Etikett: maktstruktur

Feminism del två, om varför jag inte tänker kalla mig humanist.

Som feminist hör man ofta att man borde kalla sig humanist och inte feminist. Förutom att humanist kan betyda lite vad som helst och därför inte är något jag är intresserad av att kalla mig, eftersom det kan leda till missförstånd, så är dessa tu på intet sätt utbytbara uttryck. Nu utgår jag alltså från definitionen av humanism som jag antar att frågeställaren för det mesta har: att man tycker att alla människor ska vara lika mycket värda, typ. Personligen tycker jag att humanism i den bemärkelsen är en plattityd som saknar motstycke. Det är väl klart alla är lika mycket värda och ska bli behandlade jämlikt, men hur ska detta uppnås? Var finns ojämlikheterna?

Dessa humanister tycker att alla ska vara jämlika, inte bara män och kvinnor. Gott så. Deras argument brukar vara att man genom att kalla sig feminist dels bara tycker att kvinnor ska ”komma upp” till männens nivå men också att feminister inte vill att de orättvisor som drabbar män ska åtgärdas. Dessutom tycker de ofta att man bortser från andra viktiga strukturer, såsom ojämlikhet mellan olika etniciteter, religioner eller klasser.
Givetvis tycker jag att alla ska ses som lika mycket värda oavsett fysiska och kulturella omständigheter. För att detta ska kunna uppnås så behövs det till att börja med en analys av hur samhället ser ut och vari ojämlikheterna ligger. Det är rimligt att lägga fokus på det man kan bäst och i mitt fall är det ojämlikheter mellan könen. Feminismen och till exempel antirasismen utgår ju båda från att alla ska ha samma möjligheter men lägger fokus på olika maktstrukturer i samhället.

Ingen skulle anklaga Martin Luther King för att ignorera andra ojämlikheter i samhället för att han fokuserade på ojämlikheter mellan svarta och vita. Ingen skulle heller säga att han ville höja svarta ”över” vita för att han ansåg att svarta i dåläget var förtryckta. Men för att bry sig om könsmaktsfrågor måste man tydligen bry sig lika mycket om alla andra existerande maktstrukturer också. Detta är lite lustigt,för feminister är de enda som får höra att de borde bry sig mer om annat också.

Jag tycker att varje ojämlikhet som drabbar människor är värd en egen teoribildning och en egen diskussion kring vilka maktstrukturer som ligger bakom. Om man bara skulle säga att ”alla ska vara lika mycket värda” utan att definiera vari de största ojämlikheterna låg så skulle man inte komma nånvart. Maktanalys är grundläggande för all typ av bekämpning av ojämlikhet.
För att kunna lösa problemet med ojämställdheter i samhället måste man dela upp problemet. Det inte annat än rimligt att alla kämpar för att rätta till de maktstrukturer de tycker är mest problemetiska. Jag klagar inte på folk som primärt  är antirasister, miljökämpar eller för ett klasslöst samhälle för att de inte lägger tillräckligt mycket fokus på könsmaktsordningen. Jag förstår att de lägger sin tid och kraft där de tycker att det behövs och det är bättre att engagera sig ordentligt i ett projekt än att göra halvdant ifrån sig i alla. Jag önskar inte att alla var främst engagerade feminister, för om alla bara brydde sig om kön så skulle ju andra grupper i samhället ha det ganska tråkigt.
Det behövs också ett ökat fokus på ojämlikhet i allmänhet. Olika maktstrukturer måste undersökas. Hur fungerar de tillsammans? Vilka maktstrukturer är dominerande? Att låsa sig vid en maktanalys är destruktivt, oavsett om det är klass, kön eller ras. Även om mitt huvudsakliga fokus ligger på feminism så tycker jag att till exempel klassperspektivet bör lyftas fram för det är också viktigt. En maktanalys behöver inte utesluta en annan.

Om feminism.

Hanna Friden har som vanligt fått en galen ”antifeminist” på sig. Han tycker att feminsim är en djupt mansfientlig ideologi, vilket såklart är skitsnack. Men jag tänkte passa på att skriva lite om en vanlig missuppfattning rörande feminism.

En vän till mig tyckte att man skulle strunta i att tala om ”mäns våld mot kvinnor” och istället tala om ”våld” i allmänhet och lägga ett fokus på att bekämpa det. Han har förvisso helt rätt rörande att man ska bekämpa våld överlag, men anledning till att man talar om ”mäns våld mot kvinnor” och ser det som lite extra viktigt att lägga fokus vid är för att man tror att det är sprunget ur en samhällsstruktur är män förtrycker kvinnor.

Det är det som är att vara feminist: att tro att det finns en struktur i samhället som gör att kvinnor får nackdelar gentemot män och att tycka att den här strukturen är av ondo. Strukturen kallas med ett annat ord ”patriarkatet”.

Många ”antifeminister” tycker att man istället för att kalla sig feminist ska kalla sig humanist. Humanist i den här kontexten åsyftar, som jag förstått det, att man inte bara tycker att kvinnor och män ska vara jämställda, utan att alla ska vara jämställda på alla nivåer. Jag tycker att varje ojämlikhet som drabbar människor är värd en egen teoribildning och en egen diskussion kring vilka maktstrukturer som ligger bakom. Om man bara skulle säga att ”alla ska vara lika mycket värda” utan att definiera vari de största ojämlikheterna låg så skulle man inte komma nånvart, eftersom maktanalys är grundläggande för all typ av bekämpning av ojämlikhet.

På samma sätt säger folk att man ”inte borde tjata om kön utan se alla som individer”. Detta är helt sant. Få feminister tycker något annat än att alla ska ses som individer (förutom de spån som tycker att underbaraClara är ”ett hån mot feminismen” bara för att hon gillar att baka bullar). Grejen är att vi lever i ett samhälle där det finns en massa olika maktstrukturer som måste bekämpas för att vi ska kunna ses som individer. Patriarkatet är en av dessa maktstrukturer. Att invandrare diskrimineras är en annan.

Många kritiserar oss feminister och säger att vi vill förtrycka män eller att vi struntar i alla andra grupper som är drabbade av missförhållanden. Att feminister vill förtycka män är inte sant, vi vill bara utjämna maktbalansen män och kvinnor emellan. Att vi struntar i andra missförhållanden är en kritik som är helt orimlig. Det är väl bara naturligt att man bryr sig om de strukturer som drabbar en mest eller som man kan mest om. Ungefär som att det finns människor som kämpar för invandrare eller underklassen så kämpar vi för kvinnorna. Det lustiga är att den här kritiken bara riktas mot feminister. Jag har aldrig hört nån säga att t.ex. antirasister är dåliga för att de inte bryr sig om klasskampen. Det är i alla fall mycket ovanligt.

Man kan inte kalla sig feminist utan att tro att det finns ett strukturellt förtryck av kvinnor, för det är faktiskt det som är den primära innebörden av ordet. Om man bara tycker att ”alla ska vara jämlika” är man kanske ”snäll” men man är inte feminist.Därför kan man inte kalla sig humanist istället för feminist, för det är liksom inte samma sak.

Men tillbaks till exemplet. Man kan förvisso tycka att det är fel att lägga mer fokus på att bekämpa mäns våld mot kvinnor eller kanske till och med förneka att något sådant existerar, men om du är feminist så kan du inte byta ut fokuset på ”mäns våld mot kvinnor” till ”våld”, för då vore det inte feminism längre. Det är liksom det är är hela poängen.

Förresten svarade jag på några frågor om feminism till sidan tjejkraft. Finns att läsa här.