plastikkirurgi – Fanny Åström

Det finns inget demokratiskt med skönhetsoperationer.

Ett argument som ofta hörs när man diskuterar plastikkirurgi är att det skulle ligga någon slags rättvisa i att även den som fötts ful kan bli vacker. För det första är det djupt tragiskt att det ses som en lösning på problemet med utseendefixering att fixa till alla fula istället för att chilla lite på hur mycket man läser in i utseendet, men framförallt så ser jag absolut inte hur ett sånt system skulle kunna ses som rättvist. Det gör ju bara utseende till ännu mer av en klassfråga än vad det redan är och det är väl inte rättvist. Det gör ju bara att ytterligare en kvalitet som anses viktig kan köpas för pengar.

Jag ser inte fram emot ett samhälle där allt kan köpas för pengar. Jag tänker att i ett välbalanserat samhälle så finns det gränser för vad man kan anskaffa sig med ett specifikt medel.

Idag kostar det ganska många tusen att fixa brösten.Vidare så kräver många operationer att man inte utför ansträngande fysisk arbete strax efter operationen. Det är ingenting som alla kan göra, absolut inte. Lika lite som alla kan lägga tusentals kronor på kläder, krämer och smink. Det är inte en utjämnande faktor, det är bara ytterligare en sak som överklassen kommer kunna köpa sig till. De som inte har mycket pengar kommer inte att kunna ta del av denna ”fördel” eller kommer behöva prioritera bort en massa andra saker för att kunna göra det.

Så försök inte att framställa operationer som något slags demokratiskt under tack.

Skönhetsbubblan.

Kollade klart på Skönhetsbubblan igår, alltså sista delen som handlade om de som jobbar med skönhet. Intressant onekligen eftersom fokuset nästan alltid uteslutande ligger på personerna som gör ingrepp, vilket är ganska beklämmande. I alla fall så är det en plastikkirurg som intervjuas lite extra mycket, och han är så otroligt slemmig att jag blir helt till mig. Finns sådana människor, vill jag tänka. Jag fattar det inte.

Han kör i alla fall hela registret av förklaringar och ursäkter så jag tänkte att jag skulle bemöta några:

Hur vet vi att jag inte räddar liv? Här menar han typ att utseende faktiskt är skitviktigt för många och att han lika gärna kan rädda liv som någon annan läkare. Jaja, det kan väl hända att det finns någon patient som var när självmord om hen inte fått näsan fixad, men det känns som en mer adekvat behandling med psykiatrisk vård i den hypotetiska situationen. Och man kan ju alltid spekulera i vem som räddar liv och inte, men med det resonemanget blir ju ingen handling någonsin bättre än den andra. Alltså ursäkta, men det är viktigare att bota folk från cancer än att fixa deras näsor, allt annat är bara ändlös relativism.
Verkligheten ser ut såhär, det finns inget jag kan göra åt det. Ingen har sagt att du ska viga ditt liv åt att stoppa skönhetsidealen. Men du profiterar ju faktiskt på dessa ideal, du tjänar pengar på det. Gör man det står man inte fri från skuld, hur mycket man än försöker. Det är väl inget konstigt att anses ha ansvar i något som man bidrar till och tjänar pengar på?
Vackra människor blir bättre bemötta i yrkes- och kärleksliv, jag gör dessa människor lyckligare. Det må vara sant, men det fråntar inte det faktum att man genom fler operationer höjer ribban mer och mer. Konstigt argument.

Detta gör mig så trött och ledsen, detta eviga ansvarsfrånsägande från de personer som faktiskt är det som tjänar pengar på detta. ”Jag ger bara folk vad folk vill ha” sägs det hela tiden och i slutänden blir det alltid konsumenten som får stå med hundhuvudet. Trots att det inte är konsumenten som marknadsfört det, möjliggjort det eller tjänat pengar på det. Industrin står alltid fri från skuld.

Hellre vara extrem än att alltid ”fixa till” lite.

Plastikkirurgi är ett otroligt laddat ämne som har diskuterats både hos Bloggkommentatorerna och Lady Dahmer på grund av Englas Beslut att fixa till brösten till som de var innan graviditeten. Jag måste säga att min syn har gått från att vara liberal till att bli mer och mer kritisk. Det är upp till var och en att göra vad de vill med sin kropp, absolut. Jag tänker inte döma någon som opererar sig och jag är inte heller helt främmande inför att göra det själv, även om jag inte tror att det kommer ske. Däremot tycker jag att man måste börja prata om vad det är som gör att plastikkirurgi har blivit såpass vanligt som det är, och framförallt vad den normaliseringen gör med vårat samhälle.

När man tänker på plastikkirurgi så tänker man för det mest på Kissie-personer. Människor som opererar till väldigt extremt, där det syns att de är opererade. Den typen av operationer tycker jag egentligen inte är något problem, för det är liksom inte så att folk går omkring och tycker att det ser normalt ut med så stora tuttar som Kissie har, och de flesta vill inte heller uppnå det idealet. Det är mer att likna vid tatueringar tycker jag, ett extremt uttryck som fungerar som en slags ”utsmyckning” av kroppen och inte något som smälter in. Det ser inte naturligt ut och det ska inte heller se naturligt ut, det är jävligt extremt.

Då tycker jag att det är värre hur det normaliseras att fixa till lite här och lita där. Ofta tycker människor att den typen av kirurgi är mer okej eftersom det ser ”naturligt” ut men jag menar att det är just det som är själva problemet. Problemet är att bilden av vad som är ett normalt utseende ständigt förskjuts till att kräva mer och mer tillfixning och omvårdnad. Det är det där som smyger sig på som är det som verkligen påverkar hur vi ser på skönhet, inte extremerna som Kissie. På samma sätt som det är är de uppenbart sjuka anorektikerna som får oss att vilja bli smala, utan alla de där personerna som är smalare än vad man är naturligt men fortfarande inte såpass smala att det ser konstigt ut.

Det är en sak att vara jävligt fascinerad av kroppen rent estetiskt och vilja smycka den på olika sätt, kanske också genom operation. Det är en helt annan sak att vilja uppnå någon slags naturligt skönhet eller stanna tidens gång på konstgjord väg. Människorna du träffar i din vardag kommer inte se att du är opererad, för dem kommer du bara att vara en jävligt snygg person och de kommer anta att det är naturligt. Det gör att idealen blir snävare och att acceptansen för olika ”skönhetsskavanker” blir mindre och mindre. Det tror jag verkligen är något otroligt negativt.