Johanna Sjödin har skrivit bra och kort om otrohet och sexuell exklusivitet i förhållanden.
Jag vill ligga med personer som vill ligga med mig. För att försäkra mig om att personerna vill förmår jag dem att skriva under ett kontrakt innan vi har sex om att det sex vi kommer att ha är i sin ordning.
Ofta när folk snackar om sexuell exklusivitet och öppna förhållanden så säger de att de visst inte har något emot att deras partner ligger med andra men att de när de är kära bara vill ligga med sin partner. Kontentan blir ofta att man inte behöver vara sexuellt exklusiv men att det är fint att vara sexuellt exklusiv av egen vilja. Om man säger att man inte har lust att ligga med andra förväntas man i samma veva gå med på att lova sexuell exklusivitet eftersom det ändå inte spelar någon roll. Man ska lova något men löftet ska signalera att man gör det frivilligt, inte bara när man skriver upp sig på det utan även i framtiden.
Om hon vill bära slöja finns det rimligen inget skäl att hon lovar dig att göra det, invänder kanske vän av ordning, men de missar att bindande kontrakt på ett alldeles utmärkt representerar och kommunicerar frivillighet.
Det faller ju på sin egen orimlighet att man ska lova något för att det ”ändå är så man vill ha det” som ju förvånansvärt ofta anförs som argument för att man ska signa upp sig på sexuell exklusivitet. Varför ska man behöva lova något som man ändå gör frivilligt? Anledningen är väl att personen man avger löftet till ska kunna ha någon slags hållhake och rätt att känna sig sviken om löftet bryts. Men om det bryts har ju personen uppenbarligen velat ha sex med andra och därmed är en av grundpremisserna för löftet borträknat.
De flesta som är nyförälskade är väl inte intresserade av att ha sex med andra än sin partner, detta är emellertid något som kan komma att förändras. Är det då meningen att man ska revidera det ”kontrakt” man har emellan sig? Risken är väl tyvärr betydligt mycket högre att man inte vågar ta upp de förändringar i sin inställning som man upplever och istället är otrogen. Det är dessutom alltid svårare att förändra en redan ingången överenskommelse än att från första början ta hänsyn till eventuella förändringar i ens inställning.
Så hela grejen är alltså att man ska vilja gå med på sexuell exklusivitet frivilligt men det är fortfarande något man måste lova. Jag tycker det känns som en väldigt konstig tankevurpa. Antingen vill man inte ha sex med andra och då behöver man inte heller lova något eller så vill man ha sex med andra men då kan man inte anse att den sexuella överenskommelsen bara är en formalitet för något som ändå hade varit på det viset.
Sedan kan man givetvis ha sexuell exklusivitet på andra premisser, till exempel erkänna att man känner sig frestad att ha sex med andra men komma fram till att man inte ska ha det för att man tror att det skulle skada förhållandet. Men att lova att man inte ska göra något för att man inte vill göra det verkar ju otroligt orimligt.