Bloggkommentatorerna skriver om bloggares olika fotominer. De har med den där som alla gör med öppen mun, det där tillfixade jävla leendet och plutminen. Min egen får väl betraktas som emominen, eftersom jag alltid får kommentarer över att jag ser sur ut (kan meddela om att jag är lite surmulen även irl, jag frågade min pojkvän).
Men jag tycker att de missar en skitviktig min, nämligen ”förlåt för att jag finns”-leendet. Det där nervösa leendet som verkligen utstrålar att man gör allt för att tillfredsställa alla i sin omgivning och aldrig någonsin vill trampa en enda person på tårna. Bland annat Elin Kling är expert på detta (även om hon mer gått över till den öppna munnen).
