kroppshår – Fanny Åström

Min fixering vid min kroppsbehåring.

Ibland undrar människor över min så kallade ”fixering” vid min kroppsbehåring, framförallt mitt benhår. Det hela är lustigt med tanke på hur oerhört mycket mindre tid min kroppsbehåring tar i anspråk nu än när jag rakade mig, ändå är det nu jag anses fixerad för att jag typ… lägger upp en bild på insta på mina ben ibland? (här kan en fråga sig om en med rakade ben hade ansetts fixerad vid sin hårlöshet, min spontana gissning är nej)

Men för sakens skull tänkte jag ändå berätta om varför jag ändå tycker att det är viktigt, det här med min kroppsbehåring.

Igår när jag åkte tunnelbana så satt två stycken väldigt tillfixade tjejer i yngre tonåren framför mig. Jag kom att tänka på när jag själv var i samma ålder och såg en kvinna med orakade ben på tunnelbanan, och hur oerhört chockerande och äckligt jag tyckte att det var. Nu är jag själv samma kvinna. Jag vet såklart inte om de här tjejerna tänkte på det, men jag tänker mig att det finns vissa som reagerar.

Jag tänker på om någon då hade sagt till mig att jag en gång i framtiden inte kommer bry mig om huruvida någon i det offentliga rummet kan tycka att min behåring är äcklig. Jag hade troligen inte trott på den personen, just då var det en av de absolut viktigaste grejerna i livet, att inte uppfattas som äcklig av människor jag aldrig träffat och aldrig kommer ha en relation med.

Det här med att inte bry sig är liksom en så himla stor befrielse, jag tror att det är svårt att inse vidden av den om en aldrig har känt den pressen att ständigt fixa till sig för att tillfredsställa den manliga blicken. Jag tror att det är svårt att förstå befrielsen i att inte behöva gå omkring och bry sig så mycket om vad folk tycker och tänker om ens kropp. Därför är det helt enkelt en jävligt stor grej, det har lett till oerhört mycket personlig frigörelse för min del att sluta bry mig så jävla mycket om det där, och därför kan jag nästan känna mig lite fnissig när jag kollar på mitt benhår, för det påminner om denna resa.

Manlig vänlighet och att behandlas som en frågelåda.

Jag fick ett mejl från en man som undrade varför kroppshår är en så viktig fråga för feminister. Jag svarade med att fråga om hen hade gjort någon slags ansträngning att kolla upp saken själv innan hen mejlade mig. Det hade hen såklart inte (då hade hen hittat något) men tyckte att jag var otrevlig som inte svarade på frågan eftersom hen faktiskt hade ansträngt sig och haft trevlig ton.

Detta är ett sjukt vanligt beteende hos män. Om de gör minsta lilla ansträngning så tycker de att jag tacksamt ska rusa in i deras famn och tillgodose alla deras önskemål. Om de har försökt vara trevliga så ska jag liksom se det och bara vara jävligt glad och belöna dem alldeles oavsett hur trevligt beteendet faktiskt är. Om en man tycker att han har ansträngt sig så är det hans tolkning av situationen som gäller och inte hur hans försök faktiskt har mottagits. Det är kanske lite märkligt med tanke på att själva syftet med att vara vänlig borde vara att en annan person ska känna sig väl behandlad och inte att mata sitt ego eller att ha ett skäl till påtryckningar.

Jag vill inte bli behandlad som någon slags frågelåda. Jag tycker det är okej att folk frågar om min åsikt kring saker och ting men jag tänker inte svara på frågor om ”feminismen” i allmänhet, dels för att jag inte kan företräda ”feminismen” men också för att det för det mesta är sjukt jävla enkelt att bara hitta information själv. Jag menar, feministers inställning till rakning och kroppshår lär det ju finnas tusen och åter tusen texter skrivna om, jag kan för mitt liv inte förstå varför någon måste kontakta mig personligen med frågan istället för att typ skriva rakning/kroppshår i min sökruta.

Det händer också att kvinnor fråga mig om jag har skrivit något om vissa ämnen, skillnaden är att de brukar fråga på ett betydligt mycket mer ödmjukt sätt. Då brukar det låta typ ”hej Fanny det skulle vara jättesnällt om du berättade dina tankar om X eller länkande till en text om du har tid och lust”, och om jag inte har tid/lust så är det liksom ingen som blir förbannad. Sedan är det för det mesta frågor om saker som faktiskt är svåra att leta upp, typ specifika inlägg.

Men framförallt så frågar dessa personer mig i egenskap av just mig och inte mig i egenskap av random feminist. De fattar att jag inte är någon företrädare för ”feminismen” eller kan svara på frågor om vad ”feminister” tycker i ett givet ämne. Det tycker jag är sympatiskt. Jag diskuterar gärna, men jag vill inte vara en frågelåda.

Den socialt accepterade naturligheten.

Jag har funderat lite på det här med kroppshår på sista tiden, och vilken typ av behåring som anses fin/ful. Jag slutade för drygt ett år sedan med all form av rakning/ansning av kroppshår, utom det på huvudet dårå (var en person som skrev en indignerad kommentar om denna ”dubbelmoral” en gång).

På många ställen kan en se bilder på feminister som visar upp sina håriga armhålor. Detta är en kroppsbehåring som har ganska hög status inom feministiska kretsar. Ibland stöter jag på feminister som tycker att det är beklagligt att de själva inte har anlag för att ha en buske under armarna, för att de då inte kan göra detta statement. Jag förstår ju varför en tänker så, men tycker fortfarande att det är ganska paradoxalt att en kamp som ju handlar om att få låta sin kropp vara ifred istället får effekten att vissa önskar att de hade anlag för en annan slags hårväxt än vad de har naturligt.

Men hur är det med väldigt håriga armar, eller fingrar, eller ögonbryn som växer ihop? Hur är det med kvinnor som har skäggväxt?

Olika kvinnor har ganska olika kroppsbehåring, och möter utifrån detta olika reaktioner om de låter den vara. Det är enklare för en kvinna som har ganska gles och ljus behåring att låta den vara än för en kvinna som har grövre och mörkare hårväxt. Viss kroppsbehåring anses mer ”onaturlig” för kvinnor än annan, jag minns till exempel att jag slutade raka raggarsträngen sist av allt eftersom jag hade uppfattningen att detta inte var ett ställe där kvinnor hade hårväxt och att det därför var fel. Nå, jag hade ju uppenbarligen hårväxt där, vilket för övrigt en massa kvinnor har, då bör det ju inte vara något ”onaturligt” med det.

Jag funderar på värdet i att göra en viss typ av kroppsbehåring så symbolisk. Jag tänker att det har vissa fördelar, samtidigt som jag tror att det kan sno en del fokus från kärnfrågan, nämligen rätten att låta sin kropp vara utan att för den sakens skull behöva utstå trakasserier. Genom att låta håret under armarna symbolisera den ”naturliga” kroppsbehåringen i den uträckningen tänker jag att vi riskerar att osynliggöra de kvinnor som har en kroppsbehåring som blir än mer problematisk att visa upp offentligt. Vi riskerar att skapa ett ideal kring vad som är den accepterade naturligheten, den naturlighet vi kan via upp som ett feministiskt statement.

Folk som ”ogillar hår under armarna” kan aldrig dra gränsen mellan att ge uttryck för sin personliga preferens i en fråga och att fullkomligt förgöra personer som gjort ett annat val.

Detta är vad jag tycker är problemet med folk som snackar om att de inte tycker om kroppshår på kvinnor. DennisM har fått frågan vad han tycker och han svarar såhär:

Personligen så tycker jag inte att det är ok, det ser bara äckligt och ovårdat ut. Jag förstår faktiskt inte varför man väljer att inte raka armhålorna/benen som tjej. Vill man vara rebellisk och gå emot idealet finns det andra sätt att göra än att förstöra sitt yttre.

Jag hade varit helt okej med att han tyckte att det var fult och hade svarat enligt det på frågan. Om jag hade fått frågor om vad jag tycker om vissa utseenden så hade jag också svarat enligt mina preferenser. Man får ha en personlig smak.

Vad som däremot stör mig är att han skriver att det ”inte är ok”. Okej för vem, undrar jag då? När jag säger att något inte är okej så brukar det röra sig om saker som våld, stöld och så vidare som faktiskt inte är okej att ägna sig åt. Inte typ kläder, smink eller hår under armarna. Då skulle jag kanske skrivit ”jag tycker inte att det är snyggt”. Inte att det inte är okej.

Visare fortsätter han med att skriva att det är äckligt och ovårdat. Snälla Dennis, du fick en enkel fråga om kroppsbehåring på tjejer, du behöver inte dra upp hela jävla registret av förolämpningar för att visa hur illa du tycker om det.

Tyck gärna att kroppsbehåring är fult. Du kan välja en partner som har samma åsikter om kroppsbehåring som du har. Men man behöver faktiskt inte ge uttryck för precis alla åsikter man har om folks utseenden och livsval, inte ens när man blir tillfrågad. Det är detta som är mitt problem med folk som ”ogillar hår under armarna”, det är att de aldrig kan dra gränsen mellan att ge uttryck för sin personliga preferens i en fråga och att fullkomligt förgöra personer som gjort ett annat val gällande sin kroppsbehåring.