Etikett: Musik

Era rubriker: Musik som har format mig.

Jag upptäcker sällan ny musik, det ska medges. Jag har lyssnat på samma artister under en väldigt lång tid nu. Ibland hör jag grejer jag tycker är bra, men det är sällan att jag börjar lyssna på det privat. Jag vet inte om jag skulle säga att musiken har format mig, men den är definitivt viktig för mig.

Innan så lyssnade jag mycket på musik, kanske mer för att stänga ute andra ljud än för själva musikens skull. Nu gör jag det inte längre med samma frenesi, det blir mest ljudböcker och dokumentärer eller tystnad, men när jag väl lyssnar så uppskattar jag det mycket.

Det finns artister och album som verkligen har följt med mig under mitt liv, som jag älskar och som jag ständigt återvänder till.

Diamanda Galas (Malediction and prayer)

Diamanda Galas gör fantastisk skrikopera, mycket av hennes helt egna grejer är väldigt svårlyssnade och måste nästan upplevas live (som jag förstått det). Maledicition and prayer är dock en coverskiva vilket gör den betydligt mer lättlyssnad. Väldigt tung och sorgsen musik, hon har en fantastisk röst.

Jag började lyssna på Galas efter att ah läst en intervju med henne där hon sa att många artister sjunger om så värdsliga problem, och att hon vill sjunga om saker som smärtar på riktigt. Som Aids, dödsstraff och självmord. Det brukar jag tänka på när jag lyssnar på henne.

Nine inch nails

Vad jag lyssnade på NiN när jag var 15 och hade sår i själen. Jag lyssnade på mycket dålig musik då, men NiN har verkligen följt med mig sedan dess. Jag älskar NiN för att det är så otroligt pubertalt (i alla fall för mig) men samtidigt så fantastiskt bra. Jag älskar NiN för att det är en artist som följt med mig så länge. Jag älskar NiN för att jag i alla fall hade den goda smaken att lyssna på åtminstone en bra artist när jag var 15.

Hairsoundtracket

Hair är en underbar film om Hippies och krig som jag har sett väldigt många gånger. Den har dessutom ett fantastiskt soundtrack som står väldigt bra för sig själv, fast är ännu bättre i kombination med filmen. Jag älskar det för att det är så oförtäckt känslosamt och idealistiskt. Jag älskar det för att jag nästan alltid börjar gråta när jag lyssnar på det. För att det får mig att tänka på hur världen är och hur den skulle ha kunnat vara istället.

Rubriken kommer från Marielle.

Kulturarvet måste sättas i kontext.

Under hela min uppväxt lyssnade jag på Cornelis Vreeswijk. Jag kan många av hans sånger utantill och hans musik har på det stora hela gjort ett starkt intryck på mig. Jag älskar kärleksfullheten i En vacker visa till Linnea, hur han beskriver lycka i Grismach om morgonen men också att han i många låtar har väldigt skarpa politiska budskap som jag till stor del kan sympatisera med.

Men så finns det de där andra låtarna, som Deidres samba som kort och gott handlar om en prostituerad. Och den där jag inte kan namnet på som handlar om en kille som går ut och blir lurad på sin lön av en kvinna som flirtar med honom (även här kan man ana någon slags prostitution) fast han har en familj att försörja. Buhu, så sorgligt, denna icke ont anande man som blir avlurad allt han äger och har av ett lömskt fruntimmer! Inte hade han något eget ansvar för sin situation.

När jag var liten så lyssnade jag på den här musiken. Jag lärde mig texterna utantill innan jag fattade vad prostitution var. Det är också ganska vanligt att flickan i Havanna av Evert Taube sjungs i skolor och körer i tid och otid.

Jag tycker inte att viss musik ska förbjudas i vissa sammanhang. Båda Vreeswijk och Taube är delar av vårt kulturarv och har gjort musik som uppskattas av många och som för det mesta bara är vacker eller väldigt välformulerad. Men när man ska sjunga en visa med barn i 12-årsåldern, varför väljer man då flickan i Havanna? Och om man nu väljer den, varför kan man då inte ägna lite tid åt att förklara den. Förklara vad den där flickan egentligen gör, varför hon vinkar åt sjömännen. Kanske skulle man kunna säga några ord om kvinnosynen som rådde när texten skrevs, eller kanske nämna att svenska manliga trubadurer inte direkt har varit några kvinnokämpar.

För det handlar inte bara om vilken kultur som visas, vad som sjungs och vilka böcker som läses. Det handlar också om i vilken kontext detta sätts in, hur det förklaras. För att bara glatt låta ett gäng ungar sjunga en glad och glorifierad beskrivning av prostitution utan att ens förklara att det är prostitution de sjunger om, det tycker jag inte är särskilt ansvarsfullt.

Spotify är ingen välgörenhetsorganisation.

Anna Troberg har skrivit en artikel på Newsmill om att Spotify tänkte strypa gratistjänsten. I stora drag håller jag med henne. Men sen börjar hon tjata om att de konsumenter som inte betalar med pengar faktiskt betalar med sin tid. Den tid man spenderar på att lyssna på reklam, får man anta.

Spotifys agerande signalerar även att man inte hyser någon större respekt för de kunder som använt sig av ”gratistjänsten”. Dessa kunder är inte osnutna gratisätare. Vi har betalat med något som för individen ofta är värt betydligt mycket mer än pengar. Vi har betalat med vår tid. Vår tid är pengar. Det har reklamsäljare insett för längesedan. Det är därför de kan sälja vår tid för dyra pengar. Det är hög tid att vi konsumenter också börjar värdera vår tid ordentligt och kräver att bli respekterade som vilka kunder som helst.

Det må vara sant att vi betalar med vår tid, men någonstans måste det ju faktiskt komma in pengar också. Dessa pengar kommer ju in genom att företag vill annonsera på Spotify, och anledningen till att de önskar annonsera är ju knappast bara att folk ska höra deras reklam, de förväntar sig ju även att en liten del av dessa människor också konsumerar produkten. Varför skulle man annars betala för reklamutrymme? Det verkar ju knäppt!

Reklam är ingen universallösning på finansiering av allt. För att folk ska vilja annonsera så måste ju annonsen öka försäljningen, annars går det ju inte ihop. Det är ju inte så att det magiskt skapas pengar för att jag lyssnar på en jingel.

Jag tvivlar på att Spotify behöver strypa gratistjänsten för att fler ska lyssna, men i idealistiska resonemang om att Spotify borde värdera vår ”tid” fungerar liksom inte i kontexten. Antingen är Spotifys modell lönsam, och då kan de fortsätta med den, eller så måste de förändra den. För hur mycket man än vill det är Spotify ingen välgörenhetsorganisation utan ett företag, som liksom de flesta andra företag drivs av profitintresse.

Varför är photoshop fusk?

Jag fattar inte folk som tycker att det är ”fusk” att göra om sina bilder i photoshop. Varför skulle det vara fusk? Det känns ganska analog-bögigt att tycka att fotot görs i den sekund det tas och att efterarbete är något dåligt som tyder på ett sämre kunnande. Folk som kan PS bra är fan människor jag beundrar, jag tycker det är fantastiskt att man orkar sitta där och pilla.

Jag ska fan börja tjata om att allt som är på datorn eller med maskiner är fusk. Det är fusk att använda miniräknare, det är fusk att använda ritplatta, det är fusk att efterhärma ”riktiga” ljud i musikprogram och så vidare. Allt måste göras analogt!

Du förstår Linda, markaden styrs av tillgång och efterfrågan…

Åh herregud, det är när jag läser sånt här som jag bara får lust att sätta mig med Linda Skugge och bara lugnt och sansat förklarar hur marknadne fungerar. Tillgång och efterfrågan, konsumtion, låg- och högkonjunktur och så vidare.

Jag har extremt svårt för denna extremindividualism som vuxit fram. Individen är allt, du kan aldrig skylla på samhället, arbetslösheten, dina föräldrar eller något annat, du kan bara skylla dig själv för precis allt. Om man inte har jobb är det för att man inte vill tillräckligt mycket! Alla kan bli entreprenörer! Alla kan lyckas! Alla kan ha en månadsinkomst på 50 000! Jag vet, vi skiter i att stimulera ekonomin och anställer istället jobbcoacher, för det enda det handlar om är att folk inte vill jobba tillräckligt mycket!

För den enskilda individen kan ”positivt tänkande”, ambitioner och arbetsglädje säkert vara skitbra, men på ett samhällsplan är det en förödande inställning. För det den gör, det är att radera alla spår till politisk medvetenhet och engagemang, för det är ju aldrig aldrig fel på samhället, ens uppväxt eller den kontext man befinner sig i, det är bara en  själv och ens jävla inställning det är fel på. Tänk positivt så spelar det ingen roll att du blir vräkt, uppsagd på grund av ekonomiska problem eller att din farsa våldtog dig som liten. Om du tänker positivt så fixar sig allt.

Faktum kvarstår ju att det alltid måste finnas de som är sämst och när ett företag fyllt sitt behov så anställer de liksom inga fler hur bra de än är. Hur säljande leende du än har så finns det fortfarande bara ett visst antal kassor och stekbord på Mcdonalds, och bara ett visst antal kunder som är intresserade av en hamburgare. Och även om du ökar försäljningen så finns det bara ett visst antal kronor som folk är villiga att konsumera, och även om du ökar det antalet kronor så finns det ett begränsat antal naturresurser eller ett begränsat antal timmar folk kan lägga på att lyssna på musik eller läsa din jävla krönika och konsumtionssamhället kan inte bara expandera i all evighet, det måste ta slut. Men framförallt är ekonomi en betydligt mycket mer komplicerad process än vad Linda vill göra gällande.

Även Hanna Friden och Isabelle Ståhl skriver vettigt om detta. Jag kan framförallt hålla med Isabelle i att men idag inte bara antas göra sitt jobb, utan även vara nån jävla imagebyggare för företaget. Ha ett säljande leende och så vidare. Och alla vill inte att deras jobb ska vara deras jävla liv, vissa vill bara vända lite hamburgare eller sortera lite papper och sen bara gå hem och vara klar. Alla vill inte lägga själ och hjärta i sitt jobb.

Prenumeranter, träd fram.

En sak som stör mig är att det alltid är så fula videos till youtubelåtar. Antingen nån jävla spexare som gjort nån konstig ”tolkning”, en enda bild eller nåt jävla kollage med ”fina saker”, typ cupcakes och katter och sånt vill jag i ärlighetens namn inte besudla min blogg med.

Jag vill kunna lägga in endast ljudfilen. Det går säkert, fattar dock inte hur man gör. Nån som vet?

Dessutom: jag har inte mindre än åtta (!) prenumeranter på bloglovin. Inte så många kanske, men det är rätt coolt att åtta personer är såpass intresserade av mig och mina åsikter att de vill prenumerera på min blogg. Så, vilka är ni? Träd fram i ljuset snälla.

Om att överskatta sig själv.

Det här tycket jag var roligt: Kissie har tydligen gjort en låt och det är väl inget fel med det, jag undrar mest hur fan man kan förvandla hennes röst till något som är vackert att lyssna på.

I alla fall kan man köpa låten och den kostar, hör och häpna, 29 spänn! Seriöst, vem fan betalar 29 spänn för en låt över internet, det är ju mer än vad man betalar per låt om man köper en fysisk skiva.