När alternativmedicin diskuteras så hörs ofta argumentet om holism, alltså att man inom de flesta alternativa synsätt ser ”hela människan” medan man bara ser symptomen inom skolmedicinen. Alternativmedicin bygger dessutom enligt utövarna på flera tusen år av kunskap och antas alltså på grund av tradition vara något bra.
Detta är för det första inte sant, även inom västerländsk medicin är man väl medveten om att kroppens olika delar påverkas av varandra, av ditt psykiska välmående och av yttre faktorer. Om du motionerar och och äter bra mår du bra och så vidare. Iden om att holism bara finns inom österländsk läkekonst är på det stora hela bara en välspridd myt.
Jag gick till en massör för några veckor sedan och hon talade mycket om hur mitt psyke och min kropp skulle samspela. Bland annat hade jag ryckningar i händerna som enligt henne kunde bero på att jag blivit överfallen och därmed hade kvar i muskelminnet att reagera vid beröring eller när jag kände att jag inte hade kontroll. Hon berättade också om att hennes jobb som massör inte bara är att massera, utan även att tala med patienten om vad vissa spänningar kan bero på eller bara rent allmänt om livet. Det handlar om att få patienten att slappna av och känna en samhörighet, detta är folk som sysslar med alternativmedicin djupt medvetna om (massage är ju visserligen inte pseudo, men folk som sysslar med massage är ofta positivt inställda till alternativmedicin i stort och arbetssätten är liknande).
Alternativmedicins effekt bygger allt som oftast på placebo. När du ligger där och får nålar stuckna i dig kan det vara första gången på flera år du känner på din kropp, pratar om din kropp och ”tar hand om” din kropp. Medvetenhet om din kropp är bra för både den fysiska och den mentala hälsan och därför mår du ofta automatiskt bättre när du har ägnat den lite uppmärksamhet. Sen vill man nog gärna känna att det gav effekt vilket man således också gör.
Det som hjälper dig när du går hos en akupunktör är inte deras ide om var man ska sticka en nål för att det ska sluta göra ont i huvudet, det är att du får tid att känna och att någon ägnar dig uppmärksamhet och givetvis att du tror att det ska hjälpa. Man ska givetvis inte underskatta effekten av att bli tvingad att känna efter och reflektera över sin kropp men en sån behandling tar tid och tid är pengar, i alla fall när staten ska betala för en timmes akupunktur.
Mycket mer kostnadseffektivt är då att ordinera yoga eller liknande mindfullnessträning, det ger inte bara samma positiva effekt på välmåendet utan är även just träning, vilket alla är överens om är bra. Det riskerar inte heller att vara skadligt, och eftersom det är så jävla hypat som träning för välmående så kan man nog få lite placebo på köpet. Men framförallt är det mycket billigare, det kostar 150 spänn för en timme på stockholms stads gym, istället för 800 drygt spänn i timmen som de flesta akupunktörer, homeopater och liknande kvacksalvare tar.