Den största kulturkrocken.

Av alla grejer jag upplevt här i Bryssel så är nog den största kulturkrocken följande. Det enormt korkade systemet på bankomater.

Först sätter man in kortet. Man blir påmind om att inte glömma kortet. Man trycker ”ok”. Sedan får man välja belopp. Man måste alltså aktivt bekräfta att man läst uppmaningen om att ta ut kortet.

Sedan kommer denna ruta upp. En väldigt tydlig varningstext och sedan fyra stjärnor. Det betyder att man ska slå in sin kod, men det kan man fan inte tro eftersom det ser ut som ett felmeddelande. Längst ner finns även en knapp för att få kortet tillbaka. Vet inte hur många gånger jag tryckt på den för att jag trott att något är fel.

Sen väntar man jättelänge innan  pengarna kommer och blir påmind igen om att inte glömma kortet. Även denna påminnelse måst man okeja innan man får gå vidare i det spännande spelet.

Sen får man pengarna. Och så blir man påmind igen om att inte glömma kortet. Men man måste trycka på den jävla knappen för att få kortet.

Det är ju så oändligt mycket smartare att göra som så att man får pengarna efter att man tagit ut sitt kort som alla andra bankomater jag någonsin använt innan har fungerat. Men icke. Istället detta aspuckade system.

Det mest osmakliga på hela jorden.

För nån vecka sen åkte jag kollektivtrafik(!). Plötslig slog det mig vad det absolut osmakligaste en människa skulle kunna göra är. Nämligen att säga: ”tar du kort eller” till en tiggare.

Jag visualiserade detta skeende och mådde lite illa. Log åt min egen finurlighet sådär. Fy vilken hemskhet jag hade fantiserat ihop! Totalt osannolikt!

Berättade sedan det hela för mig pojkvän. Han sa: ”det har jag varit med om, flera gånger”. Han framhöll det dessutom som att det är något folk säger lite då och då, att det inte är en helt ovanlig kommentar liksom.

Satan vad jag blev paff. Här hade jag suttit och tänkt ut en osmaklighet av episka mått och så hade tydligen min pojkvän bevittnat detta ske flera gånger. Så hemskt! Vilka fruktansvärda människor det finns! Och satan vad verklighetsfrånvänd jag är.