SD skulle säkert må bra av lite rasblandning.

Jag kan inte låta bli att  tycka att folk som är emot ”rasblandning” är fruktansvärt roliga. Det går liksom inte riktigt att ta på allvar. Det blir ännu roligare i och med att nästan alla som är emot det är från småbyar där inavel är standard. De skulle säkert tjäna på lite skön rasblandning. Är det inte ironiskt att dem som behöver invandrarna mest är dem som hatar?

En annan sak jag tycker är sjukt festlig är att den här sd-killen kallat Islam en ”pedofilsekt”. Allvarligt talat har jag aldrig någonsin hört talas om någon koppling mellan pedofili och Islam, däremot kryllar katolska kyrkan av pedofiler. Inte för att dissa kristna här alltså, ville mest påpeka att det knappast är en företeelse kopplad till Islam. Hoho.

Två bloggtips och lite pepp.

Jag har två favoritbloggar just nu. Det är Flortunn som som förgyller mitt dagliga internethäng med en otroligt spännande historia om hennes kärlekskval. Jag undrar hur det ska gå, jag tycker det är så himla spännande. Och så skriver hon fint också. Och ritar.

Den andra är Jotackettnackskottvoreinteheltfel som handlar om en tjej som verkar lida av en djup depression. Hon skriver delvis jävligt starka inlägg om sin sitution och sitt mående, men är också ofta väldigt rolig.

Gemensamt för dessa tu är att de både kommit här och kommit och snackat om att de inte är smarta/att de kommer låta korkade. Jag säger bara: håll käften! Jag tycker att ni skriver skitbra och är skitsmarta. Ni skriver kanske inte om politik lika mycket som jag, men det är fan inte det enda området man kan spänna sina hjärnmuskler inom. Ni gör båda lysande analyser av den värld ni befinner er i, av er situation. Ni är skitbra!

Mary and Max.

För drygt en vecka sedan såg jag och Emanuel Mary and Max på bio.

Filmen handlar om en mobbad tjej som skickar ett brev till en slumpvis utvald person, som råkar vara den autistiska new york-bon Max. Deras brevväxling utvecklas till en djup vänskap och de får båda ut mycket av varandra. Jag tänker inte skriva mer om själva innehållet, för det skulle förstöra filmen, men den var verkligen otroligt fin. Animation var assnygg och historien väldigt söt och rörande, jag började gråta ca 5 ggr under filmen, men det har nog mer med mina hormoner att göra.

Max.

Jag älskar hur de skildrat Max i filmen, han ger verkligen en autistiskt intryck. I en scen blir han arg och skriver ”Jag känner en massa känslor just nu, nu ska jag lista de känslor jag känner i den ordning de känns mest”, fruktansvärt roligt och träffsäkert. Sen älskar jag hans ångestanfall och han sökande efter trygghet, det känns väldigt trovärdigt.

Marys mamma.

Mary.

De lyckas också bra med att skildra tragiken i historien på ett lättsamt och komiskt sätt, utan att det för den sakens skull förlorar tyngd eller blir svulstigt. Marys hemförhållanden är tragiska, men skildras med glimten i ögat, Maxs ångestattacker lika så.

Hursomhelst är det en film jag kan rekommendera.