Alexander Bard intervjuas i Aftonbladet och pratar bland annat om sin ”tid som prostituerad”. För det oinsatta har Bard alltså sålt sex för att han ville ”pröva något nytt” och ”förbjudet”. Detta är Bards åsikt om horor (som han för övrigt inte säger som ett skällsord utan i positiv bemärkelse):
Horor är bra, horor avslöjar hur världen fungerar. Horor är de mest uppriktiga människorna som finns. Att gå till jobbet är att göra något mot ersättning för du skulle inte göra det gratis. Alla som jobbar är horor. Alla som tar emot en lön är en hora.
Jag kan förstå prostitutionsliberalism, det kan jag verkligen. Vad jag däremot tycker är osmakligt är detta upphöjande av horan till någon slags ikon.
Det finns såklart olika sidor av prostitutionen men när jag var med svenska kyrkan på Malmskillnadsgatan för det reportage jag gjorde om prostitution så såg jag inga ”sanningssägare” och jag såg inte heller något som jag skulle likna vid vanliga löntagare. Jag såg människor som var beroende av tunga droger, som var trasiga och misshandlade.
Många säger att det inte är fult att vara en hora. Nej, det är inte ”fult”. Däremot är det ett för många djupt tragiskt levnadsöde som leder dit, och det är en plats som många som befinner sig där inte har någon lust att vara på.
Så jag använder varken ordet ”hora” som en förolämpning eller som något positivt. Jag använder det som en beteckning för vad det är: en människa som säljer sexuella tjänster för betalning i form av pengar eller varor. Varken mer eller mindre.
