Etikett: miljöpartiet

Några ord om symbolpolitik.

Miljöpartiet har, som ni kanske känner till, bytt ut alla könsbestämda personliga pronomen mot det könsneutrala ”hen” i sitt partiprogram, vilket har blivit lite av en snackis. Hur mycket jag än sympatiserar med åtgärden som sådan så kan jag inte låta bli att småle lite åt Lundkvists kommentar av det hela:

Politik blir nog inte mer symboliskt än såhär, tänker jag. Jag blir deppig av hur Miljöpartiet byter ut mer och mer av det innehåll som skulle kunna vara progressivt i någon mening mot politisk fernissa och jag blir även deppig av att tänka på hur dessa tilltag av en massa människor uppfattas som verkliga ställningstaganden.

Rösträtt för barn och ungdomar.

Detta med rösträtt för barn har upprört mången person som tycker att förslaget är absurt, demokratividrigt och så vidare. Många gånger har jag läst argumentet att barn faktiskt inte kan bestämma själva och att de ”faktiskt” saknar rösträtt av en ”anledning”. Ja, den anledningen är väl gammal nedärvd tradition, precis som en massa andra saker som också förändrats under tidens lopp. Att barn inte är ”färdigutvecklade” är ett puckat argument, det finns en massa personer som är riktigt dumma i huvudet som får rösta ändå och det är även så det bör vara.

Vidare så menar människor att föräldrarna kommer att påverka barnens beslut. För det första så påverkas alla alltid av sin omgivning, det kan vi inte komma ifrån, det viktiga är att det inte föreligger något direkt tvång för någon vilket kan säkerställas av valobservatörer. Vidare så ser jag inte problemet med att vissa barnfamiljer kanske skulle komma att i princip får extraröster. Det är väl rimligt att hushåll med fler medlemmar har en högre representation i politiken, oavsett om medlemmarna är barn eller inte.

Många menar även att det är konstigt att personer som inte anses kapabla att ta beslut kring sina egna liv ska ta beslut kring Sveriges styre. För det första är det så redan i dag, med tanke på att man inte får köpa på systemet förrän efter man har fått rätten att rösta. För det andra så är det knappast så att barnen bestämmer själva över Sveriges styre, utan det görs tillsammans med en massa andra personer.

Det finns ett värde av att barn och ungdomars åsikter och intressen tillvaratas i politiken de också. Idag finns det knappt någon diskussion om vad barn och ungdomar har för åsikter och intressen, utan allting handlar om vad vuxna tycker att barn och ungdomar borde göra, tycka och känna.

Barn och ungdomar kan också ha intressanta tankar, insikter och så vidare. Barn och ungdomar kan också vara kapabla att ta beslut kring sina egna liv, vad som är bäst för dom. Om inte annat så är det en jävligt god träning att få släppas in i det politiska livet tidigare, känna att det är något som angår en själv också och ta ansvar för samhället.

Jag säger inte att jag står helt bakom förslaget. Jag tänker mig till exempel att man istället för avskaffad rösträttsålder skulle kunna sänka den ganska rejält. Man kan även tänka sig system där unga har rösträtt, men en röst som väger mindre tungt. Men jag tycker att det är tragiskt att hela saken avvisas som ett sanslöst förslag bara för att man inte kan ta in detta att barn och ungdomar faktiskt inte är hjärndöda zombies utan förmåga att forma egna uppfattningar kring saker och ting.

Kanske kan en vuxen person tycka att hen var dum i huvudet som liten och därför vara benägen att vägra andra barn och ungdomar rösträtt, baserat på sin egen i efterhand uppfattade dumhet och omognad. Jag tycker till exempel att mitt 16-åriga jag hade helt sanslöst idiotiska åsikter. Men troligen kommer jag att ändra vad jag tycker flera gånger i mitt liv, och bara för att jag har ändrat åsikt nu betyder inte det att min åsikt då var illegitim eller menlös att ta hänsyn till. Att det väcker så otroligt mycket upprörda känslor när man talar om barns möjlighet till inflytande ser jag som symptomatiskt i ett samhälle där barn inte anses kapabla till något över huvud taget.

Grön ungdom.

Igår var jag på mitt första ordentliga möte med grön ungdom och det var så himla himla kul. Kände mig så jävla intelligent och kreativ, hade uppslag på alla ämnen som diskuterades och fick diskutera dem med folk som ligger nära mig politiskt. Det är så kul när man slipper bråka om saker och kan ägna tiden åt att finslipa idéer.

Det är synd att jag ska flytta för jag är peppad som fan på det här nu. Jag får la engagera mig när jag kommer hem, men det känns så kul att ha hittat till en politisk organisation jag gillar och som jag kan stå för.

En mycket bra debattartikel.

Herregud vad bra miljöpartiets debattartikel i DN idag var. Åsa Romson och Gustav Fridolin lägger sakligt fram vad de är intresserade av att samtala med regering om och var de står i dessa frågor.

Förutom att jag håller med miljöpartiet i typ allt som framförs så tycker jag att det är ett bra initiativ att på det här sättet lägga korten på bordet. Att klargöra att man är intresserad av samarbete, lägga fram sina idéer och sedan låta den andra parten besluta om de ska ta det till sig eller ej. Det är ett otroligt snyggt sätt att ställa krav på alliansen.

Det är såhär partipolitik ska skötas tycker jag. Det kändes jävligt fair helt enkelt och ger en frisk och ärlig fläkt i det totala dödläge som råder. Tack för det. Jag är stolt över att vara medlem i miljöpartiet.

Bort med blockpolitiken!

Vad skönt att det rödgröna samarbetet är över (för det är väl ingen som tror att det kommer återtas senare?). Inte för att jag tycker det är kul att se dem ge upp, utan för att jag hatar det tvåpartisystem vi börjar röra oss mot. Innan så hade vi i alla fall olika partier, även om blocktillhörigheten var ganska satt, men nu har (eller hade) vi verkligen två block som agerar som partier, det vill säga har ett gemensamt manifest och så vidare.

Jag hoppas att alliansen också splittras. Det troligaste scenariot är väl att Moderaterna börjar ta för mycket plats och att Fp börjar flirta för mycket med främlingsfientliga. Det skulle vara otroligt skönt om politiken kunde gå tillbaks till att handla om ideologi där varje parti får utforma sitt eget, istället för att som nu bara handla om saker som är så generella för högern eller vänstern att alla partier i de respektive blocken kan enas om det.

Dessutom så är det helt absurt att tycka att det är rimligt att miljöpartiet och vänstern ska samarbeta. De ligger fan väldigt långt ifrån varandra, då Vänsterpartiet är typ kommunister och miljöpartiet är någon slags surdegs-/hornstullsliberaler. Partierna i det blå blocket ligger varandra betydligt mycket närmre ideologiskt, eller i alla fall i den politik de säger sig vilja utföra.

Det rödgröna samarbetet kan nog ha en framtid om vänstern försvinner. Jag förstår inte vad de har att göra där, speciellt då många har uttalat att de struntade i att rösta rödgrönt eftersom de inte vill se vänstern i regeringen. Vänsterpartiet känns för tillfället mest bara oseriöst och opragmatiskt och stoppar nog dessutom upp den förnyelse Socialdemokraterna säger sig vilja genomföra. Det kommer liksom inte gå att modernisera socialdemokratin om man envisas med att samarbeta med kommunister.

Sd kommer att kunna påverka om ni inte finner en majoritetslösning.

Nu har regeringsfrågan tydligen diskuterats Mp och alliansen emellan. Mp har tydligen inte erbjudits några ministerposter då många i alliansen är emot ett sådant samarbete (jag kan verkligen tänka mig att Maud Olofsson inte vill ha Mp i riksdagen) och Mp vill inte vara ett stödparti och det kan man ju verkligen förstå, jag skulle inte heller vilja svika min ofta röda väljare och bara sitta och hålla med alliansen.

Man säger att man har en överenskommelse om asyl- och integrationspolitik där man som jag förstått det hade tänkt fortsätta och utöka något slags redan befintligt samarbete, då kommer inte Sd kunna ställa krav på alliansen där, menar man. För det första är ju det inte ens sant att det kommer minska Sd:s inflytande, för det kan fortfarande vara så att det finns andra frågor där alliansen behöver Sd:s röst, och alliansen kan fortfarande välja vems linje de ska gå på, inte sant? De har världens lägga att spela ut Mp och Sd mot varandra i till synes oviktiga frågor, såsom burkaförbud och språktest, ja allt som inte rör handikappade barn eller koncentrationsläger. För det är ju så att gränsen för vad som kan kallas rasistiskt flyttas fram hela tiden och att det blåser tydliga främlingsfientliga vindar i hela regeringen.

Den stora risken ligger enligt mig inte i att Sd direkt får gå in och styra av invandringen, jag tror inte att något riksdagsparti skulle våga låta Sd ha det inflytandet, inte direkt i alla fall. Risken ligger däremot i att Sd:s politik långsamt accepteras som ett seriöst alternativ, något inte bara för misslyckade killar utan som finns där som ett alternativ för alla som tycker att midsommarstångar är fina och kor ska bevaras. Detta har skett på många ställen i resten av Europa, i Danmark till exempel, så varför skulle Sverige vara skonat.

Om målet nu är att hålla Sd utanför så måste man komma fram till en blocköverskridande regeringslösning, det måste finnas en majoritetsregering, annars kommer detta förr eller senare att hända. Man kommer glatt börja med att införa burkaförbud och språktest och sedan ta sig ut i alltmer grumliga vatten. Och det vet vi ju alla att när förslagen inte längre kommer från entydigt främlingsfientligt håll, när det motiveras med att det är att bry sig att ställa krav och inte med att Islam är den nya nazismen, då är det plötsligt okej. Man ser inte skogen för alla träd, man ser inte de faktiska förslagen för den snåriga retorik som ligger som ett filter över allt. Men vem bryr sig om varför den genomfördes när politiken väl är genomförd, vad spelar det för roll för Fatima som måste flytta hem till kvinnoförtryck och andra hemskheter för att hon inte fixade språktestet, om det infördes för att värna om hennes möjligheter till integration eller för att bevarar ”det svenska”. Ingen.

Mp måste belysa det faktum att det rör sig om dem eller Sd och att de kräver platser i riksdagen för att vilja samarbeta med alliansen, då tror jag fortfarande att de kan få igenom ett mycket bättre förslag till samarbete. Om regeringen står fast vid sin sak så är det klart: de ger hellre Sd inflytande än att ha en majoritetsregering tillsammans med Mp. För Sd kommer att få inflytande, vad ni än försöker påstå. Men det kanske inte ni i alliansen har något emot, ni är ju trots allt redan för hårdare tag mot invandrare.

Tillsammans gör vi sverige till ett föregångsland. NOT!

Och så var skiten över. Det känns både skönt och vemodigt, skönt för att jag är så trött på att samma budskap upprepas tills det når farsliknande nivåer, vemodigt för att detta fan var ett särdeles uselt val. De blåa vann, PP kom inte ens i närheten och och Sd hamnade i fet vågmästarställning. Det enda jag glädjer mig för är Mp:s framgångar men inte ens de var så stora som jag hade hoppats på.

Hitills har jag ju tänkt att Sd inte kommer ha några chanser att påverka, dels för att de är ett låtsasparti som inte ens kan fylla ut alla platser de får i vissa kommuner (vilket är både kul och tragiskt, för att de inte kan fylla ut platserna betyder ju trots allt att de fått ganska många platser) och dels för att alla har fört en jävla hetsjakt mot dem. Men jag är rädd, jag är rädd att man plötligt ska se dem som ett respektabelt parti och långsamt acceptera deras politik. Det är inte helt otroligt.

Fp tycker ju redan som de tycker med sina jävla språktest och sitt burkaförbud, de är fan redan främlingsfientliga så det förslår. Jag tycker att det är löjligt att man lagt ett sånt extremt fokus på Sd när vi faktiskt redan har ett främlingsfientligt parti i regeringen, ungefär som om främlingsfientlighet bara kan komma i en viss förpackning.

På ett sätt är det ändå skönt att den där svenska rättfärdighetsbubblan har spruckit en aning. Vi har nu blivit ”ett land som andra” med ett främlingsfientligt parti i riksdagen och en populistiskt högerregering. Folk kanske är trötta på att vi ständigt ska spela moraliskt föredöme för resten av världen. Jag är också trött på det, dock inte när det gäller invandringspolitiken, men ändock i frågor som sexköp och droger. Vi är inte så jävla bra i Sverige egentligen.

Den heta frågan nu är väl huruvida miljöpartiet kommer agera stödparti åt moderaterna. Allvarligt talat så tycker jag att de ska göra det och det är inte bara för att jag tycker att Sd ska bort. Miljöpartiet är inget självklart vänsterparti, de har innan stått och vägt mellan blocken och är i första hand ett parti som värnar om miljön. Om man är ett parti med ett väldigt smalt fokus så tycker jag att man ska kämpa för det oavsett, den globala uppvärmningen stannar inte för att vi har en borgerlig regering. Att jag sedan inte heller stöder den extremt fasta blockuppdelning bidrar såklart till att jag tycker så.

Om miljöpartiet spelar sina kort rätt och lyckas belysa det faktum att det är dem eller Sd som gäller så tror jag att de kan ställa höga krav på regeringen och det borde de också göra. Att istället låta Sd agera vågmästare är både oansvarigt och dumt, man borde försöka dra så mycket nytta av situationen som det bara går istället.

Jävla Jenny.

Sånt här gör mig fan genuint glad. Jag snackade med Mp-brudar för nån vecka sen och en av tjejerna har uppenbarligen hittat min blogg, kommit ihåg mig, vad jag undrade över, letat upp det och kommenterat. Skitfint verkligen.

Som svar på kommentaren: nej, ni gjorde inget beige intryck, men det här var inte samma dag som jag snackade med er. Tvärtom tyckte jag att du gjorde ett mycket sympatiskt och insatt intryck, till skillnad från den där socialdemokrattjejen jag snackade med.

När det gäller er psykvårdspolitik så tycker jag att det låter vettigt. Som jag ser det är det dock viktigare att alla psykvård utvärderas och kvalitetskollas och att man som psyksjuk inte blir utsatt för godtycke på samma sätt som ofta sker idag. Helt enkelt att alla statligt finansierad vård ska vara evidensbaserad och ofta bli utvärderad. Men att eftersträva att fler får hjälp i rätt tid är såklart också bra.

Psykvården är ett jävligt svårt område och jag tror att det är för uppfuckat för att kunna lösas med hjälp av mer resurser, jag tror att det man måste göra är att göra en ordentlig utredning över hela jävla skiten och därifrån ändra allt, i grunden. Kostsamt, men fortfarande en värd investering, inte bara för ekonomin utan för att det finns få saker som är så viktiga som att behandla medborgarna i ett land värdigt.

Men att vara såhär engagerad i sina väljare berättigar nästan en röst. Jag ska nog överväga saken.

Men så gör väl alla partier?

Jag skrattade så jävla mycket när jag såg aftonbladets omslag idag, det stod ”ordern: krossa Wetterstrand”. Jag läste sedan artikeln och bara: jaha?

Klart som fan att Maria Wetterstrand ska krossas, inte för att jag har något emot miljöpartiet som så, jag tycker tvärtom att det är ett av de vettigare partierna, även om det betyder föga i dagens politiska klimat. Men allvarligt talat så är det så att det gullas alldeles för mycket med miljöpartiet, precis som Reinfeldt ska ha sagt.

Aftonbladets granskning visar att försöken att påverka journalister bara är ett led i alliansens försök att hejda den framgångsvåg Miljöpartiet rider på.

Det var ju en jävla granskning det. Självklart försöker partierna attackera det parti och den person som står starkast i valet. Miljöpartiet har visserligen inte flest röster, men det är det parti som flest är positivt inställda till. Folk ifrågasätter alltför sällan miljöpartiet på något plan, sällan den politik de önskar föra och ännu mindre deras trovärdighet.

Sen läser jag om hur hon ska stoppas, och det hela blir ännu mer komiskt. Man ska tydligen låta Anders Borg ta debatter mot henne för att få deras ekonomiska politik att framstå som kass. Jaha? Om den är kass så är det väl inte mer än rätt, om det inte är det borde hon väl kunna argumentera för sig sak. Man ska utmåla partiet som glesbygdsfientligt med argumentet att de vill ha högre bensinskatt, även det helt rimligt med tanke på att det är glesbygden som drabbas av bensinskatten mest, eftersom de måste köra bil mer. Alliansen ska alltså skicka in kompetenta människor i debatt mot Wetterstrand för att motbevisa miljöpartiets politik, precis som alla partier rimligtvis arbetar i alla valrörelser.

Politik handlar om att ha en bra ide och sedan sälja in den, alla partier har marknadsföringsstrategier, moderaterna som miljöpartiet. Vissa strategier är bra, andra dåliga, men den sämsta och mest oetiska måste ju ändå vara att inte visa vad man står för, att inte lägga alla kort på bordet. Om miljöpartiet nu tvingas göra det är det ju bara bra, dels för politiken som sådan men även för dem, om de nu har en vettig politik, vill säga.

Och så den där grejen med att ledarsidorna är politiskt bundna: SVD är en uttalat konservativ tidning, det är väl inte så konstigt att man vill marknadsföra alliansens politik då. Ledarsidorna är ett utrymme i tidningen där personliga åsikter vädras, det ska vara vinklat, ingen förväntar sig något annat. Problemet blir allvarligt först när viktiga nyheter ignoreras eller fabriceras för att få ett visst parti att framstå på ett visst sätt, men då är problemet inte vilka åsikter tidningen står för utan att journalistiken är dålig.