Frågan har dykt upp om det är okej med mansseparatism, när det uppenbarligen är okej och rentav hyllat med kvinnoseparatism. Mitt svar är ja. Mansseparatism kan, liksom kvinnoseparatism, vara ett kraftfullt verktyg för att kunna diskutera kring könsroller och liknande, vilket såklart är fantastiskt oavsett vilket kön det är. Ett vanligt exempel på könsseparatism är när en delar upp sig i kvinnor och män i en könsblandad förening och diskuterar olika problem. Ofta är det kvinnor som är drivande i detta, vilket såklart beror på att det generellt är kvinnor som förlorar på att befinnas sig i könsblandade grupper, eftersom de får mindre utrymme till männens fördel. Däremot finns det absolut inga hinder för män att göra detsamma, och jag tycker inte heller att det är principiellt fel. Det viktiga är vad som sker inom dessa grupper.
Grejen är att det finns en massa organisationer och föreningar som i praktiken är mansseparatistiska utan att för den sakens skull problematisera kring mansrollen, tala om kön och könsnormer och så vidare, utan snarare ägnar sig åt att reproducera den typen av ideal. Jag tänker bland annat på sportvärlden som i mångt och mycket är könsseparatistisk, inom vilken det verkar reproduceras en hel del maskulinitet, helt utan ifrågasättande av dessa könsnormer. Sådant tycker jag såklart är tråkigt.
Ett än större problem är alla de maktcentrum i världen som är i praktiken mansseparatistiska, såväl inom politiken som företagsvärlden. I många av dessa sammanhang finns det inga eller försvinnande få kvinnor. Även om dessa sammanslutningar såklart inte är uttalat mansseparatistiska så är de de i praktiken.
När jag talar nedsättande om mansklubbar och liknande så syftar jag inte på uttalat mansseparatistiska sammanslutningar som finns på samma premisser som kvinnoseparatistiska: det vill säga för att kunna ha ett forum för att tala fritt om saker som pressar utifrån ens könstillhörighet. Det är en utmärkt arbetsmetod.
Givetvis finns även kvinnoseparatistiska sammanslutningar som reproducerar könsroller. Ett bra exempel är väl gymmet Rosa skrot. Ett gym endast för tjejer tycker jag i sig inte är en dålig idé eftersom det nog kan finnas många kvinnor som känner sig hotade i mäns sällskap. Dock säljs Rosa skrot in med stereotypt kvinnliga saker, såsom läppstift och höga klackar. detta är inte en form av kvinnoseparatism jag stödjer, utan jag ser egentligen bara hur den ytterligare förstärker en av patriarkatets primära mekanismer, nämligen isärhållandet. Alltså idén om att det finns vissa grejer som endast passar för ett av könen.
Bilden är tagen från Genusfotgrafen.