Etikett: kriminell

Problemet är visst våra fördomar, för utan fördomar så skulle det inte finnas några att besanna.

Marcus Birro har skrivit en krönika som handlar om att han blev lurad för att han hjälpte en flicka i rullstol att ta upp en väska från marken, men den var tom och flickan kunde gå. Dessutom kunde hon inte svenska (fast han trodde det) och det stod massa baltiska män omkring henne, som han antar samarbetade med henne. Men det hände inget, han gick bara vidare.

Då inser jag att jag är lurad.
Hon förstår inte vad jag säger, känner kanske igen ordet polis, och när hon dessutom plötsligt reser sig upp ur rullstolen (som i en scen ur en roman av Stephen King) och männen vid statyen börjar röra sig i vår riktning, skyndar jag vidare över grusgången, ner mot stationen.

Jag undrar bara: vad är hotet? Har han blivit utnyttjad, skadad? Han gav henne ju inte ens några pengar, han drabbades bara av medlidande och plockade upp en väska. Jag måste ärligt säga att jag inte riktigt begriper var han vill komma med sin krönika. Han kände sig utnyttjad för att han gjorde flickan en tjänst men nu anar att det fanns en dunkel avsikt i det hela.

Han skriver om att han inte kommer vilja ge pengar till tiggare mer, att han kommer se sig omkring efter medhjälpare. Men tror Marcus Birro att dessa människor är onda, att deras syfte är att skada honom? Om det enda sättet flickan kan få pengar på är att fejka att hon är invalid, är inte det okej, egentligen? Att fejka att man sitter i rullstol är väl inget man gör för skojs skull, det är något man gör om man inte har en annan utväg.Tror Marcus Birro att det finns en stor tiggarkonspiration, med människor som gör allt för att lura av hårt arbetande sportjournalister deras surt förvärvade slantar?

Det är inte fördomarna och inskränktheten som hotar oss. Det är när dessa far-hågor besannas som vi förminskas, som vi blir rädda på riktigt, som vi låter våra erfarenheter prägla oss. Med all rätt. Då är det precis som om vi inte längre vill visa världen vilka varmhjärtade idioter vi är som blir lurade av småbarn i rullstolar.

Och allt utmynnar i slutänden i ett försvarstal för att han ska kunna strunta i folk i fortsättningen. För det är trots allt inte han som är fördomsfull, utan hans fördomar har en enda gång blivit besannade.

Det intressanta här är det faktum att jag många många gånger fått ”bevis” på att till exempel snaggade ariska killar är nazister, jag har också träffat många helt idiotiska vita människor. Det betyder inte att jag tror att alla är det. Men om man träffar 100 snälla invandrare och en dum, då är det plötsligt en fördom som blivit besannad, för det fanns liksom en fördom från första början. Om man nu har en fördom från första början så är det klart att man tar allt som kan gå för bevis som bevis. Så problemet är visst våra fördomar, för utan fördomar så skulle det inte finnas några att besanna.

Anton Abele är på riktigt ett hot mot demokratin.

Få har väl missat att 18 år gamla Anton Abele har kommit in i riksdagen (även om det ännu inte skett officiellt).

Här skriver Viktor Barth-kron om varför Anton Abele är ett hot mot demokratin, i själva verket handlar artikeln om att det är kasst att personvalssystemet inte fungerar emn det är hursomhelst läsvärt.

Nog om det, Anton Abele är nämligen i mina ögon ett verkligen hot mot demokratin. Inte Abele som enskild individ, dock, men de vindar som blåser i samhället som har fått honom att komma så långt.

Detta läste jag i dagens DN men jag hittar inte artikeln på nätet. Det är en liten intervju med Anton Abele.

Anton Abele menar att det är ett problem med kränkningar på nätet och att ”det inte var det yttrandefriheten var till för”. Jag antar att han i förlängningen kan komma att mena att yttrandefrihet endast ska gälla vissa givna uttalanden. Så är det förvisso redan, men när folk resonerar som Anton Abele riskerar det att komma sådana begränsningar i allt större grad.

Yttrandefriheten finns för att säkra demokratin. Visserligen är kommentarer om Anton Abeles haka knappast bärande för att demokratin ska fungera, men om man börjar rensa ut det man inte tycker att ”yttrandefriheten är till för” så har vi i slutänden ett samhälle där bara mysradikala åsikter får ta plats, som t.ex. att det är dumt att slå folk (ett uttalande Anton Abele har fått stor uppmärksamhet för).

Yttrandefriheten kan av naturliga skäl inte villkoras, helt enkelt av den enkla anledning att det inte ska vara en subjektiv fråga vilka uttalanden som är ”yttrandefriheten är till för”, det är ju det som är själva grundtesen i yttrandefrihet, att även människor med obekväma åsikter ska kunna komma till tals. En typisk obekväm åsikt är att Anton Abele har en stor haka, en obekväm åsikt i Tyskland på 40-talet var att Judar var lika mycket värda som andra människor och en obekväm åsikt i Sverige på 50-talet var att det är dumt att tvångssterilisera folk. För att sätta det i perspektiv, liksom.

Vidare tycker Anton Abele att man ska införa strängare straff för våldsbrott och säkert en massa andra brott. Det tycker han för att ”man ska bli straffad så mycket att man aldrig gör om det”. Det finns INGET, verkligen inte en enda jävla rapport som visar på att strängare straff minskar återfallsrisken eller den totala kriminaliteten i ett samhälle, snarare föreligger sambandet vara tvärtom. Att föra en sådan politik är inte bara korkat utan direkt oansvarigt.

Ja, detta är ju för mina kloka bloggläsare totalt uppenbara slutsatser, så jag behöver nog inte tjata mer om det. Men ett sorgligt faktum att att många tycker att yttrandefriheten kan villkoras till att endast innefatta åsikter som ”yttrandefriheten finns till för” och att man inte behöver se till forskningsresultaten för att dra slutsatser kring straffsatser. En sån person (och säkert flera andra) sitter just nu i riksdagen.