Etikett: miljö

Mer om ekologisk mat.

Rörande det här med att handla ekologiskt. Det är många som har tankar och idéer om vad en borde och inte borde prioritera/prioritera bort. Vissa prata om att de minsann handlar ekologiskt trots att de lever på si och så lite pengar och så vidare. Inför detta känner jag väldigt mycket ”kul för dig”. Jag tycker att det är orimligt att kräva att andra människor ska göra prioriteringen att lägga sina sista slantar på ekologisk mat istället för att göra något kul.

Det är samma sak med politiskt arbete. Det finns en massa människor som har heltidsjobb, familj och ÄNDÅ tar sig tid för att syssla med olika former av aktivism. Detta är såklart jättebra men det är ingenting en kan förvänta sig av alla. Och ja, jag ser på feministiska livsstilsval på samma vis. Att till exempel välja bort sin heteromonogama relation, vänner eller familj på grund av sina värderingar är något som många gör, men ingenting en kan förvänta sig av alla.

Alla kan och kommer inte att prioritera ekologisk mat, och det är faktiskt helt okej. Lösningen ligger inte på individnivå utan på samhällsnivå.

Politisk förändring kommer sig inte av att enskilda individer anstränger sig mer, utan av att det skapas möjligheter för att leva på ett annat sätt. I klimatfrågan måste det skapas möjligheter för att leva hållbart. Det är i första hand en politisk fråga, alltså en samhällsfråga. Det handlar inte om att enskilda individer ska välja eller inte välja ekologiskt.

Jag ser den moralism som finns kring frågan om ekologisk mat som oerhört kontraproduktiv. Jag ser det som ett sätt att individualisera en politisk fråga och få människor som är engagerade i en väldigt viktig fråga att fokusera på sin personliga livsstil snarare än det samhälle de lever i. Jag tror helt enkelt inte att det är en lösning på någonting att enskilda börjar välja ekologisk mat, och därför ser jag det som något väldigt negativt när typ miljöorganisationer lyfter fram det som om det vore någon slags lösning, något som alla människor bör och kan engagera sig i.

Jag har inget emot att vissa handlar ekologisk mat, men jag tycker inte att de är några jävla miljöhjältar för den sakens skull. Jag tror att till exempel antikapitalistiskt engagemang är bra mycket viktigare för miljön på lång sikt, och jag väljer hellre att lägga min tid, min kraft, mina pengar på sådant än på att köpa rätt slags mjölk eller vad det nu kan röra sig om.

Jag skulle önska att miljöorganisationer kunde lägga mer fokus vid hur vi kan och bör förändra samhället i stort istället för enskilda individers livsval. För det är ju faktiskt på produktionen vi borde kolla istället för på vad som landar i matkorgen. Vem är det som tjänar på miljöförstöringen, vilka intressen är det som driver den framåt? Jag tror att en ökad medvetenhet kring detta skulle göra mer för miljön är uppfordrande listor om att alla har råd att prioritera ekologiskt.

Alla kan inte handla ekologiskt.

Läste lite om det här med ekologisk mat på Naturskyddsföreningens hemsida. Såhär tycker de att en ska bemöta en person som tycker ekologisk mat är för dyr:

Det är den andra maten som är för billig.  Tänk om kemikaliejordbruket skulle stå för kostnaderna för vattenrening, utarmning av biologisk mångfald, hälsoskador, övergödning… Då skulle vi få veta vad maten egentligen kostar – den är svindyr.

Dessutom har vi i Sverige aldrig lagt så lite pengar på mat som nu. Istället prioriterar vi prylar, boende och resor.  Vi slänger en tredjedel av maten – samtidigt säger vi att vi inte har råd med ekologiskt. Vi lägger 40 procent av matutgifterna på kakor, läsk och andra tomma kalorier – samtidigt säger vi att vi inte har råd med ekologiskt. Och vi köper så mycket kött att det har blivit både ett folkhälsoproblem och ett massivt miljöproblem. Om vi istället skulle stuva om våra matkassar – med mindre kött, halvfabrikat, snask och mer grönsaker och ekologiskt – så skulle det inte märkas i våra plånböcker.

Jag undrar, vilka är dessa ”vi” som det skrivs om i den här texten? Jag tvivlar på att alla ingår i dessa ”vi”, som har dessa levnadsvanor. Det är verkligen inte alla som har råd att köpa en massa prylar eller resa. Att vi som samhälle spenderar en massa pengar på till exempel snask betyder inte att alla individer som ingår i det gör det. Många lever på marginalerna och har varken råd med godis eller ekologiskt.

Vidare; det går inte att plötsligt sluta lägga pengar på ”prylar”, boende och så vidare. Vissa prylar kan en absolut prioritera bort, men till exempel mobiltelefon och dator är ett måste för många. Samma sak med nya kläder, hygienartiklar och så vidare. Det är helt enkelt inte socialt accepterat att gå omkring med ofräscha kläder, otvättat hår eller vad det nu kan röra sig om. Vi lever i ett samhälle där väldigt mycket konsumtion är en direkt social nödvändighet, det funkar inte att hänvisa till hur en levde för typ 50 år sedan och säga att vi borde prioritera likadant som dem. Det går inte att som enskild individ fatta det beslutet, om en inte kan och vill plöja ner extremt mycket engagemang i att föra någon slags ”alternativ livsstil”.

Att säga att maten är ”för billig” är ett jävla hån mot människor som inte har råd med mat. Och ja, sådana finns. Det finns till och med gott om dem. Att vissa inte har några problem med att få budgeten att gå ihop är såklart jättekul för dem, men det är verkligen ingenting som kan generaliseras till alla i detta samhälle.

Jag äter i princip veganskt och lagar all min mat från grunden, ändå har jag inte råd att köpa ekologisk mat. Det skulle vara oerhört mycket dyrare än den Ica Basic + utreade varor-diet jag går på just nu. Visst, jag skulle kunna ”prioritera” bort saker såsom tidningar, böcker, besök hos min kurator och så vidare, men jag vill faktiskt hemskt gärna ha råd med andra saker än min direkta överlevnad. Det kan en såklart ha åsikter om, men jag tror att de flesta vill kunna göra annat än att äta och ha tak över huvudet.

Att ”köpa mindre halvfabrikat”, det vill säga laga mer mat från grunden, är dessutom något som kräver tid och engagemang, något som många människor inte har.

Faktum är att ekologiskt kräver mycket av individen. Det kräver pengar, engagemang, tid och ork att ”prioritera rätt”, navigera mellan olika miljömärkningar och så vidare. Alla människor har inte dessa resurser, och det är väldigt viktigt att begripa innan en börjar snacka om vad alla kan och borde göra.

Tänk om vi snälla skulle kunna ta oss en närmare titt på det här kapitalistiska systemet där profit går före allt, såväl människor som miljö, istället för att snacka om vad människor borde göra för personliga livsstilsval. Jag har en känsla av att det skulle kunna lösa ganska mycket mer.

Miljöproblemen är en politisk fråga.

Elsa skrev om det här med att bry sig om miljön på twitter. Nu var det förvisso ganska många dagar sedan, men jag skriver om det ändå. Hon skrev att hon inte bryr sig om miljön personligen, även om hon vet att den är viktig. Som exempel menade hon att hon inte sopsorterar, köper ekologiskt och så vidare.

Sopsortering och att köpa ekologisk mat må vara bra, men om man ser det i förhållande till miljöproblematiken i stort så är det en löjligt liten del. Miljöproblemen har såklart först och främst sitt ursprung i en galopperande konsumtion. Jag köper inte heller ekologiskt men jag ser mig ändå som en miljöengagerad person. Detta beror på att jag är engagerad i miljöfrågan som politisk fråga, inte som en fråga om att dagligen göra 100 små miljövänliga val.

Om man ska snacka miljövänlig livsstil så är det absolut bästa sättet att vara miljövänlig att konsumera så lite som möjligt. Det hjälper även att inte äta kött eller mejeriprodukter och åka kollektivt. Däremot att äta ekologiskt kött eller ha en elbil ger inte en särskilt stor miljövinst om man jämför med att hela avstå från dessa produkter som ju de flesta faktiskt inte har något behov av.

Peaches skrev apropå Elsas twittrande om att ett ekonomiskt tänk ofta är detsamma som ekologiskt. Detta tror jag verkligen stämmer; den som gör genomtänkta köp av saker hen faktiskt har ett behov av eller vet kommer höja hens livskvalitet avsevärt (som i mitt fall min kamera samt tillbehör till den) kommer troligen även att leva relativt miljövänligt. Personer med mer pengar och alltså mer pengar att köpa saker för står idag för en övervägande del av miljöproblemen. Samtidigt tycker jag att miljövänlighet och ekonomi hänger ihop alldeles för lite.

Idag när man köper ekologiskt så ses det som en bonus, något men betalar extra för för att få. Det tycker jag är absurt. Företagen som producerar dessa produkter lever av jorden, de tjänar pengar på att exploatera jorden yta, djur och växter och dessutom miljön. Det borde vara en självklarhet att ett företag miljösäkrar sin produktion, inte en bonus man måste betala extra för.

Miljöfrågan för mig är inte en fråga om att konsumenter ska göra miljövänliga val dag ut och dag in, det är en fråga om att företag som lever av jorden också ska säkerställa att det de gör är hållbart. Jag tycker inte att man ska gå omkring med dåligt samvete om man inte köper ekologiskt, visserligen är det utmärkt om man gör det men miljöfrågan är en fråga som framförallt måste och kan lösas politiskt, genom att företag tvingas ansvara för sin produktion.

Konsumtionsuppehåll.

Alltså. ”Reportage” i tidningar som handlar om medelklasskvinnor som tar något slags konsumtionsuppehåll är något som ger mig allergiska reaktioner. Hur kan det vara intressant att en person med gigantisk garderob (vilket alltid är fallet) inte köper några kläder på typ tre månader. Det hela slutar alltid enligt följande: visst var det bra att inte shoppa för jag köpte inte massa saker jag inte behöver men jag tänker ändå gå tillbaks till min konsumtionsinriktade livsstil, dock typ skriva en bok om hur man uppdaterar sin garderob med en symaskin.

Det finns aldrig något djupare perspektiv presenterat, aldrig någon analys av varför vi har ett sådant begär att konsumera eller vad det gör med samhället på längre sikt (mer än det lite ytliga ”miljön” som alltid nämns pliktskyldigt i någon parentes). Det är ingen seriös konsumtionskritik utan bara ytterligare en guide till hur markerar sin livsstil med hjälp av sina shoppingvanor.

Och ja, så kan man väl få ha det och det är väl strängt taget bättre att folk blir intresserade av att byta livsstil på grund av modenycker än att de inte överväger det alls men jag blir bara så himla matt på det otroligt ytliga synsättet på något så allvarlig som överkonsumtion. Hela den där grejen att precis allt som har någon slags ideologisk kraft ska omvandlas till ett yttryck för medelklassmänniskors vilja att positionera sig socialt.

Hyckleri och konsumentmakt.

Väldigt bra krönika om hyckleri skriven av Liv Strömquist. Jag blir alltid så arg när folk drar upp detta med hyckleri i politiska debatter. För det första är det ofta helt jävla irrelevant eftersom samhället vi lever i inte alltid skapar förutsättningarna för att leva på det sättet, för det andra är det att lägga dimridåer över verkliga argument. Som när Benke skrev den där texten i Dn om att det röda skulle rinna av kulturens fana och tyckte att alla vänsterkulturarbetare var hycklare eftersom de både var vänster och köpte Ipads. Om de hade varit konsekventa hade de inte köpt Ipads, var Benkes åsikt i frågan.

Fast om man över huvud taget inte tror på konsumentmakt som en lösning på världsproblemen, vilket tenderar att vara ett ganska liberalt sätt att se på saken, så spelar det ingen jävla roll. Jag tror inte att det är ett effektivt sätt att få Apple att sluta producera sina produkter i låglönefabriker att sluta konsumera deras produkter, jag tycker att man ska lösa problemet via lagstiftning som upprätthålls.Nu handlar jag förvisso inte från Apple i alla fall, men det har att göra med att jag tycker att deras produkter är grovt överprisade och inte med arbetsvillkoren i deras fabriker att göra. Jag försöker också hålla nere min privata konsumtion, men det är inte av miljöskäl utan för att jag tror att det gör mig lyckligare som människa.

Vad som däremot faktiskt är hyckleri på riktigt är att driva linjen att världsproblemen ska lösas genom att konsumenter bara väljer ”goda” produkter och i andra stunden köpa produkter som inte uppfyller dessa standarder. En person som å ena sidan hyllar de fria valen som alltings lösning och å andra sidan inte förmår låta sina egna fria val gå till det som är ”rätt” är ju en hycklare av stora mått.

Det liberala synsättet på konsumentmakt åskådliggör en tydlig skillnad i mål för de olika rörelserna. Liberaler tycker att det räcker med att alla konsumerar efter sitt eget samvete så att de kan vara bekväma med att just deras pengar inte går till något dåligt. Det är lite som att försvara rådande politik med att alla faktiskt fått vara med och rösta om den och att man får rösta på vad man vill. Kampen för bättre arbetsvillkor handlar emellertid inte om privata personers rätt att konsumera samvetsenligt, det handlar om arbetarnas rätt att få en skälig lön och schyssta arbetsförhållanden. Att konsumera samvetsenligt är världens enklaste sak, desto svårare är det att faktiskt förbättra villkoren för de personer som producerar en stor del av alla prylar i världen.

Konsumentmakt som koncept kräver ju att en majoritet av de som köper saker är intresserade av att ta reda på mer om företagen och köpa ”rätt” produkter. Jag är ledsen Benke, men jag tror inte på den lösningen. Jag vill se lagliga hinder mot att behandla människor som skit, inte att allt ansvar ska läggas på konsumenternas personliga moral. För så länge det finns folk som du, som faktiskt inte bryr sig om hur den som göra dina prylar mår eller vad de har för effekt på miljön, så kommer konsumentmakt helt enkelt inte fungera.

Vi måste börja tänka på hur maten vi äter påverkar miljön.

Matens pris är en bok jag ser hemskt mycket fram emot att läsa när den kommer. Den handlar om hur maten vi äter påverkar miljön, djuren och människorna som tar fram den. För den som är sugen på att höra lite redan nu så rekommenderar jag att nu lyssnar på reportageserien som finns på sr.se.

I och med detta så har det tydligen avslöjats att olika dieter som inkluderar mycket kött, alltså LCHF, atkins, stenåldersdieten och så vidare, har blivit sponsrade av köttindustrin. Att forskningen har blivit sponsrad är i sig inga konstigheter, det är klart att de företag och person som har ett intresse i att vissa samband vederläggs sponsrar att det sker. Det roliga är att många förespråkare av lågkolhydratskost har någon slags teori om att livsmedelsverket och typ pastaföretagen står i maskopi med varandra.

Problemet är ju tyvärr att forskning som är sponsrad ofta riskerar att inte vara objektiv. Som forskare ska man alltid angripa sitt ämne utan förutfattade meningar. Om man, som Annika Dahlquist, är helt övertygad om att ens diet är det bästa sättet att äta och dessutom får pengar till sitt uppehälle och sin forskning från folk som vill föra vissa saker i bevis så blir forskningen ofta inte objektiv. Det är ju en skillnad på att få en delsumma av ett företag, och att få hela sitt uppehälle bekostat av det, till exempel.

En annan grej som förespråkare av lågkolhydratskost ofta gör är att blanda ihop socker och kolhydrater. Det finns en massa olika kolhydrater, vissa är sockerarter och andra inte. Hur nyttiga de är beror på förgreningen och längden på kolhydratskedjan. Alla kolhydrater får inte blodsockret att rusa, det är faktiskt ren och skär lögn. Det är tråkigt att debatten har blivit så otroligt snedvriden, där vi som äter kolhydrater bli anklagade för att vara ”sockerberoende”. Trots att man, som jag, för det mesta äter enligt tallriksmodellen och sällan äter godis eller kakor. Man är inte sockerberoende för att man ibland är sugen på något sött, för helvete. Lika lite som man är alkoholist för att man ibland är sugen på en öl.

Jag tror säkert att LCHF fungerar för en massa människor. Det vi måste börja ifrågasätta är om dessa människor inte egentligen skulle må lika bra av en annan nyttig diet där man undviker socker. Många som äter LCHF går direkt från en riktigt onyttig livsstil till det, och då är det självklart att man mår bättre. Men man hade kanske fått samma resultat av Gi eller medelhavsdiet.

För LCHF är en direkt miljöfarlig diet. Man äter mer kött och mejeriprodukter när köttindustrin står för fan 18 % av koldioxidutsläppen och dessutom har en absurt hög antibiotikaanvändning och håller djur som mår dåligt och blir otroligt sjuka på grund av aveln. Man äter mer ovanjordväxande grönsaker vilket också tar mycket på miljön, med alla växthus som ska värmas upp året om. Övervikt är ett problem och jag förvägrar ingen att må bra, men jag tror inte att så många som 25 % av Sveriges befolkning har ett reellt behov av att äta så för att det är den enda som funkar eller ens det som funkar bäst. Och det måste vi faktiskt också tänka på när vi talar om kost.

En kavalkad av självrättfärdigande skitsnack.

Det är ju såklart helt jävla perfekt för Engla och Mogi och alla andra förment ”goda” lifestylebloggerskor att det nu har kommit en ben&jerrys-glass innehållande choklad där en del av intäkterna går till att ”rädda Östersjön”. Vilken grej att dels kunna tillfredsställa sitt aldrig mättade sockerbehov, finputsa sin tjejiga image, ha lite vardagslyx och ”göra skillnad” samtidigt.

Jag älskar det Engla skriver om det hela.

Jag tycker ibland det är svårt att veta var man ska börja för att kunna hjälpa till då det är oerhört mycket i våran värld som inte står rätt till. Jag gillar då när tex. sådana här kampanjer dyker upp, som gör det enkelt att delta och faktiskt göra något bra!

Herregud vilket självrättfärdigande skitsnack. Om du vill göra skillnad: skänk pengar till välgörenhet på regelbunden basis, lägg tid på urvalet också. Men framförallt: sluta vara sådana jävla konsumtionshoror.

Feminism del två, om varför jag inte tänker kalla mig humanist.

Som feminist hör man ofta att man borde kalla sig humanist och inte feminist. Förutom att humanist kan betyda lite vad som helst och därför inte är något jag är intresserad av att kalla mig, eftersom det kan leda till missförstånd, så är dessa tu på intet sätt utbytbara uttryck. Nu utgår jag alltså från definitionen av humanism som jag antar att frågeställaren för det mesta har: att man tycker att alla människor ska vara lika mycket värda, typ. Personligen tycker jag att humanism i den bemärkelsen är en plattityd som saknar motstycke. Det är väl klart alla är lika mycket värda och ska bli behandlade jämlikt, men hur ska detta uppnås? Var finns ojämlikheterna?

Dessa humanister tycker att alla ska vara jämlika, inte bara män och kvinnor. Gott så. Deras argument brukar vara att man genom att kalla sig feminist dels bara tycker att kvinnor ska ”komma upp” till männens nivå men också att feminister inte vill att de orättvisor som drabbar män ska åtgärdas. Dessutom tycker de ofta att man bortser från andra viktiga strukturer, såsom ojämlikhet mellan olika etniciteter, religioner eller klasser.
Givetvis tycker jag att alla ska ses som lika mycket värda oavsett fysiska och kulturella omständigheter. För att detta ska kunna uppnås så behövs det till att börja med en analys av hur samhället ser ut och vari ojämlikheterna ligger. Det är rimligt att lägga fokus på det man kan bäst och i mitt fall är det ojämlikheter mellan könen. Feminismen och till exempel antirasismen utgår ju båda från att alla ska ha samma möjligheter men lägger fokus på olika maktstrukturer i samhället.

Ingen skulle anklaga Martin Luther King för att ignorera andra ojämlikheter i samhället för att han fokuserade på ojämlikheter mellan svarta och vita. Ingen skulle heller säga att han ville höja svarta ”över” vita för att han ansåg att svarta i dåläget var förtryckta. Men för att bry sig om könsmaktsfrågor måste man tydligen bry sig lika mycket om alla andra existerande maktstrukturer också. Detta är lite lustigt,för feminister är de enda som får höra att de borde bry sig mer om annat också.

Jag tycker att varje ojämlikhet som drabbar människor är värd en egen teoribildning och en egen diskussion kring vilka maktstrukturer som ligger bakom. Om man bara skulle säga att ”alla ska vara lika mycket värda” utan att definiera vari de största ojämlikheterna låg så skulle man inte komma nånvart. Maktanalys är grundläggande för all typ av bekämpning av ojämlikhet.
För att kunna lösa problemet med ojämställdheter i samhället måste man dela upp problemet. Det inte annat än rimligt att alla kämpar för att rätta till de maktstrukturer de tycker är mest problemetiska. Jag klagar inte på folk som primärt  är antirasister, miljökämpar eller för ett klasslöst samhälle för att de inte lägger tillräckligt mycket fokus på könsmaktsordningen. Jag förstår att de lägger sin tid och kraft där de tycker att det behövs och det är bättre att engagera sig ordentligt i ett projekt än att göra halvdant ifrån sig i alla. Jag önskar inte att alla var främst engagerade feminister, för om alla bara brydde sig om kön så skulle ju andra grupper i samhället ha det ganska tråkigt.
Det behövs också ett ökat fokus på ojämlikhet i allmänhet. Olika maktstrukturer måste undersökas. Hur fungerar de tillsammans? Vilka maktstrukturer är dominerande? Att låsa sig vid en maktanalys är destruktivt, oavsett om det är klass, kön eller ras. Även om mitt huvudsakliga fokus ligger på feminism så tycker jag att till exempel klassperspektivet bör lyftas fram för det är också viktigt. En maktanalys behöver inte utesluta en annan.