av rakning/ansning av kroppshår, utom det på huvudet dårå (var en person som skrev en indignerad kommentar om denna ”dubbelmoral” en gång).

På många ställen kan en se bilder på feminister som visar upp sina håriga armhålor. Detta är en kroppsbehåring som har ganska hög status inom feministiska kretsar. Ibland stöter jag på feminister som tycker att det är beklagligt att de själva inte har anlag för att ha en buske under armarna, för att de då inte kan göra detta statement. Jag förstår ju varför en tänker så, men tycker fortfarande att det är ganska paradoxalt att en kamp som ju handlar om att få låta sin kropp vara ifred istället får effekten att vissa önskar att de hade anlag för en annan slags hårväxt än vad de har naturligt.

Men hur är det med väldigt håriga armar, eller fingrar, eller ögonbryn som växer ihop? Hur är det med kvinnor som har skäggväxt?

Olika kvinnor har ganska olika kroppsbehåring, och möter utifrån detta olika reaktioner om de låter den vara. Det är enklare för en kvinna som har ganska gles och ljus behåring att låta den vara än för en kvinna som har grövre och mörkare hårväxt. Viss kroppsbehåring anses mer ”onaturlig” för kvinnor än annan, jag minns till exempel att jag slutade raka raggarsträngen sist av allt eftersom jag hade uppfattningen att detta inte var ett ställe där kvinnor hade hårväxt och att det därför var fel. Nå, jag hade ju uppenbarligen hårväxt där, vilket för övrigt en massa kvinnor har, då bör det ju inte vara något ”onaturligt” med det.

Jag funderar på värdet i att göra en viss typ av kroppsbehåring så symbolisk. Jag tänker att det har vissa fördelar, samtidigt som jag tror att det kan sno en del fokus från kärnfrågan, nämligen rätten att låta sin kropp vara utan att för den sakens skull behöva utstå trakasserier. Genom att låta håret under armarna symbolisera den ”naturliga” kroppsbehåringen i den uträckningen tänker jag att vi riskerar att osynliggöra de kvinnor som har en kroppsbehåring som blir än mer problematisk att visa upp offentligt. Vi riskerar att skapa ett ideal kring vad som är den accepterade naturligheten, den naturlighet vi kan via upp som ett feministiskt statement.

Den som bangar för hår under armarna göre sig icke besvär.

Man ska tydligen vara fräsch om man vill ha sex och fräsch innebär alltså att vara rakad under armarna. Jag tänker på om jag hade bangat sex varje gång min partner varit lite ofräsch, typ inte tvättat håret, bytt kläder eller duschat för dagen. Det är ju inte helt ovanligt att killar är ganska dåliga på att sköta sin personliga hygien. Men alltså gud, man är väl inte kinkig. Det är för fan bara lite svett eller hår och det är liksom ingen big deal, inte tillräckligt för att banga sex för i alla fall. I så fall har man nog ett otroligt tråkigt sexliv, om man bangar på grund av lite hår. Speciellt om man liksom redan ligger där och upptäcker det först när personen klätt av sig och ba: ”nej, detta går fan inte, du har ju hår där”. Försöker tänka mig in i något motsvarande men finner det bara skrattretande.

Jag tror att många inbillar sig att det bryr sig mer än de faktiskt gör. Kanske vill man ge sken av att vara väldigt kräsen när man väljer partner för att på något vis verka svårfångad. Är dock rätt övertygad om att när det väl kommer till kritan så bryr sig de flesta inte så jättemycket egentligen. Det verkar liksom orimligt att mäns kåthet generellt skulle vara så känslig för kroppshår.

Nu rakar jag mig faktiskt under armarna så även om folk bryr sig lär det inte vara ett problem för mig. Jag kan dock med säkerhet säga att jag ser det som en extremt avtändande egenskap att vara kinkig och jag tycker det är jävligt kinkigt att bry sig om hår under armarna i sexsammanhang. Den som inte tål lite hår under armarna göre sig icke besvär, även om jag nu faktiskt rakar mig under mina.

Det handlar om att alla ska känna sig fria att göra sina egna val med sina kroppar utan att andra ska tycka att de är äckliga.

På min senaste feministskola om hår under armarna fick jag ju en kommentar om att det var äckligt med hår under armarna som jag berättade om. Nu var det någon som gick in och påpekade för kommentarsförfattaren hur fel det var att påpeka det, och då skrev hon följande till sitt försvar:

Jag skulle aldrig säga TILL någon att jag tycker att det är äckligt om de visar att de har det. Man behöver ju inte skrika ut sina åsikter om de skulle göra andra ledsna =(

Okej. Du kommenterar alltså att du tycker att hår är äckligt under en krönika som handlar om att alla har rätt att göra vad de vill med sin hårväxt utan att kallas äckliga. Denna krönika illustrerar med en bild på författaren som visar upp sin håriga armhåla.

Kan du kanske eventuellt tänka dig att författaren till krönikan skulle vilja läsa kommentarerna på krönikan? Det är väl i så fall precis samma sak som att gå fram och säga det, bara det att det sker över internet.

Men även om det inte hade varit så uppenbart som i det här fallet, där man faktiskt kan förvänta sig att en specifik person som inte rakar sig under armarna ska gå in och läsa, så är det ändå lite märkligt att gå omkring och tjata om sina preferenser även om ingen som bryter mot dem är närvarande. Det är nämligen fortfarande så att man skapar ideal på det sättet, och personen som läser vad man tycker om hår under armarna får ytterligare lite press på sig att raka sig. ’

Oavsett om man brukar gör det eller inte så spelar det ingen roll för du har fortfarande förstärkt ett ideal, en norm som andra personer känner sig tvungna att leva efter.

Så det handlar inte bara om att ingen ska känna sig ledsen i stunden. Det handlar om att alla ska känna sig fria att göra sina egna val med sina kroppar utan att andra ska tycka att de är äckliga. Och möjligheten att känna så minskar drastiskt när personer som du känner sig ”tvungna” att berätta om vad de tycker om hår under armarna.

Respektera min rätt att bestämma över min egen kropp tack.

Ikväll har jag varit så sinnessjukt irriterad på människor som inte fattar skillnaden mellan att ha en personlig preferens och att sprida en bild av att allt som går utanför den skulle vara fel. Som DennisM.

Fy alltså. Sådant kan verkligen sätta sig hos mig. Inte just för att DennisM tycker det, för han är ju liksom en idiot. Det som stör mig är att hans sätt att tänka förekommer i en mindre extrem form hos väldigt många människor.

Kan inte alla människor snälla sluta ha sådan jävla åsiktstourettes och lära sig skilja på i vilka situationer det är relevant att säga sin åsikt och inte? Man behöver inte säga exakt vad man tycker om precis allt för precis alla, faktiskt. Det tillför inte världen något att berätta att någons skor är fula, att någons kroppsfunktioner är äckliga eller att man tycker att någon väger för mycket. Ska det vara så svårt att förstå?

Respektera att jag bestämmer vad jag gör med min egen kropp. Ingen annan ska ha några åsikter om hur jag väljer att klä mig, sminka mig, äta eller raka mig. Det är mitt val, mitt problem, och ingen annans. Och om du finner det motbjudande så har jag ett jävligt enkelt tips: ligg inte med mig! Det lär inte vara något du behöver anstränga dig för heller, eftersom jag av princip inte ligger med idioter.