Jag undrar om den som klagar på löspenisar och dekadens någonsin deltagit i Pride. Förra året då jag gick i paraden såg jag inte en enda löspenis. Det förekom säkert, men det är knappast det bärande inslaget i sammanhanget. En merpart av de personer som deltar i Pride upplever jag över huvud taget inte som ”dekadenta” i någon mening, även om jag inte tycker att det hade varit något problem om de varit det. Det är inte som att folk trycker upp löspenisar i ansiktet på små små barn, vilket lätt är det intryck man får när man läser konservativa personers kritik av Pride.
Det deltar en massa personer i Pride som ser ut som helt vanliga Svenssons, alltså sådana personer som vissa konservativa tycker att hbtq-personer ska marknadsföra sig själva som. När jag var i Pridehuset så såg de allra flesta ut på ett sätt jag aldrig hade reagerat på på stan. Min erfarenhet från paraden är precis densamma. Den som ser på paraden kommer att upptäcka detta, men om man likt Sara Skyttedal motsätter sig det hela för att man sett några personer med ”tokig” utstyrsel så är det klart att det blir svårt.
Allt som allt så är det inte hbtq-rörelsen som ska behöva ”bevisa” att de är som vanliga personer frånsett sexualitet. För det första behöver det inte ens vara sant, det är väl ändå ganska naturligt att den som tillhör en marginaliserad grupp delvis formar sin personlighet utefter den tillhörigheten. För det andra så är det inte de förtrycktas ansvar att bete sig på ett sätt som deras förtryckare kan tänka sig att acceptera. Då är det bara en ”frigörelse” på förtryckarnas villkor, inte en äkta frihet att få vara den person man är. Budskapet är att man ”får” vara homo eller bi men bara om man är det på ett icke förargelseväckande sätt. Bara man, i så hög mån det går, anpassar sig efter heteronormen.
Nåja, eftersom heterosexualitet är det som får sätta agendan i det offentliga rummet resten av årets alla veckor så tycker jag gott att de som upplever det besvärande med dessa människor kan stanna inne. Den som upprörs över sexualiseringen kan för ett ögonblick betänka alla fallossymboler och objektifierade kvinnor som trycks upp i ansiktet på vanlig tunnelbaneresenärer alla dagar, året om. Det är kutym i samhället att vi utsätts för bilder som kan vara påträngande och som vi inte har bett om, att det väcker reaktioner först när det har med hbtq-personer att göra är talande för att vi i själva verket inte har kommit så långt.