Etikett: kriminalitet

Onödig sensationsjournalistik om kriminalitet.

Aftonbladets politikerkollblogg skriver ett otroligt tramsigt inlägg om att före detta värderånare Liam Norberg (som det för övrigt finns en schysst dokumentär om här) hjälper kristdemokraterna genom att medverka i ett seminarium om kriminella ungdomsgäng. Inte för att Aftonbladet skriver det rakt ut, men det finns ett jävligt tydligt drag av sensationsjournalistik över den rubriken. Jag tänker på ”granskningen” samma tidning gjorde om huruvida nämndemän var dömda eller ej.

Det är väl fantastiskt att personer som sadlat om från den kriminella banan ändå är intresserad av att prata om sitt förflutna? Ännu bättre är att ett parti som Kristdemokraterna vågar ta med deras röst i sitt evenemang.

Detta är anledningen till att jag vill läsa kriminologi (ska göra det på distans och halvfart bredvid nationalekonomin i höst). Människors inställning till kriminella är för taskig. Jag läste i boken Åtgärdslandet som jag tipsade om innan att människor i allmänhet står till höger när det rör sig om frågor om brott och straff, men till vänster i frågor om fördelningspolitik. Jag läste även i Jämlikhetsanden (som du kan läsa Erikas braiga referat av här) att man i mer jämlika samhälle tenderar att ha en mycket mer human inställning till kriminella.

Jag ser samtidigt hur synen på kriminalitet tuffas till i samhället. I mina ögon är detta ett tecken på sämre sammanhållning, på större demonisering av ”de andra” och därmed mindre vilja till förlåtelse. Det finns inga belägg för att hårda straff minskar kriminaliteten, snarare tvärtom. Det här skulle ja så gärna vilja utforska och förändra. Jag tror att det säger väldigt mycket om ett samhälle hur man ser på kriminella.

Här tycker jag att media har ett stort ansvar. Jag förstår att det är bekvämt med denna typ av sensationsjournalistisk. Folk blir upprörda över att regeringspartier samarbetar med ”kriminella” (fast de sedan länge skrotat den banan) länkar på facebook och ba ”gu så hemskt”. Man kan fråga sig: varför tillmäts detta ens nyhetsvärde? Personer med olika bakgrunder och erfarenheter bli såklart bjudna till seminarium, och det är väl enbart rimligt att man på ett som berör kriminalitet bjuder in en person med erfarenhet. Tråkigt att Aftonbladet ska vända detta som de gör, anspela på folks fördomar och moralistiska uppfattningar kring kriminalitet istället för att hylla tilltaget.

Anton Abele är på riktigt ett hot mot demokratin.

Få har väl missat att 18 år gamla Anton Abele har kommit in i riksdagen (även om det ännu inte skett officiellt).

Här skriver Viktor Barth-kron om varför Anton Abele är ett hot mot demokratin, i själva verket handlar artikeln om att det är kasst att personvalssystemet inte fungerar emn det är hursomhelst läsvärt.

Nog om det, Anton Abele är nämligen i mina ögon ett verkligen hot mot demokratin. Inte Abele som enskild individ, dock, men de vindar som blåser i samhället som har fått honom att komma så långt.

Detta läste jag i dagens DN men jag hittar inte artikeln på nätet. Det är en liten intervju med Anton Abele.

Anton Abele menar att det är ett problem med kränkningar på nätet och att ”det inte var det yttrandefriheten var till för”. Jag antar att han i förlängningen kan komma att mena att yttrandefrihet endast ska gälla vissa givna uttalanden. Så är det förvisso redan, men när folk resonerar som Anton Abele riskerar det att komma sådana begränsningar i allt större grad.

Yttrandefriheten finns för att säkra demokratin. Visserligen är kommentarer om Anton Abeles haka knappast bärande för att demokratin ska fungera, men om man börjar rensa ut det man inte tycker att ”yttrandefriheten är till för” så har vi i slutänden ett samhälle där bara mysradikala åsikter får ta plats, som t.ex. att det är dumt att slå folk (ett uttalande Anton Abele har fått stor uppmärksamhet för).

Yttrandefriheten kan av naturliga skäl inte villkoras, helt enkelt av den enkla anledning att det inte ska vara en subjektiv fråga vilka uttalanden som är ”yttrandefriheten är till för”, det är ju det som är själva grundtesen i yttrandefrihet, att även människor med obekväma åsikter ska kunna komma till tals. En typisk obekväm åsikt är att Anton Abele har en stor haka, en obekväm åsikt i Tyskland på 40-talet var att Judar var lika mycket värda som andra människor och en obekväm åsikt i Sverige på 50-talet var att det är dumt att tvångssterilisera folk. För att sätta det i perspektiv, liksom.

Vidare tycker Anton Abele att man ska införa strängare straff för våldsbrott och säkert en massa andra brott. Det tycker han för att ”man ska bli straffad så mycket att man aldrig gör om det”. Det finns INGET, verkligen inte en enda jävla rapport som visar på att strängare straff minskar återfallsrisken eller den totala kriminaliteten i ett samhälle, snarare föreligger sambandet vara tvärtom. Att föra en sådan politik är inte bara korkat utan direkt oansvarigt.

Ja, detta är ju för mina kloka bloggläsare totalt uppenbara slutsatser, så jag behöver nog inte tjata mer om det. Men ett sorgligt faktum att att många tycker att yttrandefriheten kan villkoras till att endast innefatta åsikter som ”yttrandefriheten finns till för” och att man inte behöver se till forskningsresultaten för att dra slutsatser kring straffsatser. En sån person (och säkert flera andra) sitter just nu i riksdagen.