Etikett: kläder

H&m bidrar till att upprätthålla förtrycket.

När en diskuterar företags produktion, såsom h&m, så är det alltid någon viktigpetter som ska komma och ba ”men h&m äger faktiskt inga fabriker så de har inget inflytande”. Alltså, jo. Det har dem visst. För det första är det deras eget beslut att lägga produktionen på leverantörer, de skulle lika gärna kunna ha den själva. För det andra så har de givetvis ett grymt förhandlingsläge eftersom de är ett av världens största klädföretag. Det är inte som att fabriksägarna är de som sitter på makten här. H&m skulle kunna kräva den femdubbla lönen, bra arbetsmiljö, sex timmars arbetsdag, rätt till att bilda fackföreningar och så vidare om de bara valde att prioritera det framför att pressa priserna in absurdum. Om just den fabriksägaren inte ville ge dem det så skulle h&m kunna välja vilken annan fabrik som helst, det finns nog många som gladeligen skulle ta uppdrag från h&m. Det är löjligt att stirra sig blind på vem som formellt äger fabriken, faktum är att h&m i sammanhanget har makt, en makt som de kan bruka.

En annan grej som h&m:s utsände sa i debatten efter Kalla Fakta var att det inte är h&m som styr, eftersom de problem som finns i länderna där de har fabriker främst är politiska. Hen menade alltså att det viktiga var att det blev demokrati så att folk kunde få rätt att bilda fackföreningar och så vidare. Men h&m väljer såklart själva i vilket land de förlägger sin produktion, och det finns säkert en massa demokratier där de hade kunnat välja att sy upp sina kläder istället. Nu gjorde de dock inte så, utan valde istället att förlägga sin produktion i länder där de vet att arbetarnas rättigheter inte är de bästa.

En kan såklart låtsas att en inte har med det där att göra som en av världens största beställare, men faktum är att h&m väljer att handla med diktaturer. Troligen så profiterar de faktiskt på att det är just diktaturer de handlar med, eftersom de har den politiska styrkan att slå ner olika former av arbetarkamp. Det är ju inte helt ovanligt att mindre demokratiska stater väljer att skapa ekonomiska frizoner och bistå fabriksägarna med att hålla ”ordning” för att gynna ett bra företagsklimat. Detta är i sin tur såklart något som den styrande makten i dessa länder tjänar på. Troligen får beslutsfattare mutor i något led för att skapa undantag eller se mellan fingrarna på formella lagöverträdelser, och fabriksägarna tjänar såklart på att kunna hålla lönerna skitlåga. Kontentan är att h&m inte bara struntar i att agera och använda sin makt för att göra gott, utan faktiskt rentav kan tänkas uppehålla det ickedemokratiska och orättvisa systemet i dessa länder eftersom de bidrar till de vinster som görs på det, genom att betala för produktionen.

Sedan kan en såklart diskutera vems ansvaret ”egentligen” är, och det är klart att jag skulle vilja att alla länder var demokratiska så att h&m inte kunde förlägga sin produktion i länder där lönerna är under levnadslönen, det saknas rättigheter till att bilda fackföreningar och så vidare. Nu är det emellertid inte fallet, och därför är det väldigt viktigt att vi förstår vad h&m ägnar sig åt här. De inte bara profiterar på den globala orättvisan och det förtryck som finns i dessa länder, de inte bara struntar i att använda den makt de faktiskt har utan de bidrar aktivt till att upprätthålla detta orättvisa och förtryckande system. De har alla jävla möjligheter att skapa bättre förutsättningar för arbetarna i fabrikerna, men de väljer att inte göra det eftersom de prioriterar vinst högre. Sen är det klart att de inte kommer göra gott bara för att vara snälla, men en ska fan inte tro att de är maktlösa.

H&m kan inte sätta priser hur som helst.

Kalla fakta gjorde för ett tag sedan en granskning av h&m som i sig inte tillförde särskilt mycket nytt. Jag är på det stora hela emot olika former av konsumentmakt, som ni kanske vet, så jag bryr mig föga om vem som handlar på h&m och inte. Däremot har det uppstått en diskussion som i princip alltid uppstår då arbetsvillkor, lönesättning och liknande diskuteras. Nämligen om folk är ”beredda” att betala mer för att få den där tröjan.

Alltid när sådana här diskussioner uppstår så utgår folk dels från att höjningen av priserna skulle bli jättehöga, dels från att alla extrakostnader skulle hamna på konsumenten. Folk resonerar ungefär såhär: ”men h&m kommer ju inte vilja sänka sin vinst, därför kommer de höja priserna med motsvarande belopp”. Alltså, om h&m hade fått precis som de velat hade de såklart gått med oändligt mycket vinst, satt priserna till orimligt höga summor utan att det påverkade konsumenternas beslut, sätt lönerna till noll och så vidare och så vidare. Om h&m hade fått bestämma hade de troligen köpt upp hela jävla jordklotet vid det här laget. Varför gör dem då inte detta?

Grejen är att det inte är så att h&m är någon slags allsmäktig härskare som bara kan bestämma om de ska gå med mer eller mindre vinst. H&m kan inte bara helt sonika välja att höja sina priser utan att detta påverkar konsumenternas beslut. H&m sätter såklart sina priser utefter vad de tjänar mest på, något som bestäms utifrån två faktorer: hur mycket som säljs och vilket pris detta säljs till. Om priset bli högre så säljer de mindre, om priset blir lägre så säljer de mer. Detta är extremt grundläggande nationalekonomisk teori och dessutom ganska lätt att resonera sig fram till.

Om h&m tvingas höja sina löner till arbetarna så kommer det inte leda till att tröjan går från att kosta 99 till 499 (en prisökning som vissa verkar tycka är rimlig att anta). Det är nämligen extremt få som kommer att vilja betala 499 för en h&m-tröja. Om det var så att kunderna konsumerade lika många tröjor oavsett om de kostat 99 eller 499 så hade h&m redan satt sina priser vid 499. Dessutom utgör lönekostnaderna till fabriksarbetarna knappast en så stor del av kakan att en löneökning på 300-400 % hade gett en prisökning på 400 %.

Om h&m skulle höja lönerna skulle priserna kanske gå upp en smula, men om priserna skulle öka för mycket så skulle h&m förlora för mycket på det. Därför skulle de troligen hantera de ökade lönekostnaderna på andra sätt, till exempel genom att sänka sina vinster. Det är klart att de inte vill sänka sina vinster, men det är inte heller så att de rakt av kan bestämma precis hur de ska göra med vinster, löner, prissättning och så vidare.

Nå, nu hyser jag såklart inget hopp till att h&m ska ta någon form av socialt ansvar om de inte tvingas till det, antingen av lagstiftning eller genom att arbetarna i deras fabriker gör motstånd. Det jag blir irriterad på är när folk utgår från att h&m kan välja att höja sin priser hur som helst utan att det ger konsekvenser hos konsumenterna. Som om de nu hade satt priserna såhär lågt för att vara snälla på något sätt, men att de lika gärna skulle kunna välja att sätta det dubbla.

Och ja, det jag skriver här har stöd i nationalekonomisk teori för den som undrar. Inte för att det egentligen är något vidare argument för att något skulle vara mer sant.

Sluta upprepa kvalitetsmyten.

Haha! Jag älskar det faktum att Mogi skrivit om att människor kritiserar henne för överkonsumtion, som jag antar kom sig av att Bloggkommentatorerna skrev om mitt inlägg. Som vanligt fattar hon dock ingenting.

Det jag märker är att när andra bloggar länkar in till mig så tillkommer det läsare som inte läser i vanliga fall, några av dessa personer är negativa samt skeptiska till att jag lägger stor fokus på att jobba med kvalitet. […] Jag köper mycket hellre kvalitetsplagg skapade i Frankrike eller Italien än plagg från en kedja som kör massproduktion i Kina. Att jag har vuxit upp i bland annat Italien samt Frankrike har absolut påverkat min syn på mode, kvalitet går före allt.

Men grejen är att ingen lackat över att Mogi handlar kvalitetskläder. Seriöst, jag tycker bara det är bra att hon gör de tom hon har råd. Men vad jag inte pallar med är att hon använde kvalitet-argumentet för att berättiga den enorma mängd saker hon köper. För det är det som är grejen, att Mogi köper sjukt mycket kläder, men inbillar sig på något vis att det är okej för att det är ”kvalitet”.

Att hon sedan börjar tjata om var kläderna är tillverkade konfunderar mig. Är Zaras kläder tillverkade i Italien? Jag skulle inte tro det. Dessutom behandlar de sin butikspersonal som skit.

Jag undrar om Mogi verkligen vet att kläderna hon köper är tillverkade i Italien eller Frankrike eller om hon bara drar till med det för att få det att låta bättre. När man säger ”Kina” så förs ju tankarna till låglönefabriker, medan ”Italien” låter mycket trevligare.  Mig veterligen finns det inga belägg för att dyrare märken i regel skulle vara tillverkade under bättre villkor (om det inte är något extremt exklusivt) men det är något som ständigt upprepas bland modebloggare som gillar ”kvalitet”. Kan ni bara sluta upprepa kvalitetsmyten om och om igen och låtsas som om dyra kläder har ett direkt samband med schysst produktion, miljövänlighet och så vidare. Så behöver det inte alls vara. Dessutom spelar det mindre roll om produktionen är ”schysst” om man köper mer än man behöver. Det enda som garanterat är miljövänligt är att dra ner på sin konsumtion.

”Överkonsumtion, enligt vem?” undrar Mogi och jag undrar om hon själv anser att hon behöver alla dessa kläder. Jag menar vissa grejer använder hon ju enligt utsago inte ens? Är det inte då rimligt att börja fundera lite mer innan man köper ytterligare en tweed.

Att berättiga sin överkonsumtion.

Kan inte sluta skratta åt detta inlägg hos shoppingprinsessan Mogi. Hon har, under rubriken Create your dream closet, om olika typer av ”tweeds” man tydligt måste ha i sin garderob. Tanken på att man ens måste ha en tweed förefaller orimlig, men tydligen är det fyra olika som gäller, nämligen en neutral tweed, en tidlös tweed, en enfärgad tweed och en statementtweed.

Om den tidlösa tweeden skriver hon såhär:

Alla bör ha en tidlös ryttar-tweed från Ralph Lauren, de är klassiker som aldrig går ur modet! Riktiga hantverk!

Alla bör alltså ha en sådan. Okej, då vet jag.

Om statementtweeden skriver hon:

Här möts färg, form samt material i en otrolig skapelse som tar dina outfits till en helt ny nivå! (Snarare till ett helt nytt solsystem..)

Ett nytt solsystem… Herregud, jag orkar inte.

Nejmen allvarligt nu. Jag vet att Mogi är en person som konsumerar otroligt mycket. Jaja, ni behöver inte dra den där ”men läs inte bloggen då om du stör dig”-raddan för jag vet redan det. Men den här grejen med att försöka få sin konsumtion att framstå mindre som onödig lyxkonsumtion genom att lägga fram den som nödvändigt för att bygga någon slags ”garderob” som all ”bör” ha, jag fattar det inte. Ändå stöter jag ofta på så kallade guider till vad en kvinna bör ha i sin garderob. Ungefär som om inte en klädintresserad person (en person som läser sådana böcker) redan visste det?

Ofta i konsumtionsbloggar inriktade på kläder så används ord som ”klassisk”, ”tidlös” och ”bra kvalitet” för att liksom markera att detta minsann inte är någon pryl man köper bara för att köpa utan minsann är en kvalitetsprodukt såväl i utförande som i utseende. Ibland är det en ”investering” vilket alltså ska förstås som något man kommer använda så mycket att man lika gärna kan lägga tio tusen på det.

Jag är så nyfiken. Tror Mogi att om hon köper dessa fyra tweeds (som hon ju för övrigt redan har och säkert fler därtill) så kommer hon liksom inte att ha något begär sedan. Att hon har byggt den ”perfekta” garderoben med tidlösa kvalitetsplagg och att hon kommer nöja sig med det?

Sen blir jag också så skeptisk när folk använder ord som ”tidlös”. Om man köper plagg man är bekväm med, som sitter bra och som är snygga så kommer väl de också att vara tidlösa? Jag har en massa kläder som jag använt år ut och år in för att jag verkligen gillar dem men det är ju inte som att jag, när jag köpte det, tänkte att ”detta är tidlöst, jag kommer kunna ha det för evigt”. Jag tänkte: detta är ett plaggs om jag tycker är snyggt och bekvämt.

Visst kan man spendera extra på saker som håller hög kvalitet, speciellt om det är typ jeans som man ju i regel har en längre tid. Men jag kan bli så matt på alla dessa uttryck och resonemang som konsumtionsgalna människor använder för att berättiga sig stundtals helt hutlösa konsumtion. Bara inse faktum: du kommer aldrig någonsin att ha den ”perfekta garderoben” som gör att ditt konsumtionsbegär stillas. Du kommer alltid att ha ett begär av mer, för ditt begär är inte grundat i ett verkligt behov av att ha fyra olika tweeds i din garderob utan i att ständigt köpa mer, mer och mer. Vägen ur detta (om du nu vill ut) är inte att bygga den perfekta garderoben utan att inse att det finns andra, betydligt viktigare, saker i livet.

Readrottningen.

Bara för att alla älskar dubbelmoral så jävla mycket så ska jag nu kungöra att jag tänkte åka in till stan och shoppa nu. H&m har sommarrea och de ha ringen smak i Bryssel så alla fina grejer finns kvar.

Jag är för övrigt drottningen av h&m:s sommarrea. Hittar alltid skitbra grejer mycket billigt. Känner mig lycklig på grund av att jag shoppat. Älskar billigt.

Nåja. Nu ska jag gitta.

Företag tjänar pengar på att skapa könsskillnader.

Lisa har skrivit om konsumentansvar och företagsansvar, och landar i slutsatsen att det är konsumenterna som ansvarar för vilka produkter som finns på marknaden eftersom vi ”uppenbarligen köper skiten”. Detta är ganska vanligt när man själv kritiserar konsumtionssamhället eller företag, man får höra att allt detta egentligen stammar ur konsumenternas efterfrågan. Om efterfrågan inte funnits hade inte företagen heller gjort det, resonerar man.

Tanken verkar vara att det är tillverkarnas fel att vi har olika färg på kläderna, eller att det är tillverkarnas fel att vi vill kunna bli slanka och lyckliga av bara tre minuter om dan. Jag ser det snarare som att vi människor vill handla bikinis till våra tvååringar, så därför säljer tillverkare bikinis till tvååringar.

Det är såklart sant att det företag som tillverkar en produkt ingen efterfrågar inte kommer att bli långlivat. Däremot tror jag absolut inte på den idé som vissa har om att efterfrågan efter diverse produkter liksom är konstant, att den finns inuti oss till någon kommer på att tillverka dem. I så fall vore ju inte reklam nödvändigt, framförallt inte i den utsträckning vi har det nu.

Företag vill skapa behov hos människor. Ett sätt att göra detta på är att göra en produkts användningsområde mindre än vad det skulle kunna vara genom att få det att verka exklusivt för olika grupper. Ett typiskt sådant exempel är tjej- och killkläder för barn. Även om barn inte har börjat se tillräckligt olika ut fysiskt för att olika skärningar och så vidare ska behövas så skapar man artificiella skillnader genom att könskoda kläderna. Detta leder såklart till att användningsområdet begränsas, du kan till exempel inte låta den rosa tröjan gå i arv från din dotter till din son utan måste köpa en ny istället. Vem tjänar på detta, om inte tillverkaren.

Samma sak gäller för mans- och kvinnorakhyvlar. Det är ju fan ingen större skillnad egentligen, och det finns inte heller något behov av en särskild kvinnorakhyvel. Ändå skapas den, vilket i sin tur skapar en känsla av att mansrakhyveln är fel. Plötsligt måste ett hushåll med en man och en kvinna äga två rakhyvelsskaft istället för ett. Det är helt enkelt ett mycket smart sätt att öka folks efterfrågan på.

Företag tjänar pengar på att uppväcka behov hos människor. Att då säga att det är människorna som ska sluta med att ha dessa behov tror jag är att börja i fel ände. Jag tror inte att vi har dessa behov naturligt, utan att de är skapade av företag som tjänar stora pengar på dem.

Räcker det inte med att allt som är för tjejer är rosa med fjärilar och att allt som är för killar har bilar på sig.

Jag fattar verkligen inte det här. Om man säljer jeans för både killar och tjejer, varför kan man inte bara låta samma mått vara samma storlek för båda könen? En skillnad på tio centimeter i vidd beroende på om jeansen är för en kille eller tjej är väldigt mycket, speciellt om det är för barn.

Det finns så många andra sätt man kan särskilja tjejers och killas kläder på, måste man göra det i själva storleken? Räcker det inte med att allt som är för tjejer är rosa med fjärilar och att allt som är för killar har bilar på sig? Så jävla onödigt.

Era rubriker: Dagens outfit: kläderna gömda längst in i garderoben (dom man aldrig använder).

Jag har gjort en jättestor garderobsutrensning ganska nyligen så jag har inga fula kläder kvar. Det här är det enda plagg som överlevt trots att jag aldrig använder det. Jag tycker den är himla fin men färgen matchar mitt hår ganska illa och dessutom är den lite för fin för att det ska uppstå naturliga tillfällen att använda den. Köpt second hand, såklart.

Rubriken kommer från kik.