Ibland så får en som feminist frågan från diverse män vad de ska göra för att klassas som bra män ur ett feministiskt perspektiv. Mitt korta svar på denna fråga brukar vara: ständig feministisk analys och kritik av det egna jaget, vilket brukar vara väldigt otillfredsställande för den som frågar. De vill liksom ha en checklista, ett antal punkter någon annan tagit fram åt dem och som de kan bocka av en efter en. Typ:
- Kalla inte tjejer för hora.
- Knulla inte med tjejer om du inte är säker på att det finns samtycke.
- Ta hälften av hushållsarbete.
- Var inte ett jävla svin (lätt för de flesta eftersom ingen uppfattar sig som ett svin).
- Och så vidare och så vidare.
Någon sådan lista finns givetvis inte, och det är inte heller något jag tänker sätta mig och knåpa ihop. Dels för att jag inte anser mig vara i en position att göra det, eftersom jag inte är någon jävla företrädare för samtliga feminister, men också för att jag tycker att det är en förbannat ignorant och lat attityd att kräva detta. Jag tycker rentav att det är ett av de mest sviniga beteendena en kan ägna sig åt, bland annat på grund av anspråket på att medelst denna metod kunna får erkännande som en bra man det innehåller.
Dessa personer vill kunna lägga kvinnokampen åt sidan med gott samvete och tänka att de har ”gjort sitt” för att störta den samhällsordning som vi kallar patriarkatet, bara genom att själva försöka vara någotsånär jämställda. De vill på ett enkelt sätt kunna svära sig fria från ansvar för en världsordningen där hälften av alla människor tvingas in i våld och förtryck på grund av sitt kön.
Givetvis kan män vara mer eller mindre sviniga, bidra mer eller mindre till den patriarkala ordningen. Men jag kommer inte att vara nöjd med någon enskild mans insats, på samma sätt som jag inte kommer att bli nöjd med min egen, så länge patriarkatet inte har krossats. Det går inte bara att ”lägga ner” kampen med gott samvete så länge patriarkatet kvarstår, det går inte att dra någon gräns för vad en enskild individ bör göra innan vi har nått det slutliga målet: ett samhälle fritt från könsbaserat förtryck.
Jag föraktar nästan den här attityden att tycka sig kunna bli klar mer än jag föraktar människor som inte bryr sig över huvud taget. Jag tycker att det är förbannat ängsligt och fegt att på det sättet ha som uttalad plan att bara anstränga sig minimalt för att kunna bli ”okejad” som jämställd. Dessa män vill dessutom ofta bli berömda för sitt ”feministiska” engagemang och sin ”jämställdhet”, vilket knappast gör saken bättre.
Den som på riktigt är intresserad av feminism behöver inte gå omkring och fråga olika feminister om hur de ska göra för att bli jämställda. Jag skulle aldrig komma på tanken att fråga någon antirasist om en jävla punktlista för hur jag ska undvika rasism. Istället försöker jag vara lyhörd inför hur mitt beteende uppfattas, tänka efter en jävla massa och så vidare. Helt enkelt idka ständig antirasistisk analys och självkritik. Jag förväntar mig inte att jag någonsin kommer kunna bli ”klar” med detta, men jag är trygg i förvissningen om att jag ständigt blir bättre och bidrar till en positiv utveckling. På samma sätt bör män se på sitt feministiska engagemang.
Vad jag blir upprörd över med detta tankesätt är hur det reducerar feminismen till något mycket mindre än vad den i verkligheten är, gör den till en obetydlig bisak som kan sammanfattas till en punktlista för garanterad jämställdhet. Feminismen är inte detta; feminismen är en hel värld av analysverktyg, sätt att betrakta verkligheten och så vidare. Den rymmer en mängd olika och ibland inbördes motsägande tankar som det är väldigt svårt att få en detaljerad överblick över ens om en som jag så gott som dagligen ägnar sig åt feministiska studier. Jag har aldrig hört en feminist uttrycka att hen skulle vara ”färdig” på något sätt, och själv har jag inställningen att jag har otroligt mycket kvar att upptäcka. Att tro att en kan hoppa över all denna analys och bara få lösningen placerad i handen är en väldigt arrogant inställning, ett sätt att försöka slippa billigt undan och låta något annan utföra jobbet.
Det råder knappast någon brist på sätt att få kunskap om hur en ska bekämpa patriarkala strukturer, det råder inte heller något brist på skapelser som kan öppna ens ögon inför nya sätt att tänka. Den som är intresserad av att göra detta bör se sig om i den feministiska sfären, så kommer ni garanterat att hitta något. Jag kan såklart bidra med mina egna tankar och idéer, men jag kan inte leverera någon steg för steg-gudie. Ni får, precis som jag och alla mina medfeminister har gjort, finna er egen väg till och genom denna intellektuella skog som är feminismen. Ni kommer garanterat att behöva tänka om, revidera gamla uppfattningar och överge även de feministiska perspektiv ni haft. Ni kommer att upptäcka att tankesätt ni innan trodde var jämställda i själva verket bygger vidare på samma patriarkala strukturer som resten av samhället gör. Ni kommer att behöva upptäcka idel nya sidor och beteenden hos er själva som upprätthåller patriarkatet. Ni kommer att behöva ändra ert beteende och er världsbild igen och igen. Ni kommer troligen aldrig att bli klara, men ni kommer att bli bättre. Som belöning kommer ni inte att få beröm, i alla fall inte av mig, och ni kommer garanterat inte att nå någon slutlig punkt där ni har ”gjort ert”, men ni kommer att vila tryggt i vetskapen om att ni dagligen bidrar till att göra detta samhälle till en bättre plats att leva i.