Jag tolkar denna debattartikel av Hanif Bali som något slags svar på reaktionerna kring Reinfeldts uttalande om att arbetslösheten bland etniska svenskar mitt i livet är låg. Av debatten kring uttalandet har jag snappat upp att många verkar tycka att Reinfeldts uttalande skulle vara rasistiskt, en kritik jag har väldigt svårt att förstå. Problemet är inte att han konstaterar vilka grupper som har problem på arbetsmarknaden, det är tvärtom väldigt rimligt eftersom vilka som drabbas av problemet säger något om hur problemet kan lösas.
Jag har lite svårt att förstå varför fokuset har hamnat på att Reinfeldt skulle vara rasist. Det har aldrig varit mitt stora problem. Problemet är ju att Reinfeldt inte är villig att kalla arbetslösheten massarbetslöshet även om den är högre än vad den var 2006, när Alliansen inte var sena med att kalla det massarbetslöshet. Att han sedan motiverar detta med att en av de mest privilegierade grupperna i samhället har låg arbetslöshet gör saken värre.
Det stämmer att det finns en diskriminering på arbetsmarknaden som gör att svenskar med annat etniskt ursprung blir diskriminerade. Det är inget konstigt med att konstatera den saken, det har tvärtom diskuterats länge politiskt utan att någon reagerat. Att man konstaterar att arbetslösheten är högre i dessa grupper innebär inte att man skyller problemet på dem, och det tror jag inte heller att Reinfeldt har försökt göra.
Man låtsas som om ett uppenbart samhällsproblem är ett problem som bara rör några enskilda grupper och alltså något som resten av samhället inte behöver bry sig om. Det är en retorik vars kärna liksom är någon slags uppdelning i vi och dem, i det friska samhället och det sjuka, som drabbas av problem oberoende av resten. Det är det jag ställer mig emot. Diskussionen om korrektheten i begreppet ”etniskt svensk” förefaller mig fullständigt likgiltig och missriktad.