Etikett: kritik

Om kritik.

På sista tiden har ”kritik” eller ”internkritik” blivit ett nästan heligt ord när det talas om feminism. Det är väldigt väldigt fint och bra att kritisera saker och ting, speciellt om det råkar vara en rörelse som jobbar emot förtryck. Att utifrån en feministisk grund kritisera patriarkatet står däremot inte lika högt i kurs.

Positionen som kritiker är väldigt bekväm. Det är lätt att peka ut vad som är fel, desto svårare att komma med egna förslag på hur en kan göra istället. Med detta inte sagt att kritik skulle vara något dåligt; det är tvärtom ofta ett första nödvändigt steg för att komma vidare i teoribildningen. En måste alltid se att något är fel innan en kan börja fundera på vad som vore ett bättre alternativ eller en väg framåt.

Vår rörelse kan inte handla om kritik, utan kritiken måste vara ett inslag i ett större projekt. Kritiken ska hjälpa oss framåt. Det finns saker jag kan störa mig på som jag inte yttrar eftersom jag inte tror att det vore särskilt konstruktivt. Det finns saker som jag tycker är fåniga, som stör mig något oerhört, som får mig att bli alldeles matt, som jag låter vara eftersom jag inser att det inte kommer hjälpa kampen mot patriarkatet.

Men detta menar jag inte att vi inte ska kunna kritisera varandra, däremot anser jag att kritiken bör ha mål och mening. Varför sysslar vi egentligen med internkritik? Syftet är ju inte att vi är emot feminism, i så fall hade en knappast kunnat kalla det internkritik (även om det såklart inte hindrar vissa från att göra det ändå). Det handlar ju om att vi genom kritiken ska bli bättre, starkare, hitta bättre strategier. Internkritik är något annat än kritik utifrån, internkritikens syfte borde ändå vara att stärka rörelsen i projektet att nå det slutliga målet. Det betyder inte att vi måste vara sams, men det betyder att den som gör anspråk på att framföra internkritik borde vara lojal mot den feministiska idén, alltså viljan att störta patriarkatet. Jag är ofta hård i min kritik av feminister, men syftet med min kritik är inte detsamma som när jag kritiserar liberaler. Gällande feminister tror jag ju fortfarande på de grundläggande idéerna, jag är fortfarande lojal mot rörelsen. Min kritik kommer sig av kärlek och lojalitet mot projektet.

Sen funderar jag också på hur en förhåller sig till kritik. Idag tycker jag mig se en viss inställning som är att så fort det är kritik, då ska den tas på allvar. En måste lyssna på kritiken, och det spelar egentligen ingen större roll vad det är för kritik. Ungefär som om kritik alltid var värd att ta till sig. Kritik kan också vara bra eller dålig, mer eller mindre genomtänkt. Mycket av den kritik som jag stöter på är såväl okunnig som oskarp, även då den kommer från feministiskt håll. Till exempel så stöter jag ofta på missuppfattningen att radikalfeminismens teoretiska grund skulle vara någon slags odefinierad ”extremism” och ”manshat” vilket helt saknar stöd. Men jag stöter också ofta på relevant kritik som jag då försöker ta till mig, till exempel kritiken mot radikalfeminismens anspråk på kvinnor som en homogen grupp.

Jag har svårt att ta den som inte själv försöker ge sig i kast med uppgiften att formulera strategier på allvar när denne levererar kritik. Med detta menar jag inte att en behöver ha en fullständig teori, det har få människor, men däremot att en ska ha ägnat lite tid åt att fundera på möjliga framkomliga vägar. Att bara kritisera utan att själva vilja formulera ett bättre alternativ eller i alla fall peka ut en annan riktning anser jag inte är särskilt seriöst. Resultatet av sådan kritik är ofta att en ger upp projektet helt och hållet; hur en än gör blir det fel. Min åsikt är ändå att det är bättre att försöka och göra fel än att vara passiv. Jag har svårt att se något som mer fel än att ge mitt passiva medgivande till detta samhälle.

Jag tänker också att ingen teori är felfri, alla har sina problem. Men de flesta teorier har också tydliga förtjänster. När jag hör kritik mot till exempel radikalfeminismen, som jag ju själv anser mig tillhöra, så tänker jag inte att jag ska förkasta hela den radikalfeministiska teorin utan snarare att jag ska begrunda och vidareutveckla mina teorier utifrån detta. Jag ser det inte som att de olika feministiska perspektiven är ”fasta” kategorier, utan snarare som olika inriktningar eller tanketraditioner som har mycket gemensamt och utvecklas med och genom varandra. När det målas upp skarpa motsättningar, nästan som krig, mellan till exempel queerfeminism och radikalfeminism vill jag påpeka att kritiken av heterosexualiteten är grundläggande inom båda perspektiven. Jag tror inte att vi ska måla upp större motsättningar än vad som faktiskt finns där, med detta inte sagt att vi inte ska låtsas om de faktiska motsättningarna. Men bara för att feminister tycker olika i vissa frågor eller har olika perspektiv så innebär inte det att all grund för gemensam kamp är bortblåst.

Polisen måste kritiseras.

Det är intressant det här. När en kritiserar polisen får en alltid ett gäng kommentarer i stil med ”men vad vet du om deras arbete???”. Inte så mycket faktiskt, då jag inte är utbildad polis, men jag vet att deras syfte är att upprätthålla lag och ”ordning” och att de gör detta på demokratisk grund. Detta måste ju ge mig rättigheten att säga något om deras arbete? Det är ju trots allt så att jag är en av dessa medborgare från vilka polisen hämtar sin legitimitet. Det är ju inte som att polisen är någon slags ideell organisation, utan det är människor som har fått extra befogenheter för att upprätthålla demokratiskt fattade beslut.

Jag vet inte allt vad polisen gör, och mycket de gör är säkert fint och bra, men jag vet också att polisen i många fall gör jävligt keffa saker. Till exempel: misshandlar människor som uttrycker missnöje kring polisens agerande, som nu under Pride. Det handlar liksom inte om att de ”avhystes” lite snällt utan om att de blev attackerade och fick pepparsprej i ansiktet.

Eftersom jag saknar full kunskap om polisen och polisens metoder så kritiserar jag det jag ser, i det här fallet poliser som använder våd mot personer som gått med poliskritiska plakat. Att jag inte har hela bilden gör inte att jag inte kan kritisera det som från min synvinkel verkar vara ett maktmissbruk. Om det finns omständigheter som gör min tolkning fel så kan dessa läggas fram i ljuset, istället för att rakt av säga ”du har ingen rätt att ha en åsikt, för du vet inte allt om polisen”. Så jag har ingen rätt att ha en åsikt om hur våldsmonopolet som teoretiskt existerar på bland annat mitt mandat utövas?

För grejen är, att vi kan inte lita blint på polisen. Polisens metoder måste genomlysas, granskas och kritiseras. De sitter på en jävligt viktigt post i samhället. Att enskilda personer saknar full kunskap om polisen gör inte att vi inte kan eller bör kritisera dem, bristen på kunskap är ju rentav ett av huvudproblemen. Det funkar inte att ha en organisation som är sjukt otransparent, och sedan mena att den inte går att kritisera just på grund av detta.

Om en tror att polisen gör allting rätt är en faktiskt mest bara väldigt väldigt naiv. Vi måste se den inneboende risk för maktmissbruk som alltid finns när en har en organisation likt polisen och vi måste försöka stävja den risken genom att ständigt uppmärksamma övertramp, ständigt efterlysa mer transparens. Och framförallt; vi måste alltid alltid håla polisen ansvarig för de övertramp de gör sig skyldiga till. Ty de är, i tjänst, inga ”vanliga medborgare”.

Om Marx.

Tycker ni ska läsa min diskussion med ”Eva” här för ett skolboksexempel på hur folk som tror att de vet något om Marxism men egentligen inte har någon koll kan låta. Personen menar bland annat att Marx hänvisade till Lenin, som alltså var 13 år då Marx dog.

Överlag är det intressant när folk kritiserar Marx, för de ställer så sjukt höga krav. Det kan låta typ ”Marx är helt värdelös eftersom det inte har blivit kommunism än/eftersom vi har bytt ut arbetsvärdelära mot marginalnytteteori/pga TILLGÅNG OCH EFTERFRÅGAN”. Ungefär som om dessa krav ställdes på någon annan teoretiker.

Jag säger såklart inte att Marx har rätt i allt, det är det väl ingen som tycker om någon som levde för flera sekel sedan. Däremot säger jag att hens teorier och vidareutvecklingarna av dem har något relevant att säga oss även idag, och att de åtminstone bör behandlas som en del av vår idéhistoria. En nej, det skyfflas undan och göms i någon vrå, behandlas ibland som en kuriositet men alltid med brasklappen ”men vi vet ju alla hur det blev i Sovjet”, utan att ens försöka förstå Marx kritik av samhället.

Kan det ha att göra med att det finns jävligt många människor som har som mission att smutskasta feminismen?

När jag säger att jag inte stött på olika grejer bland feminister så betyder inte det att de inte förekommer alls, det är jag fullt medveten om. Givetvis kan en enskild person inte ha koll på alla feminister och det begriper jag så väl så väl. Vad jag menar att säga med uttalandet är att det inte är något vanligt förekommande. Jag anser mig ändå vara relativ väl beläst på den feministiska rörelsen och tycker det verkar konstigt om något som jag inte sett över huvud taget vore ett vanligt förekommande fenomen.

Såhär. Det finns idioter i alla läger. Det finns säkert någon som kallar sig feminist som tycker att män med små kukar ska avrättas. Jag tycker dock inte det, det är inte heller vanligt att feminister tycker det. Troligen så dras alla politiska rörelser med den här typen av knäpphuvuden. Skillnaden ligger i hur rörelsen förväntas agera kring det hela.

Och här finns det något speciellt med feminismen. Det är nämligen otroligt vanligt att feminister uppmanas till att ta avstånd från den här typen av grejer, ofta utan hänvisning till var det förekommit. En får lätt känslan av att det är någon som hört från någon och så vidare. När någon väl har något att komma med så är det inte sällan något otroligt gammalt, såsom den där jävla ”män är djur”-grejen som inträffade för åtta år sedan och som dessutom ledde till ett ramaskri inom den feministiska rörelsen och även föranledde Wachenfeldts (alltså hen som sa det) avgång eller något som sagts av någon som inte alls är framträdande i den feministiska rörelsen eller ens uttalad feminist.

Jag vet liksom inte vad jag ska säga. Givetvis är jag emot idioti i alla dess former men jag kan liksom inte kommentera allt dumt som sägs och görs, jag är ledsen. Jag kan inte ägna denna blogg åt att ta avstånd från personer som säger dumma saker. Ibland kritiserar jag andra feminister när det händer något som jag bedömer vara intressant, eller om det är någon internfeministisk debatt som pågått som jag känner att jag borde uttala mig i, men jag kan och vill inte uttala mig i alla jävla saker nån feminist har sagt eftersom jag tycker att det är typ liiite mer relevant att krossa patriarkatet.

Ofta säger folk att dessa ”extremister” gör att den som inte är så insatt i feminism kan tro att det är så feminismen ser ut, och att vi ”riktiga” feminister därför borde ta avstånd. Av allt som skrivs och sägs om feminism i offentligheten så är en otroligt liten del den här typen av skit. Alltså verkligen en yttepytteliten. Att människor tror att det är representativt för feminismen handlar knappast om att det är det första en hittar när en googlar feminism, utan att det finns en massa personer som av olika skäl ägnar sig åt att sprida denna dynga. Ibland är det uttalade målet att smutskasta feminismen, ibland handlar det om att ”hjälpa” feminister att ”ta avstånd” från detta eller ”föra diskussion” eller något liknande. Det är den sista kategorin jag blir som mest irriterad på, detta på grund av den otroliga fegheten i deras agerande.

Okej om en sprider skit om feminismen och är ärlig med sina intentioner, men att få det att framstå som att en egentligen bara vill ”hjälpa till” tycker jag är så otroligt fånigt. Nej, du vill inte hjälpa till. I så fall hade du inte skrivit ett jävla inlägg där du återigen drar upp dessa inaktuella eller irrelevanta exempel och får det att framstå som att detta på något vis utgör ett stort problem inom den feministiska rörelsen. Personer som tycker att män med små kukar ska dödas är lika lite ett problem för feminismen som människor som tycker att tiggare ska avrättas utan rättegång är ett problem för borgerligheten. Det är inte en representativ åsikt, det är inte ett problem inom rörelsen.

Det är bara gammal hederlig idioti och sådant förekommer tyvärr överallt, men folk har av någon anledning jävligt svårt att fatta detta just när det kommer till feminism. Kan det kanske ha något att göra med att det finns jävligt många människor som gjort det till sitt jävla mission att bekämpa feminismen? Kan det kanske vara så att feminismen blir lite extra hårt ansatt inte på grund av att den har större problem utan på grund av att det finns många som blir jävligt obekväma av att få sina privilegier ifrågasatta och gör allt för att smutskasta rörelsen som gör det?

Så jag ber er som känner för att skriva en massa om feminismens problem att vänta lite, typ kolla upp fakta och så, och sedan försöka fundera på om det verkligen är relevant att skriva om detta, om det verkligen är et problem inom feminismen eller om det bara är så att folk är idioter som folk är mest. Kanske kan ni istället skriva lite om moderater, antifeminister eller sverigedemokrater som har sagt dumma saker. Det händer ju också, liksom. Bara en tanke.

En bloggregel.

Det är inte ofta detta sker men nu tänker jag faktiskt sätta upp en bloggregel (tvärtemot vad många tror så censurerar jag ytterst sällan kommentarer). Från och med nu är det fan förbjudet att hålla på med vulgärkritik av kommunismen i detta kommentarsfält.

Jag titulerar mig själv inte kommunist men jag läser mycket nutida kommunistisk filosofi och hämtar många av mina idéer därifrån. Jag är så jävla trött på att en inte ens kan nämna orden kommunism, klasskamp och liknande utan att folk ska hålla på och gnälla om Ddr och att vissa vänsteranhängare minsann inte öppet fördömt det. Snälla, skärp er. Jag orkar inte bry mig om vad ”vissa vänsteranhängare” tycker och tänker. Jag är intresserad av att diskutera frågor som tas upp på den här bloggen. Om en bara är intresserad av att basha på vänstern med hjälp av vulgära anklagelser som att alla kommunister skulle vara emot allmän rösträtt så kan en faktiskt använda sig av ett annat forum för det, förslagsvis flashback.

Jag kräver en något högre nivå på debatterna här än så, jag förväntar mig i alla fall att den som ser detta som en allmän plattform för att kritisera vänsteridéer ser till att läsa in sig lite på vad dessa idéer faktiskt är, vad människor som idag bekänner sig till dessa idéer står för och så vidare.

Så ta mig på mitt ord när jag säger att den som inte kan hålla sig ifrån den här typen av vulgokritik kommer att bli censurerad och eventuellt utslängd helt. Så, nu vet ni.

Olika typer av kritik.

Det finns två komponenter i min kritik mot Sl. Den första är strikt ideologisk: jag tycker att kollektivtrafiken ska finansieras offentligt. På grund av att det är miljövänligt, samhällsekonomiskt effektivt och framförallt principiellt viktigt att människors möjlighet till förflyttning i vardagen inte begränsas av ekonomi. Att alla inte håller med om detta begriper jag, och det är såklart en fråga som måste lösas på politiskt plan.

Den andra komponenten handlar om Sl som företag. De flesta borde kunna hålla med mig om att ett företag med statligt monopol och som är delvis finansierat med skattepengar borde använda dessa på ett sätt som stämmer överens med folkets intresse. Av detta skäl blir jag irriterad när Sl ägnar sig åt väldigt mycket marknadsföring, onödiga satsningar och så vidare i samma veva som de höjer priserna.

Ett bra exempel på detta är de nya spärrarna. Dessa spärrar är relativt enkla att forcera, man kan dels trycka isär dem, ”lura” dem med en jacka eller väska eller gå bakom någon annan. På valtrafikerade stationer så är det faktiskt enklare att ta sig förbi dessa än de som fanns innan eftersom det går folk igenom dem hela tiden. De är dessutom väldigt ofta trasiga och slår igen på folk så att de skadar sig. Oavsett om man är för nolltaxa eller ej så borde man kunna se problemet i att ett företag som finansieras med skattepengar och är i monopolställning ägnar sig åt sådan skit istället för att öka kvaliteten på områden där det faktiskt efterfrågas av resenärerna eller sänka priserna.

Islamkritik.

Detta med att vara ”kritisk mot Islam” är ju populärt nu. Det säga att man ”måste kunna” kritisera Islam. Visst kan det finnas relevant kritik mot Islam, det förnekar jag inte. Eller, det finns garanterat relevant kritik mot grenar, praktiker och uppfattningar inom Islam. Det är också viktigt att i ett öppet samhälle kunna diskutera och kritisera olika religioner och företeelser. Problemet uppstår när det blir ett ensidigt fokus på att ”kritisera” en enskild religion, som dessutom kopplas starkt ihop med en etnisk grupp.

Du kan säga att det är skillnad på religion och etnicitet och det stämmer såklart. Samtidigt måste man förstå att religion är geografiskt bunden och att det framförallt i allmänhetens ögon ofta sammanblandas. Om man då bidrar till en hätsk stämning mot en religion som förknippas med vissa utseenden och ursprung så kommer det att bidra till en hätsk stämning mot dessa personer. De mesta religionen är i någon mån förknippad med vissa etniciteter, vidare är den förknippad med vissa kulturella yttringar eftersom religionen ofta är en stor del av kulturen.

Givetvis ska man göra allt för att till exempel stoppa terrorism, religiöst inflytande i lagtext, sekter och så vidare. Detta gäller oavsett vilka trosuppfattningar dessa element vilar på. Det är knappast så att islamistiskt terrorism riskerar att bli ett accepterat inslag i samhället, inte heller föreligger det någon risk att sharialag ska införas. Det är ett hjärnspöke hos vissa främlingsfientliga grupper att dessa risker skulle existera. Om vi ser till hur verkligheten är beskaffad så har vi precis fått in ett främlingsfientligt parti i riksdagen som främst riktar in sig på den så kallade ”islamiseringen” och även andra partier driver frågor som till exempel burkaförbud, vilket uppenbart är en attack mot Islam.

Det sägs att Islam är en helig ko och att man inte få kritisera den. Jag tycker att man ofta hör kritik mot just Islam och jag ser också att staten ofta skyddar den som är ”kritisk” eller till och med aktivt provocerar, som till exempel Lars Vilks. Däremot finns det en gräns för hur länge det är intressant att lyssna på främlingsfientliga konspirationsteorier, hur mycket utrymme de kan tillåtas ta och så vidare. Personligen tycker jag att de får ta alldeles för mycket utrymme idag.

Det kan vara bekvämt att säga att man inte är emot en folkgrupp utan mot en religion, men konsekvensen av att så hårt hetsa mot en religion blir automatisk att skapa hätsk stämning också kring vissa folkgrupper. Tänk er själva att ni invandrade till ett land där religionen som var dominerande i det land ni kom ifrån ständigt ”kritiserades” och att det var tydligt vilket ursprung ni hade. Resultatet skulle bli att ni stötte på fördomar, och för att undvika dessa så skulle ni troligen bli tvungna att ständigt ”motbevisa” dem genom att förkasta ert ursprung, de traditioner och uppfattningar som kommer från den kulturella kontexten.

Så innan du säger något ”kritiskt” mot Islam så ta en funderare på hur samhällsklimatet ser ut idag, vilka intressen din kritik kan tänkas tjäna och så vidare. Vissa saker kan leda till mer skada än nytta om de sägs, även om de i sig är sanna. Vissa saker behöver inte sägas igen eftersom de redan är vedertagen sanning. Till dessa hör till exempel att det är kefft om någon tvingas böra slöja, niqab eller burka, om någon blir dödad på grund av att familjens heder måste upprätthållas, om någon dödar oskyldiga för att sätta press på att införa sharialag och så vidare. Ingen tycker att detta är något bra, men genom att ständigt upprepa det så skapas dels bilden av att det är et större problem än vad det är, dels att det finns något slags utbrett muslimkramande i samhället som skulle leda till att saker likt dessa förlåta på löpande band. Sådant är inte fallet, och därför tycker jag att alla ”islamkritiska” borde tagga ner.

Det blir bättre!

Alltså, det är ju hög kvalitet på mina opponenter denna helg. Rimliga invändningar, uttryckt i trevliga ordalag och upplagt för konstruktiva diskussioner där man kan uppnå förståelse för varandra. Dock att vissa av er fortfarande gör misstaget att blanda ihop mig med ”vissa genusmänniskor/feminister” som ofta inte ens är namngedda (ibland tvivlar jag på att dessa människor ens finns). Men fortsätt såhär!

Jag är ingen allmän slasktratt för dina åsikter om saker och ting.

Ganska ofta så kommer det någon jävel här och bara: ”du måste våga ta debatten om detta! Kolla på detta videoklipp/film/läs denna rapport/bok och sedan kan vi se hur mycket feminist/socialist du är!” och när man sedan inte gör detta så tycker de att man är ohederlig och så vidare.

Såhär va. Jag är säker på att din film eller bok eller vad det är kan vara bra och spännande och att den kanske skulle kunna innehålla argument eller ”bevis” jag inte kan argumentera emot. Men jag tänker ändå inte se den. Det finns en massa olika skäl till detta, för det första så får jag en massa tips om artiklar, böcker och filmer dagligen, både personligen och i människor allmänna länktips. Jag gör ett urval här, utifrån vad jag är intresserad av. Jag har ingen skyldighet att kolla på just din grej och tänker troligen inte heller göra så om din ingångspunkt är: ”ha! Denna kommer motbevisa hela din ståndpunkt”. Varför? För att sådana tips brukar vara någon ”ögonöppnande” dokumentär som presenterar någon jävla konspirationsteori. När folk säger att deras grej är ”ovinklad” blir jag extra avtänd.

Folk tycker att om man är offentlig med sin åsikt så måste man vara ständigt öppen för kritik och debatt. Jag har absolut ingenting emot att revidera mina uppfattningar kring saker och ting, men jag gör det på mitt vis och i min takt. När någon går in här med det primära syftet att ”motbevisa” mig om saker och ting så bli jag genast skeptisk. Det kan man ju såklart göra i enskilda frågor, men att försöka motbevisa hela min ideologiska hållning med ett litet klipp verkar inte som en vidare rimlig målsättning.

Vidare så brukar dessa personer nästan alltid ha en i grunden felaktig uppfattning om vad min ideologiska hållning faktiskt är, vilket såklart gör mig ännu mindre sugen. För min del spelar det ingen roll om du har någon bra kritik av Valiere Solonas på lager, för jag tycker inte som hon.

Så om du vill ”kritisera” mig och mina åsikter och vill att jag ska ta till mig det så har jag en liten checklista:

  • Vet du vad jag egentligen tycker? Du vet kanske att jag är feminist, men det betyder inte att jag tycker att män är djur. Gör lite efterforskningar och återkom med kritik mot specifika uttalanden eller något jag faktiskt sagt mig tycka. Det blir ganska meningslöst annars.
  • Vet du vad du själv vill ha sagt? Allmän dravel om att jag måste ”kunna ta kritik/kunna te en debatt” duger inte riktigt. Formulera din kritik ordentligt.
  • Kritiserar du min ideologi eller en specifik sak/rörelse inom ideologin? Var noga med att skilja på dessa. Det blir menlöst för mig med uttalanden som ”vissa tycker detta, därför suger din ideologi”. Om du bara vill försäkra dig om att jag inte tycker så, fråga rakt ut istället för att ”konfrontera” mig med detta ”fel” inom min ideologi. Det gör mig bara irriterad när någon tror att alla företrädare för en ideologi delar alla åsikter.
  • Om du vill att jag ska läsa en bok, kolla på ett filmklipp eller liknande, skriv då en kort introduktion till vad det handlar om, varför du tycker jag ska ta del av det och vem/vilka som är avsändare. Om det kommit upp någon kritik av detta, skriv då även om det. Skriv typ inte ”detta är ovinklat” för det är bara fånigt, inget är ovinklat! Jag tar det inte på allvar när människor framställer något som Sanningen™ av förklarliga skäl.
  • Gå inte in med den där skitaggressiva tonen som många har tack. Jag förlorar intresset av att diskutera då.

Så. Om du funderar på detta så är nog dina chanser för att jag ska vilja ”ta debatten” högre, men jag vill påpeka att jag faktiskt inte har någon skyldighet att argumentera för min ståndpunkt mot alla som tycker annorlunda och jag har inte heller något intresse i att göra detta. Hur mycket du än önskar så är jag ingen allmän slasktratt för dina åsikter om saker och ting, som jag ska antingen besvara eller ta till mig.

Tillväxtkritik.

Jag twittrade lite angående det här att det råder närmast politisk konsensus kring att alla jobb behövs. Jobb är idag någon slags politisk överideologi, där det tas för allmän lag att det är bra med jobb. Villkoren för dessa jobb ifrågasätts från vänsterhåll, men desto ovanligare är det att man talar om nödvändigheten i vad som produceras på dessa jobb. Jag tänker att oavsett hur trygga anställningarna är och hur bra villkoren är så finns det gott om jobb som inte behövs, detta för att det på dessa jobb produceras saker som inte behövs. Ibland, eller ganska ofta, blir det rentav destruktivt, som produktion av saker som håller låg kvalitet och inte skänker särskilt mycket mervärde till någon människas liv utan mest bara används för att konsumera för sakens skull eller visa status. Jag ser inte dessa produkter som nödvändiga.

De kan säkert vara nödvändiga för en speciell person, för att uppfylla ett artificiellt behov, i en given social kontext, såsom vårt samhälle idag där konsumtion används för positionering och dessutom som ett fritidsnöje. Däremot skänker dessa produkter inget mervärde till samhället i stort. Det finns inget samhälleligt behov av leksaker från McDonalds, detta behov skapades av McDonalds. Jag kan å det bestämdaste hävda att ingens liv har berikats i någon väsentlig mening av detta. Ja, någon kan väl säga emot och tycka att ”vem är du att säga vilka produkter som behövs och inte” men jag vänder mig emot sådan relativism. Vissa produkter är helt enkelt inte nödvändiga. Ingen hade märkt om de inte var där.

Att det produceras saker som inte behövs bevisas med den omfattande reklam vi utsätts för i våra liv. Är det någon som tror att vi hade konsumerat så mycket som vi gör om vi inte utsattes för reklam? Skulle inte tro det. Reklamen befäster samhällsnormen som går ut på att befästa sin person och sitt värde medelst konsumtion. Reklamen skapar behov. Därför är även reklam, i stort, ett onödigt arbete. Det finns undantag, som reklam med syftet att föra fram viktiga budskap.

Att det finns en så omfattande produktion av produkter som inte behövs annat än för att uppfylla det socialt konstruerade behovet vi har av att visa vilka vi är genom konsumtion är negativt i min mening. Inte bara för att jag tror att det gör oss olyckliga som människor då vi klär våra kroppar och personligheter i varumärken och låter dem definiera oss, det har också en väldigt markant effekt på miljön som inte riktigt går att diskutera bort. Konsumtionssamhället är helt enkelt en av de största orsakerna till den globala uppvärmningen. Vi köper så otroligt mycket saker, saker som läggs på hög, aldrig används och sedan kanske slängs med prislappen fortfarande kvar. Saker som vi fyller våra hem med, fyller våra liv med när vi spenderar tid på dem i dubbel bemärkelse; när vi väljer ut dem och köper dem och när vi arbetar för att få ihop pengar till dem. Det är även någon stackars människa som spenderar tid på att producera dessa ting.

När man säger detta så säger folk: ”men tillväxten då?” och detta är en rimlig invändning ty hela vårt ekonomiska system idag bygger på att människor producerar till stor del onödiga saker som andra människor producerar andra saker för att kunna köpa. Detta måste göras för det är det som får ekonomin, och alltså också samhället och världen, att gå runt.Vi har ett system som bygger på en ständig tillväxt, på ständig produktion och konsumtion av varor. Människor jobbar för att kunna köpa dessa varor, varor som man ofta kan anta egentligen inte skänker deras liv någon djupare mening. Hela vårt samhälle bygger på detta.

Jag är inte nationalekonom, jag vet fan inte ett jota om hur man kan organisera samhällen varken inom eller utanför tillväxt, men jag kan bara inte förstå hur man kan se detta och tycka det är ett rimligt samhällsbygge. Vi lever i ett system där vi antingen har tillväxt, vilket skadar planeten, eller ekonomisk kris, vilket sliter sönder samhällen och skadar människor. Och idag kan man till och med läsa i nyheterna att ekonomin förbättras, att den går uppåt, och detta utan att fler människor ens får jobb eller får det bättre. Vad ska ekonomisk framgång vara till för om den inte gör det bättre för människor? Alltså inte för ett gäng aktiespekulanter och företagsägare, utan för människor i stort. Varför är det ett politiskt mål med tillväxt om den inte tycks lösa de problem vi har?

Det måste skapas en debatt om tillväxt. Eller ja, den finns egentligen redan på en massa olika håll. Det som behövs är att tillväxtideologins klor kring det politiska samtalet bryts. Att man vågar ifrågasätta inte bara arbetets villkor, utan även vad arbetet faktiskt ska vara bra för. Behöver vi dessa saker som produceras, skänker de något mervärde eller är deras enda funktion att ingå som bytesvara i en transaktion av pengar, som vi behöver för att rådande system ska fortsätta snurra? Och i så fall, finns det inga andra, bättre sätt för oss att organisera vårt samhälle på? Något som inte innefattar att människor ska sitta en massa tid på jobb de hatar, för att producera och marknadsföra onödiga saker som sliter på miljön, för att sedan kunna ta sin lön och köpa saker de inte behöver för? Jag tycker att det låter som en rimlig målsättning att utforma ett sådant alternativ.