Vadan den här grejen hos vissa feminister att vägra erkänna sina relationer som något som kommer ur och återskapar patriarkatet. Det är väl ändå en självklarhet att patriarkatet har väldigt mycket att göra med hur vi lever tillsammans. Det är i heterorelationer som män och kvinnor möts som män och kvinnor främst. Klart som fan patriarkatet har ett finger med i spelet. Tycker det är otroligt konstigt att tro att patriarkatet finns på andra ställen men inte inom kärleken. Varför skulle den vara skonad. Vad är grejen? Varför vägrar folk att de att även deras privatliv, deras relationer med människor de älskar, är patriarkala? Ok, förstår att en inte typ vill lämna sin snubbe och så vidare, men att rakt av förneka att en inte har det jämställt är så…
Tycker det är fascinerande med alla par som går omkring och tror att just de inte har påverkats av patriarkatet i sin relation. Alltså ursäkta, men du är ingen vacker och unik snöflinga. Du är en produkt av detta patriarkala skitsamhälle precis som alla andra. Jag förstår inte hur en människa kan tro att dennes syn på sex, kärlek, relationer skulle vara ofärgat av patriarkatet. Eller människor som tror att ”kärlek” skyddar mot ojämställdhet.
Den patriarkala ”kärleken” är fan grunden till ojämställdhet. Kvinnor lär sig att kärlek är att bli förtryckta, kontrollerade, och att de för att visa sin kärlek ska uppoffra sig för andra. Hela idén om kärlek i dagens samhälle är patriarkal. Romantiken, tvåsamheten, sexet, allt är patriarkalt. Även: vår ide om hur kärlek ska kännas, det där behovet av att äga en annan människa, är också patriarkal. Att tro att en kan få bort ojämställdhet med mer av den patriarkala romantiken och kärleken är absurd. Att bekämpa patriarkatet handlar i mångt och mycket om att dekonstruera sina idéer om vad kärlek är.