När en har samröre med liberaler så är det inte helt ovanligt att de definierar sig själva och ber andra definiera sig själva politisk utifrån ”political compass”, som är ett text en kan göra här. Jag gjorde testet idag och här är mitt resultat:
Det finns en uppsjö av dessa politiska test, där political compass är ett av de mest populära. Jag har överlag väldigt svårt för dessa test, och nu tänkte jag förklara varför.
När en gör political compass så ska en ta ställning i en mängd olika påståenden som främst rör olika sakfrågor. Svarsalternativen är strongly agree, agree, disagree och strongly disagree. Det finns inget sätt att berätta huruvida en anser en fråga vara politiskt relevant eller inte, trots att detta är något som folk har väldigt olika uppfattningar om. Vad har till exempel min åsikter om abstrakt konst med politik att göra? Det kan en såklart argumentera för att det har, men frågan är ju vad personen själv tycker. Jag skulle säga att just vart en drar gränsen för det politiska är en av de absolut viktigaste skiljelinjerna mellan olika ideologier.
Den vertikala axeln avslöjar hur en ställer sig till statligt inflytande och den horisontella axeln avslöjar hur en ställer sig i ekonomiska frågor. Redan här börjar den liberala utgångspunkten skina igenom. Jag anser inte att det går att dela upp socialt och ekonomiskt på det här viset, däremot är det en mycket vanlig liberal uppfattning om politik, att det finns olika ”sfärer” (den offentliga, den ekonomiska, den privata). Detta är inte en relevant uppdelning för mig.
Politisk åskådning handlar enligt mig inte om att ta ställning i olika sakfrågor. Det viktigaste är vilken verklighetsbeskrivning en har, vilken problemformulering en gör och vilka metoder en väljer för förändring. Ingenstans i testet finns någon fråga om vilka politiska metoder som är acceptabla, trots att detta är något som skiljer sig åt oerhört mycket inom olika politiska läger. En får anta att utgångspunkten är att dessa politiska åsikter ska implementeras i en liberal demokrati, eftersom det är det dominerande politiska systemet.
Vad innebär det till exempel att vara ”auktoritär”. Det verkar som att auktoritär är att tycka att staten ska ha stort inflytande över ”individen”. I testet förekommer bland annat ett antal frågor om hur en ser på politik och sex. Som feminist så tycker jag absolut att sex är en politisk fråga, men på helt andra grunder än till exempel en konservativ. För mig är det antiauktoritärt att erkänna sexualiteten som ett område på vilket det förekommer manlig dominans över kvinnor, för det handlar om att bekämpa mäns auktoritet över kvinnor, ändå kan jag svära på att åsikter som att porr, prostitution och liknande ska förbjudas anses vara ”auktoritärt”. I detta kan vi se en syn på att staten är den enda makten som kan utöva politiskt relevant auktoritet, auktoritet som utövar av till exempel män mot kvinnor, föräldrar mot barn och liknande anses inte vara lika politiskt intressanta. Som feminist ser jag patriarkatet som ett politiskt system precis lika mycket som parlamentarismen är det.
Politik kan inte beskrivas på det här viset, och när en gör det så verkar en på den liberala hegemonins villkor. Politik handlar inte om att ta ställning i en mängd olika sakfrågor, utan det handlar om att beskriva verkligheten och fundera på hur vi kan nå förändring. Att reducera hela min politiska analys till en prick i ett rutnät är ett hån mot politisk teori, och ett oerhört endimensionellt sätt att se på saken. Diskussioner om ideologiska utgångspunkter och definitioner av olika begrepp blir bortglömda, och saker och ting mäts utifrån de politiska parametrar som anses relevanta i en liberal demokrati. Vi borde istället börja diskutera själva kartan, parametrarna och begreppen. Varför ställs just dessa frågor, och varför ställs de på det här viset? Det vore politisk diskussion.